2/12:1

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera här just nu. Tålamod kära läsare, tålamod!

Medan ni väntar kan ni ta en kik på det här och fundera på hur fördomsfritt Google egentligen är när det föreslår en mer trolig sökterm än den som personen faktiskt söker på.

Vet inte vad jag tycka om den där bilden egentligen, men den är antingen rolig, intressant eller tragisk. Kan inte riktigt bestämma mig för vilket...

29/11:1

Det finns en extrem övertro på (lågintensiv) träning och behovet av att fylla på massor av energi i samband med detta. Träning, dit tydligen en lugn promenad i skogen räknas. Kan det verkligen ens kallas träning? Den senaste tiden har jag fått det bekräftat flera gånger om och bara den senaste veckan har jag flera gånger sett personer och hört diskussioner som får mig att bli aningen bekymrad.

Det finns folk som springer ner till gymmet på lunchen och tränar (läs: går i måttlig takt på ett löpband) i tjugo minuter. Jag tycker det är jättebra! Vad som är mindre bra är att höra att "jag tog en extra macka i morse och en banan för en stund sedan eftersom jag skulle träna nu", att se samma personer dricka energidryck under dessa tjugo minuter och när de är klara konstatera att "nu ska jag gå och köpa något riktigt gott i gatuköket för det kan jag göra nu när jag har tränat" samt "det är så skönt att veta att jag kan äta en extra kaka till eftermiddagskaffet med gott samvete".

Liknande saker har jag hört på ett femtiominuters zumbapass. Visst är det svettigt och jobbigt om man är otränad, men det innebär inte att kommentaren "jag har kolhydratladdat för det här sedan i går morse" känns befogad. Inte heller att det dricks saft under passets gång "för att jag har tröttnat lite på energidryckerna som jag har hemma just nu".

Samma grej har jag sett ett flertal gånger i skogen. Personer som tar en långsam sju kilometers söndagspromenad går med en vattenflaska i handen och tar en paus efter halva vägen för att sätta i sig något ätbart. Inte sällan är det en bulle eller godis av något slag. För att orka med en promenad!

Det är intressant, men föga förvånande, att dessa personer i de allra flesta fall är överviktiga. Lite tragiskt är det att höra "jag satsar verkligen stenhårt på att gå ner i vikt nu, jag ska träna tre pass den här veckan". Inte för att det är något fel med att träna tre pass, utan på grund av att denna övertro på träning och intensiva övertygelse om att man måste energiladda järnet för att orka. De kommer inte gå ner i vikt, snarare upp. Det kan jag sätta väldigt mycket pengar på. Om det är att gå ner i vikt de är ute efter skulle de tjäna mycket på att strunta i träningen och se över kosten istället. Inte för att det är något fel på att träna, utan för att förstör effekten av träningen med allt de sätter i sig före, under och efter träningen.

Gemene man verkar ha svårt att se skillnaden mellan en promenad och riktigt högintensiv träning. Att gå lite försiktigt på löpbandet samtidigt som man står och tittar på 100-kilos muskelpaketet till man som står och lyfter riktigt tunga vikter en bit bort med en burk Red Bull jämte sig betyder inte att man utför samma träning och har samma behov av energi. Någonstans måste man inse att hemligheten för att få hans väldeffade kropp inte är att dricka Red Bull.

Ärligt talat, ett vanligt träningspass kräver inte någon laddning eller energiboostning, bortsett från vatten möjligtvis. Inte heller kräver det att man fyller på sina energidepåer efteråt, speciellt inte i form av en dubbel special med extra bostongurka i korvmojen eller en princessbakelse från konditoriet. Jag vet att det ofta är de råden, om än inte just om korv och bakelser, man får om man läser de vanliga trötta gamla råden. "Ta en extra macka innan passet för att orka och se till att fylla på med energi DIREKT efter passet". Nja, behöver man äta innan man rör på sig en liten stund så är något fel. Väldigt, väldigt fel.

26/11:1

De sprider sig som en löpeld, felen som dyker upp i sms när iphone rättar ord alldeles av sig själv. Det finns hemsidor på nätet med dem, de sprids på Facebook och Ellen de Generes visar upp några stycken i sin show varje dag. En del fel blir helt fantastiska. 

Här är en av dem:

Oops...

25/11:1

Jag kom på att jag inte har nämnt ett ord om träningen!

Jag var på gymintroduktion i tisdags och där konstaterades det att jag är väldigt ojämnt stark i kroppen. Högersidan är starkare är vänster, vilket i och för sig inte är konstigt med tanke på att jag är högerhänt, men även utöver det är kroppen ojämn. Den har kompenserat tidigare och nuvarande skavanker i kroppen, så den använder de redan hyfsat starka musklerna till att göra hela jobbet medan resten i princip ligger i konstant vila. Därför fick jag ett styrketräningsprogram som går ut på att få kroppen jämnstark och "tvinga" den att använda muskler som brukar undvika ansträning. När jag är jämn och stabil, det bör ta åtta till tio veckor, så kan jag gå på ett nytt träningsprogram som handlar mer om att bygga synliga muskler och skulptera kroppen så som jag vill att den ska se ut.

Så, i tisdags var det alltså gymintro. I onsdags var jag på ett pass indoor walking och igår ett corepass. Idag har jag styrketränat och gått snabbt snabbt snabbt på löpband och lekt lite med en crosstrainer. Sammanlagt en och en halv timme höll jag på. Tiden sprang iväg och plötsligt insåg jag hur länge jag hade tränat. Nu sitter jag i soffan och har myror i benen. Kroppen skriker efter att få röra på sig mer. Det är helt galet. Jag tror jag skulle kunna träna hela dagarna om möjligheten fanns, men jag ska försöka hålla mig i schack. I morgon blir det i alla fall ingen träning, bara en långpromenad med Pälsboll. På söndag däremot, då blir det något pass igen. Kul!

24/11:1

Jag har fått reklam från Media Markt idag och av deras utskick att döma verkar de ha en ny slogan.

"Hellre mycket av allt än lite av varje!"

Herregud, så bra. Det ska bli mitt nya motto också.

23/11:2

Jag hörde på tv alldeles nyss att fotbollsklubbarna kommer att kunna köpa in fler utländska spelare i fortsättningen eftersom det troligtvis kommer att genomföras skattelättnader för fotbollsspelare. I andra länder, bland annat Danmark, är det tydligen redan så.

De gav ett exempel på detta. En proffsfotbollsspelare som tjänar 100 000 kr i månaden kommer att få betala skatt för 75 000 kr av dessa, resterande 25 000 kr blir skattefria. Fotbollsklubben som äger spelaren kommer likaledes bara att behöva betala arbetsgivaravgift för spelaren baserat på att h*n tjänar 75 000 kr i månaden.

