Jättefint väder, då åker "alla" till skogen och går en promenad. Massor av hundfolk, barnfamiljer och joggare. Folk överallt, hela tiden. Är det verkligen rätt dag och rätt plats att träna hundmöten med lös hund då? Tveksamt. Speciellt om man har en hund som gärna vill springa fram och morra på varenda hanhund han möter och struntar fullständigt i om matte står och tjatar "nejnejnej, kom här, här går vi, kom här, kom kom, kom här, nejnej, kom häråt, hit, nej, kom!". Då känns det lite extra knasigt.
En del tycker tydligen inte det, en del ser det som den perfekta dagen att träna med allehanda störmoment. "En del" innebär i det här fallet en specifik medelålders kvinna som verkade ha en lite skev verklighetsuppfattning och lite konstig syn på vad som är lämpligt störmoment när man tränar hund. Jag vågar påstå att det största störmomentet i skogen idag, det var hon själv. Vi verkade vara ganska eniga om det, alla vi andra i skogen.
Ibland skäms jag över att ens tillhöra kategorin hundägare. Idag gjorde jag det. Jag är säkert inte en perfekt hundägare på något sätt, men när det är så mycket folk i skogen som det var idag, då har jag Pälsboll kopplad. Om det är en dag mitt i veckan och vi möter väldigt få människor går han visserligen lös, men han blir ovillkorligen kopplad om vi möter en annan hund. Jag kan inte riktigt se någon anledning till att inte göra det då.
Pälsboll är lite opålitlig när det gäller lösa hundar som kommer framspringandes till honom. Ibland kan han tycka att de är ganska ointressanta och travar efter mig istället för att bry sig. Andra gånger blir han vansinnig och gör sitt bästa för att tala om för den andra att man inte beter sig på det sättet. Tack och lov var det här en av gångerna då han inte brydde sig nämvärt om att bli morrad på. Han har sina goda sidor, den lille farbrorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar