Hon böjde sig ner över spjälsängen och såg på den lilla kroppen som låg där på rygg, avslappnad och djupt sovande. Hans knubbiga små armar låg böjda uppåt mot huvudändan av den vitmålade sängen, hans tunna linblonda hår lockade sig på hans huvud, den runda magen höjde och sänkte sig långsamt, rytmiskt, och hans halvöppna mun blåste ljudlöst ut kroppsvarm luft. De djupa andetagen lugnade henne.
Hennes hand strök över hans silkeslena hår och han skruvade lite på sig, vände på sitt huvud, men öppnade inte ögonen. Under någon sekund var hon stilla, lät honom återgå till sin djupa sömn, innan hon långsamt och försiktigt strök med fingertoppen längs hans mjuka ögonfransar. Hans ljusblå ögon rörde sig under ögonlocken men han höll dem fortfarande stängda. Hennes hand förflyttade sig till hans andra öga, gjorde samma sak en gång till. Hans lilla hand for upp och grep tag i hennes finger. Hon lät honom hålla i det under någon sekund innan hans hand åter föll ner mot madrassen. Hon vilade sina händer mot kanten av spjälsängen, lutade sin haka mot dem och lade sitt huvud lite på sned, betraktade honom förundrat och lyssnade på andetagen, andades helt betagen in varenda liten atom som den lilla varelsen bestod av. Den välbekanta lyckokänslan bubblade upp inom henne och hon stod alldeles stilla och bara njöt av stunden, av ögonblicket.
Hennes blick drogs mot fönstret och hon betraktade under någon sekund fågeln som satt där på fönsterbläcket, alldeles stilla, som för att inte förstöra ögonblickets magi. I ögonvrån såg hon en gestalt ta form och hon visste, utan att behöva vända sig om, att han stod i dörröppningen och såg på henne där hon stod bredvid deras gemensamma underverk. Hon log för sig själv, tog ett djupt andetag och reste sig upp, rätade försiktigt ut ryggen. Tyst vände hon sig om för att gå ut ur rummet, mötte hans blick, och log.
torsdag 11 augusti 2011
onsdag 10 augusti 2011
10/8:3
Vid 18-tiden ligger jag i min säng och läser en bok. Plötsligt lägger jag märke till vilket himla spring det har blivit i trappan, i ytterdörren som finns rakt under mitt fönster och framför allt ute på gården. Det är massor av barn ute och leker, cyklar, skriker, gapar och sparkar omkring på en stackars boll. Jag brukar inte ha något emot att det är en del liv och rörelse ute, men just idag stör det mig av någon anledning. Det är en sjujäkla liv på ungarna och jag börjar fundera på om någon har öppnat en fritidsgård utanför eller vad sjutton det är frågan om. Jag blir helt ur balans, kan inte alls koncentrera mig på min bok och reser mig irriterat upp för att istället gå en promenad med Pälsboll så att jag slipper stojet och stimmet en stund. När jag går förbi min laptop ser jag att den visar att batteriet inte är fulladdat. Hmm... Inte heller laddas det. Dubbelhmm... Jag grejar lite med kontakten men ingen reaktion. Trippelhmm... Tända en lampa kanske? Nähä, strömmen har gått. Det förklarar en del.
I vanliga fall är det här ett lugnt område. En del barn leker ute till och från, men på det stora hela är det ganska tyst. Plötsligt går strömmen och varenda människovalp springer ut och börjar leka. Vad i hela friden gör de annars hela kvällarna när de har ström undrar jag då? Svaret på den frågan får jag när strömmen, om än tillfälligt, kommer tillbaka. Ett gemensamt hurrande utbryter bland ungarna och som genom ett trollslag är gården tömd på folk igen. Därefter har strömmen kommit och gått under flera timmar till barnens stora bestörtning. Genom mitt öppna fönster har jag råkat höra något om tv, något om Playstation och något om Facebook. Är det verkligen det barnen gör hela kvällarna i vanliga fall?
Barn, för min del får ni gärna fortsätta sparka på er boll, slå i dörren, springa i trappan för att hissen inte fungerar, gapa, skrika och tjoa. Jag lovar att jag inte ska förbanna er ens inne i mitt eget huvud igen. Lek och stoja runt för guds skull, bara ni inte sitter inne jämt. Rör på er, hoppa runt lite, gör vad som helst, bara ni gör något. Om ni inte gör det blir tant Majsan väldigt väldigt ledsen, för om ni inte rör på er nu när ni är unga kommer ni aldrig att göra det. Vad blir det då för värld vi kommer att leva i?