Där ser man. Skattelättnader alltså, till personer som tjänar måååånga kronor varje månad. Vad fint. Men är det verkligen de som behöver skattelättnader i det svenska samhället? Är det de högavlönade fotbollsspelarna som staten ska "förlora" skattepengar på? Har inte en högavlönad person råd att betala skatt?

Jag tror att det finns bättre val av grupper i samhället som man kan ge dessa skattelättnader till istället. Människor som kanske inte är så bra på att sparka på bollar, men som istället är väldigt bra på att bolla med några få kronor och ören, varje dag och varje månad, år ut och år in.

Och nu ska jag inte utveckla det här mer för jag blir RIKTIGT sur över sådant här j***a trams. Usch!

23/11:1

Vill ni ha något att göra medan jag gör något helt annat? Ni kan ju alltid leta efter katten på bilden!

Ser ni den?

För eventuella noviser: Klicka på bilden så att ni ser den i större storlek.

21/11:2

På tv nyss, när de visade något som såg ut som en helt vanlig orm med konstig färg, kom plötsligt kommentaren "Det som ser ut som en orm är i själva verket en ödla utan ben". Nu känner jag mig lite korkad, men jag trodde att alla ormar var ödlor utan ben. Typ, i alla fall. Får forska vidare lite om det där någon dag.

I morgon är det gymintroduktionsdags! Hoppas, hoppas, hoppas att det är ett bra och vettigt ställe. De har ett stort tränigsutbud och öppet dygnet runt, så det verkar helt okej. Dessvärre verkar de sälja pulver för viktnedgång vilket jag inte alls tycker om, men å andra sidan lär jag inte köpa på mig det ändå så det känns inte riktigt som mitt problem. Jag får morra lite på dem om pulvret i morgon, så får vi se vad som händer sedan.

Go´natt!

21/11:1

I morse låg jag som vanligt och snoozade en lång stund innan jag lyckades ta mig upp ur sängen. "En lång stund" kan vara allt från en halvtimme upp till ett oändligt antal timmar. Jag föredrar det första alternativet.

När jag låg där i sängen, halvsovande och med väldigt mycket ludd i hjärnan, tänkte jag på att snoozande är en väldigt underlig företeelse. Om man har en tid att passa måste man gå upp ett visst klockslag. För att hinna snooza måste man ställa väckarklockan tidigare än det klockslaget. Alltså ställer man klockan tidigare än man behöver bara för att kunna sova en stund extra.

Öh?!?

20/11:1

Ibland får jag så mycket energi att jag inte vet var jag ska göra av den. Jag vet inte varför jag får den eller var dem kommer ifrån, plötsligt drar det bara igång och hela jag bubblar över i ett enda stort energikaos. Vad praktiskt det hade varit om jag hade vetat hur jag ska bära mig åt att plocka fram den energin när jag som bäst behöver och vill ha den. Det vet jag inte nu, den dyker upp när jag minst anar det.

I morse satt jag och gjorde ingenting. Grått och dimmigt ute, lite halvskumt ljus inne. En helt vanlig höstdag i södra Sverige med andra ord. Plötsligt drog den där energin igång, helt utan förvarning och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. För att smida medan järnet var varmt började jag plocka med lite grejer som låg på köksbordet för att sedan börja diska, städa badrummet, fixa och dona. Knappt fyra timmar sedan var det inte bara välstädat i mitt lilla gryt, utan även ommöblerat. Så ommöblerat det nu kan bli i en etta vill säga... Sopor slängdes, papper, metall och glas hamnade i rätt behållare i sophuset. Pälsboll fick sina klor klippta och päls kammad och därefter fick han sin dagliga timlånga promenad och sedan gjorde jag ett storkok med lammgryta medan jag svarade på lite mail och annat smått och gott. Snacka om att vara högeffektiv!

Mitt i matlagandet chattade jag förresten en liten stund med Herr H som är i Kanada och jobbar. 16 grader varmt och soligt vissa dagar och frukostar som består av choklad- och banancrêpes. Det låter inte fy skam. Här är det sju grader, molnigt och i mina frukostar hittar jag varken choklad eller banan. Visst är livet orättvist ibland?

18/11:1

Jag var på Ikea idag (och igår, men då snyltade jag bara gratiskaffe) och det första jag såg när jag kom in i varuhuset var en skylt där det stod att för varje mjukisdjur jag köpte skulle Ikea skänka tio kronor till någon barnskola någonstans i världen. Jag tror i alla fall det var en skola, eller kanske skolor. Jag läste inte så noga. Det hade i alla fall med barn att göra. Jag förutsätter att det är fattiga sådana som avses.

Sedan såg jag en liten grå råtta som låg alldeles ensam bland 18 000 andra råttor. Nio kronor skulle han kosta. Om jag köpte den grå lilla råttan för nio kronor skulle Ikea alltså skänka tio kronor till fattiga barn? Jag är inget mattegeni så jag kanske räknar fel på något sätt, men i mina öron låter det som en förlust för deras del. Skitsamma, om jag kan få en råtta samtidigt som ungarna får en skola (eller vad det nu var) så känns det som en bra deal. Jag ryckte åt mig råttan och bestämde mig snabbt för att han skulle heta Albert. Sedan plockade jag på mig en niokronors mjukisboll till Pälsboll också. Det vore lite för girigt av mig att bara köpa saker till mig själv.

Nästa sak mina ögon landade på var en skylt där det stod "Alla mjukdjur är bra på att kramas, trösta, busa och lyssna. Dessutom är de pålitliga och säkerhetstestade." Den perfekta mannen är alltså ett mjukisdjur? Typiskt.

Ute på parkeringen när vi skulle in i bilen lyckades jag helt oplanerat befästa Alberts namn genom ett dop då jag råkade tappa honom i en vattenpöl. Dessvärre resulterade dopet i en väldigt tufsig råtta med en päls som var lite svår att få fason på när jag kom hem och skulle ta ett kort på den lille gynnaren, men så här ser han ut i alla fall.

Nu med facit i hand måste jag säga att jag tycker Ikea kör med falsk marknadsföring. Jag har testat att gnälla över lite allt möjligt här, men han tröstar minsann inte. Jag har kramat honom men han kramar inte tillbaka. Busa är han också dålig på. När jag kastar omkring på honom för att vara lite rolig ligger han bara still och stirrar på mig med en tom blick. Shit asså. Frågan är om han ens lyssnar när jag pratar med honom. Han avbryter i alla fall inte, så det är möjligt att lyssna är hans starkaste sida. Pålitlig? Vet inte än. Säkerhetstestad? Säkert.

Nä, jag tröttnade på Albert efter en stund. Han levde tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. När Pälsboll hade dödat sin nya boll några gånger lät jag honom överta Albert. Nu har han legat och tuggat på den lilla gråtufsiga kroppen i en kvart så han tyckte nog inte så mycket om honom han heller. Stackars Albert.

Vilken tragisk historia det blev av hela den här Albertgrejen. Nu när jag ser på honom på håll efter Pälsbolls behandling funderar jag på om det är dags att börja kalla honom för Salig Albert. Det ser misstänkt lealöst ut där borta.

En trevlig tanke har allt det här genererat i i alla fall: Kanske är den perfekta mannen inte en mjukisråtta. Man kan alltid hoppas.

17/11:1

Nej, nu blev det fel i översättningen av Biggest Loser igen. Undrar om det är samma översättare som har översatt alla avsnitt som visas just nu? Jag ska vara snäll och göra en insats här och hjälpa till lite:

* Än en gång översätts inte "Rudy has banana hands" som "Rudy har bananhänder". Jag ville bara passa på att säga det igen.

* 14 och 40 må låta nästan likadant på engelska men när det bokstavligt talat står textat 14 som ett resultat på en stor resultattavla i programmet, då blir det inte rätt att översätta "fourteen" till 40 hur man än vrider och vänder på det.

* Nu ska jag inte vara den som dömer hur familjer är uppbyggda och vad folk har för läggning, men "my uncles on my mothers side" brukar vanligtvis inte vara "mina farbröder". Inte på den här sidan Atlanten i alla fall.

Några frågor på det?

14/11:1

Varje gång jag tittar på Det Okända på tv får jag besök. Det är alltid en man och ibland är det en annan virrig själ med här också. Den virriga själen brukar stöka runt lite i köket, men mannen står alltid precis bakom mig och tittar på programmet med mig. Alltid.

Det räcker att första tonerna i introt till programmet hörs så är han här. Jag känner av det direkt, varenda pälsstrå på min rygg, på mina armar och i min nacke ställer sig upp. Så fort programmet är slut lägger sig pälsen ner igen. Det spelar ingen roll om jag planerat har satt mig i soffan för att titta eller om tvn som vanligt står på och det visas en repris av programmet som jag inte vet om, så fort de första tonerna börjar spela finns han bakom mig.

Han står mest där och tittar. Han hummar lite ibland, någon gång fäller han en kort kommentar. I reklampauserna brukar vi prata lite med varandra. Han brukar ställa lite provocerande frågor eller kommentarer om saker som händer i mitt liv och jag brukar fråga lite grejer. Han svarar snällt, men ger mig inte så många detaljer. Ibland frågar jag frågor om personer jag har runt mig, men då brukar han bara svara jag eller nej. Han verkar inte jättepigg på att diskutera det ämnet. Lite då och då under programmets gång brukar det skramla till och låta lite i köket. Han brukar be om ursäkt för det, fast det är inte han som gör det. Det är den där virriga själen, ni vet.

Han är en väldigt lugn person som jag känner mig väldigt bekväm med. Han får gärna vara här, det stör mig inte ett dugg. Jag har haft fruktansvärt spända axlar och nacke hela dagen idag och nu när han var här ikväll frågade jag lite skämtsamt om han inte kunde massera mina axlar om han nu ändå skulle stå bakom mig hela tiden. "Förstår du hur rädd du skulle bli om jag gjorde det?" svarade han. "Nej då" sa jag. "Jo, du skulle nästan svimma av skräck" sa han. Och det är sant, jag skulle nog nästan svimma av skräck om han rörde mig så uppenbart att jag verkligen kände händer läggas på mig. Jag vill gärna tro att jag skulle kunna hantera det, men om jag ska vara ärlig mot mig själv så kan jag likaväl erkänna att det skulle skrämma skiten ur mig. Det vet han såklart. Han vet allt om mig.

När programmet är slut och sluttexterna börjar rulla försvinner han härifrån. "Jag går nu" säger han då. "Gör det du" svarar jag och sedan är han borta. Idag reste jag mig upp och gick och satte mig vid köksbordet direkt efter att programmet var slut. Direkt kände jag att håret på den armen som är närmast köksdelen reste sig upp. "Programmet är slut, du ska gå nu" sa jag till den virriga själen. Då lade sig håret ner igen.

Jag pratar inte högt och rakt ut i luften så det är ingen risk att någon hör mig av någon av er nu skulle bli orolig för det. Jag känner mig nästan manad att skriva att allt händer inne i mitt huvud men det skulle ge alla skeptiker vatten på sin kvarn, så jag kan inte riktigt beskriva det så heller. Den som har varit med om något liknande vet vad jag menar, den som aldrig har varit med om det skakar säkert på huvudet nu och funderar på vad jag är för blåögd virrpanna. Det är okej, jag förstår om ni inte förstår.

Det är tydligen väldigt intressant vad jag skriver just nu, för någon står och läser det här i skrivande stund. Det känns inte som att det är han som tittar på tv med mig utan någon annan. Denna någon annan rör vid mitt hår hela tiden och står snett till vänster bakom mig. Nu råkade han röra vid min arm. Han, okej det är en han. Det visste jag inte förrän nu. Antingen är han lite klumpig som råkar kittla mina hårstrån hela tiden eller så retas han med mig. Han är väldigt på mig här nu i alla fall, det känns nästan som att han börjar bli lite orolig. Kanske är bäst att jag stänger av här och går och lägger mig istället. Så får det bli.

Go´natt alla!

13/11:1

Träningskort var det ja. Jag har inte smitit undan, jag ringde faktiskt till träningsstället i torsdags.

När man börjar träna där ingår en introduktion där en personlig tränare visar anläggningen och alla maskiner i gymmet samt lägger upp ett träningsprogram och ett kostprogram. Jag tror jag avsäger mig det sista, men resten vore jag dum om jag inte ser till att gå igenom med karln när det ändå ingår i hela grejen. Nu råkar det dessvärre vara så att den där introduktionsmannen är på semester och kommer tillbaka 22 november. Jag blev lite förvirrad när jag fick reda på det och visste inte riktigt hur jag skulle göra då, så jag och tjejen som jag pratade med kom fram till att jag ska fundera på om jag vill vänta med träningen helt och hållet tills mannen är tillbaka på jobbet eller om jag vill börja gå på pass tills han är tillbaka för att åtminstone göra något, och sedan ska jag ringa dem igen på måndag, alltså i morgon, och meddela vilket. Nu ska jag således komma fram till hur jag ska göra innan morgondagen nalkas.

Så, nu vet ni hur landet ligger när det gäller träningskortsgrejen. Jag återkommer i ärendet när det finns något att återkomma om.

