torsdag 29 september 2011

29/9:1

Jag är fortfarande bortrest men om ett par dagar är jag hemma igen. Saker och ting har dragit ut på tiden och krånglat lite, helt i linje med hur mitt liv brukar släpa sig framåt. Ett steg i taget, och sedan ett till, långsamt, långsamt. Jag svär och fräser över min olycka, tycker synd om mig själv och svär lite till. Stackars Majsan, saker bråkar och krånglar, stojar och stökar. Molnen hopar sig och ibland regnar det till råga på allt. Staaaaaackars, staaaaackars Maaa... Eller?

Vid närmare eftertanke har jag fått några dagars extra "semester" och hem kommer jag förr eller senare. Mat finns i kylskåpet, vatten i kranen och just nu skiner solen. Det kanske inte är så illa ändå. 

onsdag 7 september 2011

7/9:1

Hur mycket smutstvätt kan en person som är hemma största delen av tiden generera? Hur mycket disk kan samma person lyckas smutsa ner på kort tid? Hur mycket damm kan bildas i en liten etta där det bara bor en person med tillhörande pälsboll? Hur mycket päls kan nyss nämnda pälsboll fälla på endast ett dygn eller två?

Hur mycket kaffe kan en enda person göra åt på en vecka? Hur många liter té kan samma person hälla i sig på en kväll? Hur mycket regn kan det regna rakt in i lägenheten genom det enda öppna fönstret under tiden lägenhetsinnehavare och tillhörande pälsboll tar en tvåminuterspromenad till parkeringen och tillbaka? Hur många gånger kan en enda telefonförsäljare ringa till samma person under en dag? Hur många gånger kan man frustrerat dunka huvudet i väggen innan man får kvarstående men av det?

Herregud, om jag ordnade en tipspromenad hade jag till synes kunnat välja och vraka mellan ett helt gäng utslagsfrågor. Det hade onekligen varit väldigt intressant att se vilken grupp av människor som kom närmast det rätta svaret...

tisdag 6 september 2011

6/9:1

För första gången hittills har jag de senaste dagarna glömt av att jag har en blogg. Tidigare när jag inte har skrivit någonting alls någon dag har jag ändå tänkt på att jag inte har gjort det, men de senaste dagarna har tanken inte ens slagit mig. Inte förrän en person under ett telefonsamtal igår sa något om min blogg kom jag på att den existerade. Märkligt. Begynnande demens? Hoppas inte det.

Om någon dag är det dags för min nya utbildning och då kommer jag definitivt inte ha mycket tid till att skriva här. Låååånga utbildningsdagar varje dag i ett par veckor kommer innebära att det nog ekar tomt här ett tag. Dyker det inte upp några nya inlägg har jag alltså förmodligen inte trillat av pinn, jag återkommer senast i slutet av månaden. En sak måste dock "anti västerländsk sjukvård"-delen av mig bittert fnysa åt innan jag ska ta mig samman och åka till Ikea för att åtgärda en ljus- och servettbeställning från avlägsen ort och därmed påbörja mitt skrivuppehåll.

Jag hade på Fråga Doktorn på tv medan jag lagade mat här igår. Främst lyssnade jag på det för att jag visste att det skulle sändas ett inslag om taktil massage, vilket är den sorts massage som jag jobbar med. Utöver det lyssnade jag med ett halvt öra eftersom jag mest brukar bli upprörd över den där dr Gunillas tjat om läkemedel. "Ta en tablett", "ta ett piller", "smörj in dig med en kräm", "fråga på Apoteket". Inte en enda gång något om att faktiskt ta reda på grunden till personens problem utan bara ett konstant symtomdämpande med diverse läkemedel. Det är helt och hållet tvärtemot min syn på hur man "ska" bli av med fysiska problem och hon är därmed inte min favoritperson här i världen. I alla fall inte den person hon är i tv, hon är säkert jättetrevlig annars.