I vanliga fall är det här ett lugnt område. En del barn leker ute till och från, men på det stora hela är det ganska tyst. Plötsligt går strömmen och varenda människovalp springer ut och börjar leka. Vad i hela friden gör de annars hela kvällarna när de har ström undrar jag då? Svaret på den frågan får jag när strömmen, om än tillfälligt, kommer tillbaka. Ett gemensamt hurrande utbryter bland ungarna och som genom ett trollslag är gården tömd på folk igen. Därefter har strömmen kommit och gått under flera timmar till barnens stora bestörtning. Genom mitt öppna fönster har jag råkat höra något om tv, något om Playstation och något om Facebook. Är det verkligen det barnen gör hela kvällarna i vanliga fall?
Barn, för min del får ni gärna fortsätta sparka på er boll, slå i dörren, springa i trappan för att hissen inte fungerar, gapa, skrika och tjoa. Jag lovar att jag inte ska förbanna er ens inne i mitt eget huvud igen. Lek och stoja runt för guds skull, bara ni inte sitter inne jämt. Rör på er, hoppa runt lite, gör vad som helst, bara ni gör något. Om ni inte gör det blir tant Majsan väldigt väldigt ledsen, för om ni inte rör på er nu när ni är unga kommer ni aldrig att göra det. Vad blir det då för värld vi kommer att leva i?
10/8:2
Kära grannar,
Jag tror inte att en lampfot med tillhörande sladd och stickkontakt och den där gamla tv-antennen räknas som hushållsavfall. Det tror jag förresten inte några urdruckna whiskeyflaskor gör heller. Min gissning gällande de sistnämnda är att de ska läggas i soptunnan märkt "ofärgat glas". Däremot tror jag inte att brädbitar ska läggas i ofärgat glas-tunnan.
Så var det ju den där portabla bordsgrillen också. Räknas den som en pappersförpackning? Verkligen? Jag är skeptisk, men vad vet jag...
Jag tror inte att en lampfot med tillhörande sladd och stickkontakt och den där gamla tv-antennen räknas som hushållsavfall. Det tror jag förresten inte några urdruckna whiskeyflaskor gör heller. Min gissning gällande de sistnämnda är att de ska läggas i soptunnan märkt "ofärgat glas". Däremot tror jag inte att brädbitar ska läggas i ofärgat glas-tunnan.
Så var det ju den där portabla bordsgrillen också. Räknas den som en pappersförpackning? Verkligen? Jag är skeptisk, men vad vet jag...
10/8:1
Det finns några saker som jag hatar så innerligt att det känns genom ben och märg och grundligt skakar om mig i mitt innersta. En av dessa saker är Radiotjänst.
Radiotjänst är en statlig instans av något slag och bör därmed kunna vara flexibla på alla möjliga sätt, vilket de också är när de känner för det. Man kan exempelvis få betala sin tv-avgift senare om man inte har pengar för tillfället, vilket jag tycker är bra. Inte för att jag någonsin har använt mig av möjligheten, men jag tycker det är bra att den finns.
Jag har haft flera dispyter med Radiotjänst genom åren. Deras häxjakt på folk gör mig vansinnig, deras misstro mot allt och inget gör mig spyfärdig. Jag ska bespara er ett lååååångt inlägg om mina tidigare erfarenheter och konfliker med dem och nöja mig med att spy ur mig dagens händelse.
Jag ringde till Radiotjänst för en stund sedan för att berätta att min nya tv kommer på måndag. Jag har alltså varit utan tv från mitt flyttdatum tills på måndag och bör därmed inte behöva betala för den tiden. Jag har inte fått någon räkning som jag klagade på, utan ringde bara för att informera dem om detta. Tror ni det fungerade? Nejnej, sånt kan de inte fixa nu. Sånt måste de veta i förväg, det går inte att säga till om under tiden eller efteråt. Retroaktiva avdrag kan de inte göra.
Ursäkta mig, men det här är inte ens retroaktivt. Jag är mitt uppe i min tv-lösa period NU as we speak och även om det hade varit retroaktivt är det klart att de kan dra av summan retroaktivt om de vill och om de inte bara var ute efter att jävlas med folk! De fakturerar samma summa varje gång, det kan INTE vara något som helst problem för dem att dra av X antal dagar på nästa faktura. Ett antal dagar, inget värre än så! Flyttanmälan är gjord, så de kan se både att och när jag har flyttat. Om de bemödar sig med att titta i historiken när det gäller mig så skulle de se en konflikt som uppstod för knappt ett par år sedan på grund av att "min" tv inte var min utan hyresvärdens som jag var inneboende hos.
Svenska staten och alla dess underhuggare i form av instanser och myndigheter är utan tvekan de största parasiterna vi har i det här landet, Radiotjänst, du är en av de värsta! Må du, högst tvivelaktiga instans, ruttna långsamt och med största möjliga smärta. Och för att citera Timbaktu: Må dina hårddiskar för evigt alltid krascha!
Radiotjänst är en statlig instans av något slag och bör därmed kunna vara flexibla på alla möjliga sätt, vilket de också är när de känner för det. Man kan exempelvis få betala sin tv-avgift senare om man inte har pengar för tillfället, vilket jag tycker är bra. Inte för att jag någonsin har använt mig av möjligheten, men jag tycker det är bra att den finns.
Jag har haft flera dispyter med Radiotjänst genom åren. Deras häxjakt på folk gör mig vansinnig, deras misstro mot allt och inget gör mig spyfärdig. Jag ska bespara er ett lååååångt inlägg om mina tidigare erfarenheter och konfliker med dem och nöja mig med att spy ur mig dagens händelse.
Jag ringde till Radiotjänst för en stund sedan för att berätta att min nya tv kommer på måndag. Jag har alltså varit utan tv från mitt flyttdatum tills på måndag och bör därmed inte behöva betala för den tiden. Jag har inte fått någon räkning som jag klagade på, utan ringde bara för att informera dem om detta. Tror ni det fungerade? Nejnej, sånt kan de inte fixa nu. Sånt måste de veta i förväg, det går inte att säga till om under tiden eller efteråt. Retroaktiva avdrag kan de inte göra.
Ursäkta mig, men det här är inte ens retroaktivt. Jag är mitt uppe i min tv-lösa period NU as we speak och även om det hade varit retroaktivt är det klart att de kan dra av summan retroaktivt om de vill och om de inte bara var ute efter att jävlas med folk! De fakturerar samma summa varje gång, det kan INTE vara något som helst problem för dem att dra av X antal dagar på nästa faktura. Ett antal dagar, inget värre än så! Flyttanmälan är gjord, så de kan se både att och när jag har flyttat. Om de bemödar sig med att titta i historiken när det gäller mig så skulle de se en konflikt som uppstod för knappt ett par år sedan på grund av att "min" tv inte var min utan hyresvärdens som jag var inneboende hos.
Svenska staten och alla dess underhuggare i form av instanser och myndigheter är utan tvekan de största parasiterna vi har i det här landet, Radiotjänst, du är en av de värsta! Må du, högst tvivelaktiga instans, ruttna långsamt och med största möjliga smärta. Och för att citera Timbaktu: Må dina hårddiskar för evigt alltid krascha!
tisdag 9 augusti 2011
9/8:1
Ni ska få en uppdatering om hamsterkinden tänkte jag. Äckelvarning utfärdas!
Såret har läkt ihop finfint och mitt pusslande med hudflikar och tillrättaläggande av sårkanter så fort såret blev någorlunda hanterbart verkar ha gett resultat. Penicillinet kämpar på mot ondsinta bakterier och verkar lyckas alldeles utmärkt med sitt uppdrag. Nemas problemas.
Enda smolket i bägaren har varit en halvhård svullnad under och runt sårskorpan. Jag har pillat en hel del på svullnaden och konstaterat att den är fylld med något, troligtvis var. Eftersom såret har varit helt stängt ett bra tag nu har jag antagit att varet inte kommer att komma ut utan förhoppningsvis istället försvinner in i kroppen, men dagarna har gått och svullnaden har inte minskat alls. Varet jag tryckte ut varenda kväll under de första dygnen var färskt och luktade därför inte alls, men nu började jag bli orolig för att det ligger och härsknar inne i kinden och det är jag inte sådär väldigt sugen på.
Nu ikväll tröttnade jag på det där och började trycka ganska intensivt på svullnaden. Efter lite hårdhänt klämmande från alla håll och kanter gick såret upp (nej, det gjorde faktiskt inte ont alls) och därunder buktade en vätska ut. Den rann inte ut utan var uppenbarligen inkapslad bakom en seg hinna av något slag. Bubblan kom halvägs ut ur kinden utan att gå sönder när jag tryckte på bakom svullnaden, så jag såg den ordentligt. Med äckelblandad förtjusning lekte jag med det där en stund. Det såg nästan utomjordiskt ut, lite Arkiv X om ni förstår vad jag menar. Slutligen tröttnade jag på aktiviteten och tryckte till ordentligt. *Splatt* är en bra beskrivning av resultatet, precis första gången jag klämde på det för någon vecka sedan.
Det visade sig att det inte var något var i bubblan, eller det var åtminstone inte rent var. Mest var det inkapslat blod som var uppblandat med något. Detta "något" var dock säkerligen var. Lyckligtvis luktade det ingenting och det var ganska lättömt, så nu är kudden under och runt såret nästan helt borta. Det finns lite kvar och den växer säkert till sig lite tills i morgon, men med lite mer uppmärksamhet är den nog helt borta om någon dag.