12/11:1

Jättefint väder, då åker "alla" till skogen och går en promenad. Massor av hundfolk, barnfamiljer och joggare. Folk överallt, hela tiden. Är det verkligen rätt dag och rätt plats att träna hundmöten med lös hund då? Tveksamt. Speciellt om man har en hund som gärna vill springa fram och morra på varenda hanhund han möter och struntar fullständigt i om matte står och tjatar "nejnejnej, kom här, här går vi, kom här, kom kom, kom här, nejnej, kom häråt, hit, nej, kom!". Då känns det lite extra knasigt.

En del tycker tydligen inte det, en del ser det som den perfekta dagen att träna med allehanda störmoment. "En del" innebär i det här fallet en specifik medelålders kvinna som verkade ha en lite skev verklighetsuppfattning och lite konstig syn på vad som är lämpligt störmoment när man tränar hund. Jag vågar påstå att det största störmomentet i skogen idag, det var hon själv. Vi verkade vara ganska eniga om det, alla vi andra i skogen.

Ibland skäms jag över att ens tillhöra kategorin hundägare. Idag gjorde jag det. Jag är säkert inte en perfekt hundägare på något sätt, men när det är så mycket folk i skogen som det var idag, då har jag Pälsboll kopplad. Om det är en dag mitt i veckan och vi möter väldigt få människor går han visserligen lös, men han blir ovillkorligen kopplad om vi möter en annan hund. Jag kan inte riktigt se någon anledning till att inte göra det då.

Pälsboll är lite opålitlig när det gäller lösa hundar som kommer framspringandes till honom. Ibland kan han tycka att de är ganska ointressanta och travar efter mig istället för att bry sig. Andra gånger blir han vansinnig och gör sitt bästa för att tala om för den andra att man inte beter sig på det sättet. Tack och lov var det här en av gångerna då han inte brydde sig nämvärt om att bli morrad på. Han har sina goda sidor, den lille farbrorn.

11/11:3

Är inte det här det bästa ni har hört på år och dagar?

"I honestly think it's better to be a failure at something you love than to be a success on something you hate" - George Burns

Smart kille, den där Mr Burns! Det är så himla trevligt när folk lyckas sätta ord på hur jag tänker...

11/11:2

Jag har märkt att jag har norska läsare här ibland. Jag hoppas ni förlåter mig för det här, men jag misstänker att den här bilden är på riktigt...

Skönt när man får sina fördomar bekräftade, eller hur?

11/11:1

Om alla andra ska envisas med att ha fredagsfräckis (vilket fånigt ord) ska jag också ha det:

Men kom igen, lite kul var det väl?

10/11:3

Språkpolisen checkar in och rapporterar dagens roligaste grej!

Det här är rubriken till en dagsfärsk annons där de söker en statist:

"Man som har kondition att springa 20-60 år"

Inga dåliga krav produktionsbolagen har på karlarna nu för tiden... *fnissar*

10/11:2

Jag tror aldrig att jag officiellt har hävdat att jag är speciellt smart, men vissa dagar tar min hjärna verkligen priset...

Jag märkte tidigare idag att hundbajspåsarna i stort sett är slut här och jag konstaterade med en djup suck att jag måste köpa en rulle ganska omgående. Nästa sekund tänker jag den intelligenta tanken att jag kan åka till skogen varje dag istället. Där behöver jag inte använda några påsar och då slipper jag lägga pengar på att köpa det. Mmm... smart, för det är ju mycket billigare att köra bil fyra mil om dagen än att köpa en rulle med typ 100 bajspåsar för 10 kr? Jag hade visst lite otur när jag tänkte där. Pucko.

Vet ni förresten vad jag hittade idag? Två hundrastplatser. TVÅ! Inte illa, jag hade ingen aning om att det fanns sånt i den här kommunen. Dock strävar universum som bekant efter jämvikt så när jag blev alldeles till mig i trasorna över hundrastgårdarna såg universum till att ta ner mig på jorden igen genom att vi mitt i ett villaområde mer eller mindre blev överfallna av en lös, stor, svart dovt morrande hund som stolt visade oss en respektingivande rad med blixtrande vita tänder. Tack och lov hade Pälsboll sinnesnärvaro nog att snabbt trava efter mig istället för att svara den svarta besten med att sätta upp en långfinger i nyllet på den. Usch.

10/11:1

Jag har insett att jag är vaken för få av dygnets ljusa timmar och så fort det börjar mörkna blir jag slö och oengagerad. Hur ska jag få ordning på det tro?

Jag testade lite akupressur på Pälsboll igår. Jag har inte läst teorin i boken än utan valde ut lite punkter som såg bra ut och satte igång. Det finns inga biverkningar eller risker alls med akupressur, det kan inte bli fel, så det är bara att testa på även om jag inte riktigt förstår vad jag gör och varför. Det värsta som kan hända om jag trycker fel är att det inte ger någon effekt, värre än så är det inte.

Det var väldigt intressant att se Pälsbolls reaktioner på det jag gjorde. Till en början var han lite spänd och skeptisk men han lät mig hållas. Det gör han alltid. Grejen med saker som akupressur och sånt är att om man har en blockering någonstans, alltså att energierna i kroppen inte kan flöda fritt som de ska, så är de punkter som har med den blockerade kroppsdelen att göra ömma. Allt är uppbyggt enligt meridianer som binder samman olika kroppsdelar och organ. Ska man till exempel behandla ett öga behandlar man även levern eftersom de hör ihop.

Jag koncentrerade mig igår på att behandla Pälsbolls njurar och ögon. Han har problem med de delarna, så valet var ganska lätt. Det finns tabeller i boken där man kan se hur olika fysiska problem avspeglar sig mentalt hos hunden och det är ganska exakta beskrivningar av hur Pälsboll är och beter sig. Jag kan även känna igen psykiska problem som han har haft tidigare och fått bekräftat att de hade med vissa fysiska problem som han hade innan att göra. Jag ska inte gå in för mycket på det, men de stämmer väldigt väl in i alla fall.

Så, jag koncentrerade mig alltså på njurar och ögon, men jag tryckte på en del andra punkter också för att se Pälsbolls reaktion. När jag tryckte på punkter som har att göra med organ som Pälsboll, såvitt jag vet, inte har några problem med hände ingenting. Han sneglade lite på mig men somnade ganska snabbt och låg som en lealös trasa framför mig på soffdivanen. När jag däremot tryckte på punkter som har direkt med njurarna att göra, då blev det liv i farbrorn! Han flög snabbt upp på alla fyra och stirrade på mig. "MEN AAJJJJJJ, VAD GÖÖÖR DU?!?" Oj, vilken reaktion det blev. Efter lite tjat lade han sig ner igen och lät mig fortsätta så länge jag var försiktig. Tog jag i det allra minsta för mycket lät han mig veta det, spänd som en fiolsträng och uppenbart jätteöm på dessa punkter. När jag sedan gick över till att peta på lite alla möjliga immunförsvarsstärkande punkter igen brydde han sig inte ett smack. Han passade istället på att ta sig en power nap tills jag var klar med mitt tryckande.