Mitt i mitt grönsakshackande hör jag att Susanne läser upp en tittarfråga som handlar om huruvida frågeställaren bör berätta för sin läkare att hon dagligen äter Omega-3 eftersom hon samtidigt äter Trombyl för att förebygga plodproppar. För er som inte vet det så är Trombyl (precis som Waran) en medicin som gör blodet tunnare och "klumpfritt". Omega-3 har samma funktion (plus en väldans massa andra väldigt positiva effekter) och man bör därför inte äta båda samtidigt utan att någon har koll på hur blodet beter sig av allt blodförtunnande man stoppar i sig. Äter man båda lite hipp som happ kan blodet nämligen bli för lättflytande och "tunt". Detta är förstås en ordentlig förenkling av hur det fungerar, men i stora drag är det det det handlar om.

Gunillas svar var att frågeställaren absolut skulle ta upp detta med sin doktor eftersom det kan vara knepigt att dosera Trombyl om hon äter fler saker som har samma effekt på blodet som medicinen har. Lösningen enligt Gunilla? Sluta äta Omega-3! Ja, för visst vore det hemskt om personen kunde få samma effekt utan Trombyl? Utan att trycka i sig något som en industri har framställt kemiskt och som, i alla fall för några år sedan, låg på andraplats på listan över läkemedel med flest biverkningar (en lista som för övrigt vid samma tidpunkt toppades av Waran)? Omega-3 har inga, INGA, biverkningar. Man kan inte överdosera Omega-3, det är omöjligt och det har enbart superpositiva effekter i kroppen. "Sluta med Omega-3, fortsätt med att försöka ställa in rätt dosering av Trombyl". Läkare i ett nötskal. En bojkott vore på sin plats. Jag ser fram emot den dagen då min outbildade hjärna över huvud taget förstår hur de tänker.

Nu- duschen!

fredag 2 september 2011

2/9:1

Hej alla ormar och kopparödlor där ute!

Nu är jag mer än lovligt trött på er och jag tycker det är dags att ni slutar förstöra mina och andras skogspromenader. Gå i ide eller något istället är ni snälla. Tro inte att jag inte ser er bara för att ni ligger stilla, jag ser er. Tro inte heller att ni kan smita undan så att jag inte ska se er, jag ser er även när ni är på flykt.

Jag har en fråga till alla er kräldjur där ute: Har ni hört talas om allemansrätten? Nej, det har ni inte. Vet ni varför ni inte har det? För att den gäller inte er. Hade den gjort det hade ni kännt till den. Allemansrätten innebär i stora drag att människorna i det här landet får vistas i princip överallt när som helst. Den nämner inget om att ni har rätt att vistas i princip överallt när som helst. Därför föreslår jag att ni klumpar ihop er och ringlar ner i ett stort hål under jorden och stannar där tills vidare.

Tack på förhand!

/Majsan

Ps. Om du som läser det här är en mygga, ett knott eller en fästing gäller det dig också. Ds.

torsdag 1 september 2011

1/9:3

Det står en sak på SVTs text-tv som jag inte kan hitta på nätet, så jag tar mig friheten att skriva av texten här:

"Omöjlig stjärna upptäckt

Forskare har upptäckt en stjärna som egentligen inte borde existera. Stjärnan, i stjärnbilden Lejonet, innehåller extremt lite massa. Så lite att stjärnan, enligt vedertagna teorier, inte borde kunna existera. Metallhalten i den kanske mer än 13 miljarder år gamla stjärnan är flera tusen gånger lägre än den i vår egen sol.

En omöjlighet, skriver forskarna i det senaste numret av Nature. De ska nu ta sig en funderare på om teorierna verkligen stämmer."

April, april! Eller? Nej, det är visst 1 september, inte 1 april.

Vad trevligt, här har vi då ett skolexempel på varför jag inte tål forskare och vetenskap och anledningen till att jag generellt inte köper ett smack av vad de säger. "De ska nu ta sig en funderare på om teorierna verkligen stämmer". Min filosofi är att om teori och verklighet inte stämmer överrens är det teorierna som behöver skrivas om, inte verkligheten. Forskarna har uppenbarligen inte samma syn på det som jag har. Hur kan de ens behöva "ta sig en funderare på om teorierna verkligen stämmer"? Stjärnan är upptäckt, den svävar omkring där uppe som ett enda stort facit över att deras teorier INTE stämmer.