Ja, det var den uppdateringen. Eftersom jag intresserat både har lyssnat på P1 och löst korsord i Allers idag tänkte jag köra vidare på pensionärstemat och gå och lägga mig tidigt. Go´natt!
Såret har läkt ihop finfint och mitt pusslande med hudflikar och tillrättaläggande av sårkanter så fort såret blev någorlunda hanterbart verkar ha gett resultat. Penicillinet kämpar på mot ondsinta bakterier och verkar lyckas alldeles utmärkt med sitt uppdrag. Nemas problemas.
Enda smolket i bägaren har varit en halvhård svullnad under och runt sårskorpan. Jag har pillat en hel del på svullnaden och konstaterat att den är fylld med något, troligtvis var. Eftersom såret har varit helt stängt ett bra tag nu har jag antagit att varet inte kommer att komma ut utan förhoppningsvis istället försvinner in i kroppen, men dagarna har gått och svullnaden har inte minskat alls. Varet jag tryckte ut varenda kväll under de första dygnen var färskt och luktade därför inte alls, men nu började jag bli orolig för att det ligger och härsknar inne i kinden och det är jag inte sådär väldigt sugen på.
Nu ikväll tröttnade jag på det där och började trycka ganska intensivt på svullnaden. Efter lite hårdhänt klämmande från alla håll och kanter gick såret upp (nej, det gjorde faktiskt inte ont alls) och därunder buktade en vätska ut. Den rann inte ut utan var uppenbarligen inkapslad bakom en seg hinna av något slag. Bubblan kom halvägs ut ur kinden utan att gå sönder när jag tryckte på bakom svullnaden, så jag såg den ordentligt. Med äckelblandad förtjusning lekte jag med det där en stund. Det såg nästan utomjordiskt ut, lite Arkiv X om ni förstår vad jag menar. Slutligen tröttnade jag på aktiviteten och tryckte till ordentligt. *Splatt* är en bra beskrivning av resultatet, precis första gången jag klämde på det för någon vecka sedan.
Det visade sig att det inte var något var i bubblan, eller det var åtminstone inte rent var. Mest var det inkapslat blod som var uppblandat med något. Detta "något" var dock säkerligen var. Lyckligtvis luktade det ingenting och det var ganska lättömt, så nu är kudden under och runt såret nästan helt borta. Det finns lite kvar och den växer säkert till sig lite tills i morgon, men med lite mer uppmärksamhet är den nog helt borta om någon dag.
Ja, det var den uppdateringen. Eftersom jag intresserat både har lyssnat på P1 och löst korsord i Allers idag tänkte jag köra vidare på pensionärstemat och gå och lägga mig tidigt. Go´natt!
måndag 8 augusti 2011
8/8:2
Min GPS, den är verkligen ett kapitel för sig.
Jag åkte en sväng till Ikea idag igen. Ikea ligger i ett ganska stort område med en massa affärer, en del butiker delar hus, andra är så stora att de upptar en hel byggnad själva. Ikea är såklart en av dem. Området har en hel del smågator och även om man ser en affär som man ska till kan det vara lite knepigt att hitta kortaste och bästa vägen dit om man inte har varit där innan.
Efter Ikea skulle jag till en annan storaffär, en sån där som tar upp ett helt hus alldeles själv. Trots att jag såg skylten på taket av affären tyckte jag att det var bäst att använda min GPS för att komma dit på smidigaste sätt, speciellt med tanke på att området är fullt av turister som är minst lika förvirrade som jag när det gäller att hitta. Sagt och gjort, jag knappade in affärens adress som jag hade kollat upp innan jag åkte hemifrån (Majsan är ibland en väldigt förutseende Majsan), vi kan kalla adressen för A-vägen. GPSen gör en snabb sökning, hittar adressen och talar om att det ska ta mindre än en minut att åka dit. Tack för det. Men sedan gör den något underligt som den gör lite då och då när jag ska åka korta sträckor. "Kör till A-vägen" säger den till mig. Jo, det var liksom det skulle hjälpa mig med, muttrar jag för mig själv och börjar sakta rulla framåt i hopp om att den ska vakna till och hjälpa till lite, men icke. Ingen vägbeskrivning och ingen hjälp på själva kartbilden heller. Nähä. Jag börjar köra åt det hållet som jag tror kan vara rätt väg, fortfarande med en nästintill sovande GPS som visserligen visar hur jag rör mig på kartan, men inte visar hur jag borde röra mig. Efter nästan fem minuter, inte en minut, är jag framme vid affären. Alltså har jag inte kört "rätt" väg. När jag svänger in på parkeringen kommer den lilla flaggan som visar att jag är på rätt plats upp på skärmen. Jasså, det är dags att vakna nu?