Det ska bli väldigt intressant att se var det här ska sluta. Jag ska börja läsa boken från början snart så att jag har lite mer teoretisk grund att stå på i fortsättningen. Så himla spännande!

9/11:2

Pälsboll skäller alltid om det ringer på dörren. Det är helt okej för min del. Han skäller även till om det ringer på en dörrklocka på tv eller om jag knackar i bordet som om någon knackade på dörren. Då skäller han i och för sig mest till, moffar lite för säkerhets skull, men gör ingen större grej av det.

Nu har jag hittat något nytt som jag kan roa mig med när jag har tråkigt och som bevisar att Pälsboll är lite lätt dum i huvudet. Jag kan säga "hejhej!" rakt ut i luften till någon som inte finns och Pälsboll får en jädra fart och yr runt här en stund på jakt efter personen som jag hälsade på. Helt förvirrad rusar han runt och letar i varje vrå av lägenheten, även duschen. Efter ett litet tag verkar han konstatera att det var falskt alarm och går iväg och fortsätter med det han gjorde tidigare. Då säger jag "hejhej!" igen och han kommer sättandes i full karriär och börjar leta efter inkräktare igen. Herregud. Dumhund.

9/11:1

Förkyld? Pyttsan! Min kureringsfanatism igår verkar ha gett resultat och jag känner mig frisk som en nötkärna och allmänt piggelin idag. Antingen lyckades jag bota förkylningen innan den bröt ut eller så är jag döende och idag är en sån där dödsryckning där all energi pyser ut innan det blir svart för alltid. Jag hoppas på det första alternativet för jag har för mycket energi för att ligga nergrävd i en kista på obestämd tid. Det verkar så himla tråkigt och intetsägande.

Jag hämtade paketet med beställda böcker (ni vet, hundakupressur, den goda viljan och den där spanska boken som jag skrev om) på den lokala Ica-affären för någon timme sedan. När jag ändå var där passade jag på att ta mig en sväng runt i butiken för att se om de hade något lockande. Det fanns massor av lockande, men det där måste vara en av Sveriges dyraste Ica-affärer. Trots det är de snälla nog att sänka priserna med 50 % när varorna är på väg att dö (dock inte nötköttet, det sänks bara med 30% av någon underlig anledning) så jag lyckades rycka åt mig en smaksatt creme fraiche gourmet som kostade nästan gratis. Gourmet! Japp, fiiiint ska det vara. Denna fiiiina creme fraiche, som förresten var smaksatt med getost, honung och rosmarin, blev min übersena lunch idag (inte hela burken dock) tillsammans med rökt skinka och en smaksatt ost som jag fick tag på billigt i min vanliga mataffär igår. Den nyss nämnda osten förtjänar förresten också att få en mening skriven om sig. Boxholms Havssalt & Örter heter den och är en vanlig hårdost smaksatt med soltorkade tomater, basilika, oregano, timjan, rosmarin och havssalt. Den är så vansinnigt god! Den osten ihoprullad med en bit skinka och doppad i den där fiiiina creme fraichen var galet gott! Det blev lite hemmagjord pizzasallad till också. Jag svängde ihop den i morse och passade på att nalla lite ur bunken som den bor i just nu. Inte för att det passade till eller över huvud taget fyllde någon funktion, jag ville bara smaka på den. Den var god, men hade nog gjort sig bättre i ett annat sällskap och säkerligen ännu bättre i morgon när den har gosat till sig ett dygn i kylskåpet.

Hmm... det var inte vad jag har ätit idag som jag skulle berätta om när jag skrev att jag hade gått in på Ica. Det jag skulle nämna var att jag funderade på hur man väljer vilket namn man använder på saker som har fler än ett namn, framför allt frukt och grönsaker. Squash/zucchini och aubergine/äggplanta exempelvis. Finns det någon bakgrund till vilket namn man personligen väljer att använda? Tanken slog mig när jag traskade igenom frukt- och gröntavdelningen i affären och det fanns ett bord med frukter och en skylt där det stod "persimon". Persimon och sharon är i grunden samma frukt och jag säger alltid sharon. Varför gör jag det? Ingen aning. Troligtvis för att sharon påminner mig om Israel. Inte för att jag någonsin har varit där, men det ska enligt uppgift vara väldigt varmt och soligt så det är säkert ett ställe som jag tycker om. Därför kallar jag frukten sharon. Persimon? Nä, det låter mer som en kattras eller något sånt. Jag är ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska, alltså låter persimon inte bra i mina öron. Sharon heter det. Sharon, sharon, sharon. Vad det nu spelar för roll...

Nu ska jag sätta mig och bläddra i hundakupressurboken och se om jag kan få igång lite energier i Pälsbolls skröpliga lilla kropp. Tot ziens!

8/11:3

Ett snabbt litet inlägg så här i pausen av Desperate Housewives bara...

Jag har fått några kommentarer om förkylning och träning och lite sånt på lite andra vägar än här i bloggen idag, kommentarer som avhandlar träningen ur alla möjliga perspektiv och vinklar. Jag tänkte därför bara nämna att min plan inte är att träna tre lite lagom jobbiga pass i veckan. Nej, planen är att bli ganska hard core så länge jag har möjlighet att vara det med tanke på hur livet ser ut i övrigt. Så länge jag inte har så mycket annat för mig kan jag lägga ner ganska mycket tid och energi på det och köra hårt. Varför inte göra det till en grej liksom? Det är planen i alla fall. Inget mesande här inte.

8/11:2

Alltså, nej jag har inte tid att vara sjuk nu. Jag hade bestämt mig för att ringa till ett gym här i närheten idag och boka en introduktion och därefter dra igång min gratisvecka innan jag bestämmer definitivt om jag ska köpa kort där eller inte. Det lutar åt att ett köp blir av, men har man en gratisvecka att plocka ut så är det smart att göra det oavsett, eller hur? Nu blev det inte mycket av de planerna. Jag vågar inte riktigt ta tag i det där så länge jag känner mig lite risig. Det vore en mycket dålig början att börja träna med något slags skit i kroppen.