Om någon förstår sig på hur dessa välutbildade akademiker med examen från snobbiga universitet tänker får ni gärna skriva en rad om det. Förklara gärna det för mig som av många anses som endast halvutbildad för att jag bara går privata egenbekostade utbildningar, eftersom jag inte tror på mycket att de fakta och den "verklighet" man får lära sig på högskolor och universitet. Upplys mig!

1/9:2

Igår visades tredje avsnittet av Robinson och jag har inte ändrat åsikt om tjejerna än. Jag vet inte hur verklighetstrogen bilden man får av dem i tv är, men jag hoppas att tv4 har slått rekord i vinkling av personligheter, för en del av dem är verkligen bara för mycket. Jag märker hur jag sitter och tänker "Vad sa hon nu? Nä, hon sa inte det där va? Jo, det gjorde hon. Pucko." Helt otroligt. Dessutom är det inte bara på individnivå de klantar sig, hela lag ställer till det. Ena laget orkade inte passa elden på natten så de lät den medvetet slockna fast de vid det tillfället inte hade tändstål eller något annat att tända en ny eld med. Seriöst? Var har de hittat de här människorna någonstans? Stureplan eller?

En sak till: Redan efter två avsnitt var det två tjejer som hade åkt hem. Inte för att de hade blivit utröstade eller var fysiskt skadade utan för att de inte ville vara kvar längre. Hur många tusen var det som sökte till Robinson? Mååånga! Hur många blev uttagna? 20 stycken, 12 av dem är tjejer. Det finns så många människor som skulle ge väldigt mycket för att få vara med och så kommer folk med och åker hem efter bara några dagar för att de saknar sina familjer? Det är inte okej och jag tycker det är fruktansvärt respektlöst mot alla dem som inte lyckades ta sig hela vägen i uttagningarna. Respektlöst, ohyfsat och nästan lite ouppfostrat. I Majsans hjärna dessutom fullständigt obegripligt. 

1/9:1

Hårolyckan åtgärdades igår!

För att kunna maskera mitt lilla misstag fullständigt blev det en halvkort, rak page som färgades mörkbrun i ett par, tre olika nyanser. Jag vet faktiskt inte hur många olika färger det blev i slutändan och eftersom det bara är nyansskiftningar kan jag inte räkna dem heller. Tidigare var håret halvlångt, slitet och mellanbrunt med ljusa slingor så det blev en ganska markant skillnad.

Över tre timmar tog det att få allt gjort eftersom jag åtgärdade rufset på en frisörskola. Långt tid, men det gör inget. Jag hade ändå inget annat inplanerat under dagen och det är väldigt trevligt att bli ompysslad i flera timmar, dricka kaffe och läsa skvallertidningar. Ibland var de två som grejade med håret samtidigt (lyx!) men det var en duktig och trevlig ung tjej som gjorde det mesta av jobbet. Mina tvivel över att jag hade gått med på att klippa av det mesta av håret försvann varje gång någon av hennes kursare gick förbi och frågade vad hon skulle göra med mitt hår. Uppenbarligen är de vana vid att folk bara vill ha sitt hår toppat när de kommer dit, för hennes ansikte lyste upp och hon uppvisade ett stort brett leende varje gång hon kunde svara "Jag ska få klippa av det jättemycket!". Hon tyckte det var så uppenbart superkul att få klippa av mycket och stå och putsa och greja i oändlighet att jag nästan hade låtit henne klippa det jättekort om hon hade bett om det. Nästan, men förmodligen inte. Riktigt så kul ska vi inte ha.

Frisyrklippning och flerfärgsfärgning i tre timmar. Låter dyrt va? 600 svenska riksdaler fick jag hosta upp. Knappt hälften av vad jag hade fått betala hos en vanlig frisör skulle jag tro. Länge leve frisörskolor!