Efter en snabb runda i affären hoppar jag in i bilen för att köra vidare till nästa affär som ligger i ett helt annat område i en annan del av Storstaden, gissningsvis en knapp mil bort. Jag knappar in adressen dit, B-vägen, och min GPS hittar även denna adress. Okej, den verkar vara på hugget nu. "Kör till C-vägen". C-vägen? Vilken väg är det? Förvirrat börjar jag köra ut från parkeringen, än en gång i hopp om att den ska börja hjälpa till lite för nu vet jag verkligen inte alls åt vilket håll jag ska åka, men den verkar bara ha en sak i sin lilla hjärna för tillfället, nämligen att jag ska hitta till C-vägen på egen hand. Jahaja. I korsningen vid utfarten tvekar jag en liten stund om vart jag ska ta vägen men eftersom jag har flera bilar bakom mig väljer jag att köra åt ett håll som känns någorlunda rätt, utan att egentligen ha en aning. Nej, det var inte rätt alls och efter bara några sekunder anmärker herr GPS snabbt på det. "Gör om rutt". Gör om rutt? Ja, gör du det, tänker jag. Den räknar lite, blinkar till och lämnar ut nya uppgifter. Tre minuter senare ankomst tydligen, en kilometer längre väg och... "Kör till C-vägen". Nu blir jag sur på riktigt och fräser ilsket och högt "men annars mår du bra eller?" till den lilla svarta apparaten. Den svarar inte utan stirrar bara med samma uttryckslösa blick som vanligt. Efter några varvs snurrande runt, runt i området får jag plötsligt en instruktion om att svänga vänster i rondellen. Jo man tackar! Därefter visar den mig alldeles felfritt och snabbt fram till nästa affär.
Ska en GPS uppföra sig så eller är det min det är fel på? Är det ett uppfostransproblem? Lathet? En felinställning? Miss i kommunikationen? Eller är min GPS helt enkelt bara fullständigt dum i huvudet?
Jag åkte en sväng till Ikea idag igen. Ikea ligger i ett ganska stort område med en massa affärer, en del butiker delar hus, andra är så stora att de upptar en hel byggnad själva. Ikea är såklart en av dem. Området har en hel del smågator och även om man ser en affär som man ska till kan det vara lite knepigt att hitta kortaste och bästa vägen dit om man inte har varit där innan.
Efter Ikea skulle jag till en annan storaffär, en sån där som tar upp ett helt hus alldeles själv. Trots att jag såg skylten på taket av affären tyckte jag att det var bäst att använda min GPS för att komma dit på smidigaste sätt, speciellt med tanke på att området är fullt av turister som är minst lika förvirrade som jag när det gäller att hitta. Sagt och gjort, jag knappade in affärens adress som jag hade kollat upp innan jag åkte hemifrån (Majsan är ibland en väldigt förutseende Majsan), vi kan kalla adressen för A-vägen. GPSen gör en snabb sökning, hittar adressen och talar om att det ska ta mindre än en minut att åka dit. Tack för det. Men sedan gör den något underligt som den gör lite då och då när jag ska åka korta sträckor. "Kör till A-vägen" säger den till mig. Jo, det var liksom det skulle hjälpa mig med, muttrar jag för mig själv och börjar sakta rulla framåt i hopp om att den ska vakna till och hjälpa till lite, men icke. Ingen vägbeskrivning och ingen hjälp på själva kartbilden heller. Nähä. Jag börjar köra åt det hållet som jag tror kan vara rätt väg, fortfarande med en nästintill sovande GPS som visserligen visar hur jag rör mig på kartan, men inte visar hur jag borde röra mig. Efter nästan fem minuter, inte en minut, är jag framme vid affären. Alltså har jag inte kört "rätt" väg. När jag svänger in på parkeringen kommer den lilla flaggan som visar att jag är på rätt plats upp på skärmen. Jasså, det är dags att vakna nu?
Efter en snabb runda i affären hoppar jag in i bilen för att köra vidare till nästa affär som ligger i ett helt annat område i en annan del av Storstaden, gissningsvis en knapp mil bort. Jag knappar in adressen dit, B-vägen, och min GPS hittar även denna adress. Okej, den verkar vara på hugget nu. "Kör till C-vägen". C-vägen? Vilken väg är det? Förvirrat börjar jag köra ut från parkeringen, än en gång i hopp om att den ska börja hjälpa till lite för nu vet jag verkligen inte alls åt vilket håll jag ska åka, men den verkar bara ha en sak i sin lilla hjärna för tillfället, nämligen att jag ska hitta till C-vägen på egen hand. Jahaja. I korsningen vid utfarten tvekar jag en liten stund om vart jag ska ta vägen men eftersom jag har flera bilar bakom mig väljer jag att köra åt ett håll som känns någorlunda rätt, utan att egentligen ha en aning. Nej, det var inte rätt alls och efter bara några sekunder anmärker herr GPS snabbt på det. "Gör om rutt". Gör om rutt? Ja, gör du det, tänker jag. Den räknar lite, blinkar till och lämnar ut nya uppgifter. Tre minuter senare ankomst tydligen, en kilometer längre väg och... "Kör till C-vägen". Nu blir jag sur på riktigt och fräser ilsket och högt "men annars mår du bra eller?" till den lilla svarta apparaten. Den svarar inte utan stirrar bara med samma uttryckslösa blick som vanligt. Efter några varvs snurrande runt, runt i området får jag plötsligt en instruktion om att svänga vänster i rondellen. Jo man tackar! Därefter visar den mig alldeles felfritt och snabbt fram till nästa affär.
Ska en GPS uppföra sig så eller är det min det är fel på? Är det ett uppfostransproblem? Lathet? En felinställning? Miss i kommunikationen? Eller är min GPS helt enkelt bara fullständigt dum i huvudet?
8/8:1
Jag har fortfarande plåster på min kind när jag sover. Farbror Doktorn sa att jag måste ha det tills såret har läkt helt och hållet. Plåstret rycker jag bort så fort jag har gått upp ur sängen på morgonen, till och med innan jag har satt i mina linser.
Så finns det vissa dagar, eller kanske framför allt morgnar, då Majsans hjärna inte riktigt hinner med i svängarna. Det är de dagarna hon till synes bekymmerslöst kan gå ut med Pälsboll och spatsera runt i omgivningarna. Det är även dessa dagar man kan se henne frysa till is när hon plötsligt ska klia sig lite på kinden och inser att nattens plåster sitter kvar. Ett gigantiskt rött plåster med Star Wars-motiv. Stylish!
Så finns det vissa dagar, eller kanske framför allt morgnar, då Majsans hjärna inte riktigt hinner med i svängarna. Det är de dagarna hon till synes bekymmerslöst kan gå ut med Pälsboll och spatsera runt i omgivningarna. Det är även dessa dagar man kan se henne frysa till is när hon plötsligt ska klia sig lite på kinden och inser att nattens plåster sitter kvar. Ett gigantiskt rött plåster med Star Wars-motiv. Stylish!
lördag 6 augusti 2011
6/8:1
Jag har blivit granne med en godisfabrik, bokstavligt talat. Jag visste inte det när jag tackade ja till lägenheten utan insåg det när jag såg en reklamskylt om fabriksförsäljning när jag åkte ner hit en dag för ungefär en månad sedan, när jag målade om i Grytet. Jag förstod att fabriken ligger nära Grytet, men exakt hur nära den ligger har jag inte förstått förrän idag när jag tog en annan väg från Grytet till centrum än jag brukar och därmed åkte förbi den. Det tar ungefär fem minuter för mig att gå dit, längre bort än så är det inte. Som low carb-ätare är det inte det minsta positivt för mig. Ur ett yrkesstolthetsperspektiv är det inte heller bra. Det finns faktiskt inget som är bra med att ha en godisfabrik så nära. Jag tillhör nämligen inte de där low carb-ätarna som tycker att godis luktar kemiskt och äckligt och längtar efter att gå hem och slicka i sig en klump smör istället för att gå loss i godishyllan. Jag är fortfarande lika galen i godis som jag alltid har varit och jag tror aldrig att det kommer att försvinna helt. Jag skulle vilja påstå att lösgodis är min stora svaghet i livet, det och glass. Därför vet jag att om jag går in i den där godisaffären så kommer jag komma ut med en påse godis. Min självdisciplin är inte bättre än så. Jag är den första att beklaga det, men så är det tyvärr.
Trots min insikt om detta valde jag idag att svänga in på godisfarbriksparkeringen, ta ett djupt andetag och sedan kliva in genom dörren, men med några förhoppningar som delvis skulle kunna bli min räddning. Om de inte tog kort skulle det underlätta, för jag har knappt några kontanter på mig. Om de inte sålde choklad, vilket jag vet att de inte tillverkar, skulle det också underlätta. Det första jag möttes av när jag öppnade dörren var en skylt där det stod "vi tar inte kort". Tack och lov, där dök begränsning nummer ett upp. Vilken tur. Chokladen hade jag inte lika stor tur med. Det fanns choklad även om det inte var deras egentillverkade. För att göra en presumtivt väldigt lång historia kort klev jag ur affären med ungefär 420 gram billigt godis i en påse i handen. 420 gram! Det är mycket godis för en person.
Ibland lägger jag in allt jag äter under en dag på en hemsida som räknar ut och för statistik över allt från energiintag till beräkning och fördelning av makro- och mikronutrienter. Jag gör det för att kontrollera mig själv ibland, eller för att kontrollerat kunna ge mig själv ett stort intag av ett visst näringsämne eller mikronutrient som jag tror mig veta att jag har brist på för tillfället. Jag skrev in min frukost i morse, en skål turkisk yoghurt blandad med keso och kanel och en balja kaffe, och fick ungefär samma näringsfördelning som vanligt. Över hälften av energiprocenten kommer från fett, mellan 5 och 10 procent från kolhydrater och resten från protein. Inget nytt under solen där inte.
När jag kom hem från godisfabriken lade jag in mina 420 gram godis i programmet och det är nu det händer något intressant! Min frukost, som förmodligen inte på något sätt är ögonbrynshöjande för någon, tillsammans med mina över 400 gram lösgodis innebär att jag idag, när jag har satt i mig allt godis, har fått i mig en energifördelning som ligger ganska exakt på den nivå som Livsmedelsverket förespråkar genom SNR- Sveriges NäringsRekommendationer. Livsmedelsverket förespråkar 50- 60 E% kolhydrater, 25-35 E% fett och 10-20 E% protein. Mitt intag idag ligger på 55 E% kolhydrater, 37 E% fett, 8 E% protein. Lite högt i fett och lite lågt i protein, men kolhydratsintaget ligger perfekt enligt deras tabeller. Nu vet jag att de inte anser att hela kolhydratsintaget ska komma från godis, men det är fortfarande samma makronutrient, kolhydrater, oavsett i vilken form man stoppar i sig dem.
Är det inte skrämmande?
Trots min insikt om detta valde jag idag att svänga in på godisfarbriksparkeringen, ta ett djupt andetag och sedan kliva in genom dörren, men med några förhoppningar som delvis skulle kunna bli min räddning. Om de inte tog kort skulle det underlätta, för jag har knappt några kontanter på mig. Om de inte sålde choklad, vilket jag vet att de inte tillverkar, skulle det också underlätta. Det första jag möttes av när jag öppnade dörren var en skylt där det stod "vi tar inte kort". Tack och lov, där dök begränsning nummer ett upp. Vilken tur. Chokladen hade jag inte lika stor tur med. Det fanns choklad även om det inte var deras egentillverkade. För att göra en presumtivt väldigt lång historia kort klev jag ur affären med ungefär 420 gram billigt godis i en påse i handen. 420 gram! Det är mycket godis för en person.
Ibland lägger jag in allt jag äter under en dag på en hemsida som räknar ut och för statistik över allt från energiintag till beräkning och fördelning av makro- och mikronutrienter. Jag gör det för att kontrollera mig själv ibland, eller för att kontrollerat kunna ge mig själv ett stort intag av ett visst näringsämne eller mikronutrient som jag tror mig veta att jag har brist på för tillfället. Jag skrev in min frukost i morse, en skål turkisk yoghurt blandad med keso och kanel och en balja kaffe, och fick ungefär samma näringsfördelning som vanligt. Över hälften av energiprocenten kommer från fett, mellan 5 och 10 procent från kolhydrater och resten från protein. Inget nytt under solen där inte.
När jag kom hem från godisfabriken lade jag in mina 420 gram godis i programmet och det är nu det händer något intressant! Min frukost, som förmodligen inte på något sätt är ögonbrynshöjande för någon, tillsammans med mina över 400 gram lösgodis innebär att jag idag, när jag har satt i mig allt godis, har fått i mig en energifördelning som ligger ganska exakt på den nivå som Livsmedelsverket förespråkar genom SNR- Sveriges NäringsRekommendationer. Livsmedelsverket förespråkar 50- 60 E% kolhydrater, 25-35 E% fett och 10-20 E% protein. Mitt intag idag ligger på 55 E% kolhydrater, 37 E% fett, 8 E% protein. Lite högt i fett och lite lågt i protein, men kolhydratsintaget ligger perfekt enligt deras tabeller. Nu vet jag att de inte anser att hela kolhydratsintaget ska komma från godis, men det är fortfarande samma makronutrient, kolhydrater, oavsett i vilken form man stoppar i sig dem.