Istället har jag ägnat dagen så här långt åt att mota Olle i grind och försöka driva ut eventuella bacillusker innan de får fäste i min kropp. Jag åt räkor och kallrökt lax till lunch (det hade jag i och för sig gjort idag även om jag hade varit frisk som en nötkärna), knaprade i mig några valnötter och pumpakärnor medan jag tittade på Oprah och åkte sedan iväg till mataffären och köpte diverse grejer att boosta kroppen med. I skrivande stund slafsar jag i mig något smoothieliknande gjort av naturell yoghurt, blåbär, havtorn, vitlök, färsk ingefära, gurkmeja och blekselleri. Om det är gott? Nja, nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer här...

Så fort jag har sörplat i mig sista slurken ska jag ta mig en extra sked ekologisk extra virgin kokosolja, vira in mig i några extra lager tyg och ta en promenad med Pälsboll i friska luften. Mer än så tror jag inte att jag kan göra, resten är det upp till högre makter att ta hand om.

8/11:1

Men vad är nu detta för trams? Jag vaknade i morse med snorig näsa och tungt huvud. Förkyld? Nja, jag vet inte riktigt vad det är men kroppen är inte helt i balans i alla fall. Förhoppningsvis är det bara en svacka som rättar till sig under dagen, för så här kan jag ju inte ha det. Dumheter... *morrar*

7/11:2

Nej, kära du som är översättare av dagens avsnitt av Biggest Loser. "Rudy has banana hands" ska inte översättas som "Rudy har bananhänder". Gör om, gör rätt.

7/11:1

Det här är pinsamt att erkänna, men jag är så korkad att jag fullt medvetet kan lura min egen hjärna att göra saker som behöver göras utan att den förstår vad den faktiskt har gjort förrän det är gjort. Invecklat? Alltså, det är som att den ena hjärnhalvan lurar den andra, som om de är helt åtskilda, kan kommunicera med varandra, men inte samarbeta. Hur schizo är inte det?

Alla som har gått i skolan, åtminstone de som har läst på högre nivå än gymnasium, känner säkert till det faktum att man aldrig har det så välstädat hemma som när man har en skolrelaterad deadline som närmar sig. En smart bekant som jag talade med om det här förra veckan uttryckte just det som att "man har aldrig så stort behov av att noggrant sortera alla sina dammtussar i storleksordning som när man har en tenta på g". Precis så är det.

Igår kväll (okej, snarare inatt) när jag precis hade landat med huvudet på kudden tänkte jag på att jag verkligen måste ta tag i en del sortering och städning här. Att ha hela köksbordet belamrat med gigantiska, vingliga högar av diverse papper och annat gojs som behöver sorteras, slängas och arkiveras ser varken bra ut eller är speciellt motiverande att titta på. Dessutom innebär det att jag alltid måste röra mig försiktigt när jag befinner mig vid bordet så att jag inte stöter emot det, för om jag gör det så välter ofta någon hög på någon annan hög så att det blir en festlig (?) dominoeffekt av det hela. Usch.

Nyss nämnda sortering/kastande/arkivering har stått med på min att göra-lista länge nu, men av någon underlig anledning är det oftast bara det som är kvar på listan när dagen är slut. Märkligt hur man kan få låsningar när det gäller vissa grejer.

Så låg jag då där i sängen och funderade på hur jag skulle kunna ta mig samman och få det gjort och kom osökt att tänka på det där med tentor och städning. Jag har visserligen inga tentor på gång, men jag har en väldans massa skolgrejer som skulle må bra av att bli gjorda. Min ena hjärnhalva fick en briljant idé, glimmade till, skrattade rått och tänkte uttrycksfullt att i morgon (alltså idag) ska jag minsann ägna heeela dagen åt att beta av massor av utbildningstrams. Jodå, heeeela dagen. Allt annat får vänta till en annan dag.

I morse vaknade jag och tänkte SKOOOLAAAAA det första jag gjorde. Sedan gick jag den vanliga morgonpromenaden med Pälsboll, åt frukost, duschade, läste lite nyheter och sedan började jag... städa köksbordet. Nu, tre och en halv timme senare, är alla papper sorterade, kastade och arkiverade, bordet är avtorkat och jag kan konstatera att själva bordsskivan faktiskt är ganska stor när man ser den i sin helhet.

Hur sjukt är inte det? Min hjärna lurar fullt medvetet och på ett utstuderat elakt sätt sig själv att göra något som den har lyckats skjuta upp sedan vi flyttade in i Grytet i augusti. Faktum är att jag hittade erbjudanden som gick ut i januari -11, så det var minst sagt hög tid att rensa upp i röran. Jag får nästan skämmas lite över det här. Det måste vara något slags rekord i dålig självdisciplin. Nu är det i alla fall gjort och jag diskade snabbt upp all disk när jag ändå befann mig i ett flow.

Ja, nu är det gjort och nu skulle jag faktiskt kunna sätta mig och få lite skolgrejer gjorda. Den där irriterande grejen som alltid stirrar på mig på min att göra-lista är ju borta. Så får det bli, det är pluggdags. Ska bara fixa naglarna, dammsuga, ringa ett samtal och gå en promenad med Pälsboll först, men sedan så! Om det inte är för mörkt när jag är klar vill säga. Jag kan inte läsa om det är mörkt. Vid närmare eftertanke kanske jag gör det i morgon istället. Vi får se.

6/11:2

Hallå där OBH Nordicas marknadsavdelning!

Kan någon av er ha varit klok nog att hittat hit av någon outgrundlig anledning? Inte? Nehe. Men om det mot alla odds skulle råka vara så ändå ska jag tala om att jag är på mitt allra vänaste humör just nu, så om ni skickar en OBH Nordica Ice Cream Maker till mig så ska jag testa den åt er alldeles gratis! Vadå "tack, men andra har redan testat den"? JAG har ju inte testat den så ni kan ju inte veta vad alla med samma smak som Majsan tycker om er lilla uppfinning! Jag tycker det är en alldeles utmärkt idé, så nu ligger bollen hos er.

För er som undrar vad jag bubblar om så är det en sådan här jag försöker tigga till mig:

(Nej mamma, du ska inte köpa den till mig som en "jag-vet-att-vi-inte-byter-julklappar-men-jag-råkade-köpa-den-här-till-dig-ändå-fast-nu-berättade-jag-det-i-förväg-och-då-kan-det-inte-räknas-som-en-julklapp"-present, men tack ändå!)

6/11:1

Jag tycker det är lite roligt när artiklar i tidningar innehåller goddag yxskaft-information. I Sydsvenskan idag står det några rader om att en asteroid passerar nära jorden nu i veckan som kommer. En bit in i artikeln står det att asteroiden som närmst kommer att befinna sig drygt 324 000 kilometer från jorden. Det är säkert väldigt nära i rymdmått mätt, det tvivlar jag inte alls på. Den roliga goddag yxskaft-informationen kommer i meningen efter: "Enligt forskare är det ingen risk att den kolliderar med jorden eller månen." Nä, 324 000 kilometer låter i mina öron som ett ganska vettigt säkerhetsavstånd. Eller?

5/11:1

00.17 inatt, precis när jag med nyborstade tänder skulle krypa ner under täcket och låta huvudet landa på kudden, slängde jag en blick på mobilen. I samma sekund fick jag ett sms. "Om du saknar sällskap för hundpromenad imorgon så anmäler jag mig frivilligt!"  Yay, promenadsällskap i form av Herr H! Därmed har dagen ägnats åt en timmes skogspromenad i slottsmiljö, ett väldans massa bilåkande, kaffedrickande, glassätande (jaja, jag vet...) och några gamla avsnitt av Newlyweds med Jessica Simpson och Nick Lachey. Vilken avslappnad och soft dag det blev.

Nu ligger jag i soffan och tittar på tv och funderar som vanligt på om jag ska köpa träningskort eller inte. Pälsboll ligger och tjurar i sin lilla lya. Lika tokglad som han blir av att träffa Herr H, lika stensur blir han när han åker hem igen. Det är märkligt egentligen. Han har känt Herr H i sisådär ett år och ändå blir han gladare och gladare för varje gång som han ser honom. Min lille översociala skrutt, varför kan han inte bara behandla alla människor som folk? Vilket mycket roligare liv han hade haft då.

Nä, jag ska återgå till mitt tv-tittande. Go´kväll på er!

4/11:4

Jag tycker om Sarah Dawn Finer. Hon sjunger bra och är söt och allt sånt där, men VARFÖR står hon i tv nu den fjärde november och sjunger julsånger? Det är väl lite att ta i ändå? Vem har bokat in henne för att göra det? Och vem i hela friden har sminkat henne? Översminkad med tydliga och dåligt suddade sminkkanter och konstiga färger som inte alls ser naturliga ut på henne. Hon ser ut lite som en transa och det gör hon inte i vanliga fall, i alla fall inte i mitt tycke. Märkligt. Är det månne någon på SVT som inte tycker om Sarah?

4/11:3

Åh herregud, jag kan inte sluta skratta. Det här är så hysteriskt roligt: Kommunens familjerum fick ny tapet: automatvapen. 

Kramfors dessutom, av alla ställen i vårt avlånga land. Citat från artikeln: "Fan. Det är ju puffror" var det någon som sa.

Den kommentaren med dialekten som man talar i Kramfors är pricken över i:et. Roligare än så blir det inte just nu. Heja Kramfors!

4/11:2

Pälsboll är fortfarande inte helt piggelin efter sin sjukdom tidigare i veckan men jag har överskottsenergi som heter duga. Ibland går jag och Pälsboll en promenad som brukar ta två och en halv timme, rundan är ungefär tolv kilometer, och när vi kommer hem från den har jag så mycket energi att jag lämnar jycken hemma och pinnar iväg till affären tre kilometer bort och hem igen. Jag tror att det är ganska normalt beteende.

I morse kröp det verkligen i benen på mig. Jag har inte sovit mycket alls inatt, men energinnivån var på topp när jag väl lyckades ta mig ur sängen. Dålig kombo då att Pälsboll inte är lika piggelin och att han dessutom har lite ont i ett ben. Strax innan lunchtid fick jag ett ryck och åkte iväg till skogen och gick den där rundan själv medan vovven fick vara hemma. Två timmar tog det och då travade jag på i ganska rask takt. Väl hemma kommer Pälsboll traskandes från sitt lya, haltandes- igen. *suck*

Nu har jag precis boostat min kropp men en tallrik med en salig blandning av kallrökt lax, musslor och en Merguez (en sån där "vahettere"-korv med bäst före-datum igår). Nu blir det kaffe och en sked med kokosfett samtidigt som jag ska lägga mig i soffan och glo på tv medan min kropp samlar energi till att ta sig ut på en pälsbollspromenad. Håll tummarna för att hans ben håller!

4/11:1

Även om man egentligen inte har råd att köpa en massa kläder för tillfället, visst är det ändå okej att shoppa för 738 kr på rea om ordinariepris för samma plagg hade varit 1764.50? Visst är det? Visst är det? Visst är det? Det får man väl? Vavava?

3/11:1

Det finns en stor nackdel med att ha företag. Man kan inte NIXa sitt telefonnummer vilket innebär att telefonförsäljare har fritt fram att ringa som de behagar. Jag har nästan fått en fobi för främmande telefonnummer på grund av det och det är förstås inte så bra. Om det ringer ett nummer som jag inte känner igen och om jag inte är på ett humör där jag känner att jag på ett sansat sätt kan kriga med en telefonförsäljare så låter jag bli att svara, kollar upp numret när jag har möjlighet och ringer sedan upp om det visar sig vara annat än försäljare. I nio fall av tio är det i och för sig telefonförsäljning det gäller, men jag måste ändå bli av med den där oviljan att svara bara för att jag inte känner igen telefonnumret. Jag tror att det kommer att komma något slags bakslag på det rätt vad det är. Nu för en stund sedan till exempel.

Det ringde ett nummer från Hufvudstaden och jag sneglade skeptiskt på mobilen och lät den ringa klart utan att svara, kollade upp numret men fick ingen träff, inte ens på sidorna som listar telefonnummer från telemarketingföretag. Lurigt. En halvminut efter att mobilen aviserade "1 missat samtal" genom en liten popup-ruta på skärmen fick jag ett sms från mobilsvar. Telefonförsäljare som talar in meddelanden? Knappast. Skrutt också, det var någon som faktiskt ville mig något. Jag ringde min telefonsvarare och lyssnade på meddelandet. "Fredrik. Produktionsbolag. Tv-program. Ring tillbaka till mig är du snäll!". Oops...

2/11:2

Är det någon av er som vet ungefär vad det kostar att äga ett slott eller en herrgård eller ett helt gods? Alltså bortsett från själva inköpskostnaden, vad är det då som kostar? Uppvärmning och el, vad mer? Finns det speciella kostnader för sådana byggnader som man inte har om man äger en vanlig villa? Någon av er som har koll på det?

2/11:1

Jag är ganska hopplös när det gäller böcker. Jag kan köpa hur många som helst om de är billiga och sedan blir de liggandes olästa eftersom jag aldrig riktigt känner att jag med gott samvete kan sätta mig och läsa. Det finns alltid annat som jag borde göra och prioritera i första hand och då får mitt samvete mig att strunta i att läsa. Inte för att jag gör det där jag borde göra ändå men tanken att göra det fanns i alla fall. Som om det skulle göra något bättre? Sjukt beteende.