Är det inte skrämmande?
fredag 5 augusti 2011
5/8:1
Ett spontanbesök på Ikea idag resulterade i det billigaste duschdraperiet jag kunde hitta (i väntan på att hitta ett snyggt som jag faktiskt vill ha), det billigaste diskstället jag kunde hitta (i väntan på att hitta ett snyggt som jag faktiskt vill ha), en förvaringsgrej till garderoben och en liten matta. Jag försöker övertyga Pälsboll om att det är dags att överge hans otroligt fula favoritsovställen, i alla fall två av dem, och nu tyckte jag mig hitta en lurvig och hyfsat snygg sak som jag trodde att han skulle kunna tänka sig att vila på. Det gjorde han, den verkar faktiskt redan vara en ny favorit!
Igår var jag och Pälsboll fyra mil uppåt i landet för att köpa på oss ett lager färskfoder av ett speciellt märke som jag har läst en massa bra om och som alla hundar verkar vara helt galna i. Fem olika smaker, två av varje smak, köpte jag åt honom. Egentligen lever Pälsboll i stort sett på kött, ben och inälvor men ibland när jag är lat och inte har ork att fixa mat till honom känns det bra att kunna tina en omgång kvalitativt färskfoder och ge honom det istället. De dagar jag är glömsk blir det även i fortsättningen torrfoder som back up, även detta en helt okej variant och inget billigt Ica-skräp.
Jag gav Pälsboll lite färskfoder i morse, samtidigt som jag ställde ner en nyss urskrapad minihink med rysk yoghurt och en tömd Kesoförpackning på golvet. Han brukar få rensa sånt när jag har tagit det sista. Vad tror ni att han åt? Först luktade han på färskfodret och fnös. Därefter gick han lös på Kesoförpackningen. När den var skinande ren gav han sig på yoghurthinken. Först när även den var in i minsta molekyl tömd på innehåll gick han tillbaka till färskfodret. Han luktade lite på det, slickade på det, fnös och gick därifrån igen. *suck* Dock äter han på kommando om det inte är något han tycker är riktigt vidrigt, så uppmaningen "ät din mat" fick honom att fundersamt och lite tveksamt tugga i sig allt. Det återstå att se om han går med på att äta lite till ikväll.
Pälsboll har förresten så vansinnigt ont i sin rygg nu. Den känns som en tvättbräda om jag drar med fingrarna längs med den, så knutig och spänd är den. Igår när vi köpte färskfoder passade vi på att hälsa på A1 som bor i närheten av foderåterförsäljaren för att vi (okej, kanske snarare jag) skulle kunna tigga till oss/mig lite av hans galet goda kaffe (jag vill också ha en sån där svindyr kaffemaskin!) och glass. Även A1 såg hur illa Pälsboll rörde sig utan att jag behövde nämna det, så det är uppenbarligen ganska uppenbart. Inte konstigt att Pälsboll inte vill gå långpromenader för tillfället. Dessvärre är han samtidigt vansinnigt uttråkad och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska bli lite gladare. Ryggen ska fixas på tisdag så tills dess blir det att bita ihop, men jag tycker så synd om honom. Lille skrutten...
Jag gav Pälsboll lite färskfoder i morse, samtidigt som jag ställde ner en nyss urskrapad minihink med rysk yoghurt och en tömd Kesoförpackning på golvet. Han brukar få rensa sånt när jag har tagit det sista. Vad tror ni att han åt? Först luktade han på färskfodret och fnös. Därefter gick han lös på Kesoförpackningen. När den var skinande ren gav han sig på yoghurthinken. Först när även den var in i minsta molekyl tömd på innehåll gick han tillbaka till färskfodret. Han luktade lite på det, slickade på det, fnös och gick därifrån igen. *suck* Dock äter han på kommando om det inte är något han tycker är riktigt vidrigt, så uppmaningen "ät din mat" fick honom att fundersamt och lite tveksamt tugga i sig allt. Det återstå att se om han går med på att äta lite till ikväll.
Pälsboll har förresten så vansinnigt ont i sin rygg nu. Den känns som en tvättbräda om jag drar med fingrarna längs med den, så knutig och spänd är den. Igår när vi köpte färskfoder passade vi på att hälsa på A1 som bor i närheten av foderåterförsäljaren för att vi (okej, kanske snarare jag) skulle kunna tigga till oss/mig lite av hans galet goda kaffe (jag vill också ha en sån där svindyr kaffemaskin!) och glass. Även A1 såg hur illa Pälsboll rörde sig utan att jag behövde nämna det, så det är uppenbarligen ganska uppenbart. Inte konstigt att Pälsboll inte vill gå långpromenader för tillfället. Dessvärre är han samtidigt vansinnigt uttråkad och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska bli lite gladare. Ryggen ska fixas på tisdag så tills dess blir det att bita ihop, men jag tycker så synd om honom. Lille skrutten...
torsdag 4 augusti 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)