För en stund sedan letade jag upp en bok som jag hade bestämt mig för att köpa. Den handlar om akupressur på hund, dels teoretiskt om hur det fungerar och dels praktiskt om hur man gör det själv. Jag tror att Pälsboll skulle må bra av det så jag har bestämt mig för att testa och se om jag kan framkalla några positiva resultat i hans skröpliga lilla kropp. Naturligtvis "råkade" jag köpa på mig ett par böcker till när jag beställde akupressurboken. De var billiga ju! Då är man berättigad att spontanköpa böcker som man egentligen inte har råd med. Eller? Förr eller senare kanske jag får tillräckligt med ro i kroppen och hjärnan för att börja läsa och då vore det synd om jag inte hade något att läsa. Jag inbillar mig det i alla fall.

Vad har Majsan nu köpt på sig för böcker då?
*Akupressurboken (som sagt)
*Den goda viljan av Ingemar Bergman. (En klassiker. Visst måste man köpa den om den är på rea då? Jag borde ha läst den tidigare i livet men jag är dålig på klassiker så jag har inte det. Snart har jag det. Kanske.)
*Cuando ya no importe. (En roman på spanska. Jag inbillar mig att jag ska kunna ta mig igenom den någon gång när jag har tid och motivation att slå upp alla svåra ord som jag inte förstår. Vid närmare eftertanke hade det kanske varit bättre om jag hade köpt en barnbok på spanska? Men det här var ju billig...)

Det var faktiskt bra de tre böckerna jag beställde och det är helt klart ett framsteg jämfört med tidigare. Jag hade inte alls haft några problem att köpa på mig ett tiotal böcker egentligen. Jag tror nästan att det är ett beroende, men än så länge är jag åtminstone bara periodare. Någon gång ska man ju liksom lyckas ha lite självdisciplin menar jag.

Ja, tänk vad jag kan skriva mycket blajblaj bara för att försöka ursäkta mina onödiga bokköp. Lite knäppt faktiskt.

1/11:1

Jag ska göra ett erkännande. Jag ljög för er igår. Lammet kostade inte alls 29.90 kr/kg, det kostade 19.90 kr/kg. Rätt ska vara rätt. Ännu mer rätt är att jag lyckades köpa fyra kilo till för det superbilliga priset, så nu har jag gissningsvis sju och ett halvt kilo lamm i mitt frys. Jag råkade för övrigt köpa på mig tre kilo räkor också, så nu har jag sex kilo såna som delar frysplats med nyss nämnda lamm. Räkorna var billigare den här veckan än de var förra veckan då de var på extrapris. Är inte det märkligt? Oh well, det är inte mitt bekymmer.

Jag kan lika väl fortsätta halvkopiera gårdagens blogginlägg va? I så fall har vi nu kommit till rapporteringen om Pälsboll. Han är bättre i halsen och det är bättre med haltandet men nu har han blivit dålig i magen istället. Stackars jycke.

Jo, en sak till innan jag slutar med det här och fixar lite mat istället: Här ser ni tjejen som lagar bilar alldeles själv! Joråsåatte...

31/10:1

I lördags köpte jag fyra kilo gräsbetande lamm (döda och i bitar alltså) för 29.90 kr/kilot. Nu sitter jag här och funderar på hur man kan vara så dum att man bara köper fyra kilo när man får ett sånt tillfälle? Oerhört korkat.

Pälsbollsuppdatering: Han hostar mindre men haltar lite då och då istället.

Jaha, det var ungefär det jag hade att skriva om idag. På återseende!

30/10:3

På tal om saker att ha på kylskåpsdörren så hade jag den här när jag fortfarande bodde i Födelsestaden. Den får mig fortfarande att gråta som ett barn varje gång jag läser den så det är ganska olämpligt för min del att se den flera gånger om dagen, men ibland så...

When God had made the earth and sky,
the flowers and the trees.
He then made all the animals
and all the birds and bees.
And when his work was finished
not one was quite the same.
He said "I´ll walk this earth of mine
and give each one a name".
And so he travelled land and sea
and everywhere he went,
a little creature followed him
until it´s strength was spent.
When all were named upon the earth
and in the sky and sea,
the little creature said "Dear Lord,
there´s not one left for me".
The father smiled and softly said
"I´ve left you ´til the end,
I´ve turned my own name back to front
and call you Dog, my friend".

30/10:2

Den här fanns på min kylskåpsdörr för några år sedan. Nu är den borta. Jag tror jag ska leta fram något nytt lämpligt att sätta upp där nu.

30/10:1

Det finns olika sätt att lösa pinsamma situationer på. Det finns "the right way" som kan genomföras på flera olika sätt men som alltid innebär att man tar sig ur situationen med värdighet och äran i behåll, och det finns "the Majsan way" som i princip innebär motsatsen. Graden av pinsamhet går alltid att diskutera, men oavsett vilket innebär the Majsan way alltid att situationen ska lösas på ett inte helt konventionellt sätt, att alltid bjuda lite extra på sig själv och göra något som inte anses som helt normalt just då. Så vem ska lösa konstiga situationer the Majsan way om inte Majsan själv? Jag använde mig av the Majsan way senast för någon timme sedan. Vi tar det från början.

Pälsboll är både förkyld och magsjuk och jag har vaknat ett antal gånger inatt av att han har hostat i vad som har kännts som en halv evighet och dessutom kräkts lite då och då. Nu ligger han utslagen i sängen och verkar tro att han är döende. Det tror inte jag.

Ni vet hur det är när man är tillräckligt vaken för att vara medveten om saker som händer men ändå tillräckligt sovande för att hjärnan ska blanda ihop intryck och skapa en egen verklighet av det? Det hände någon gång sent inatt. Jag vaknade till för säkert tionde gången av att Pälsboll hostade och hostade och hostade och plötsligt tänkte jag att det är fantastiskt att han kan hosta så att det låter som musik. Han hostade fram den där I love rock n´roll. Otroligt. Det tog mig en liten stund att inse att det inte var han som hostade längre utan den festande grannen och hans gapiga och stökiga gäster som hade öppnat balkongdörren. Hoppsan.

Nu till själva the Majsan way-situationen. Jag har ägnat förmiddagen åt att städa här. Jag har diskat en mastodontdisk, vattnat blommorna, dammat, dammsugit och tvättat golvet. För att göra det aningen mer roande plockade jag fram min gamla mp3-spelare och gick omkring med den i byxlinningen samtidigt som jag dammsög. Just den här mp3-spelaren (jag har två) finns det helt slumpmässigt inlagda låtar på. Det finns musikallåtar, schlager, typisk radiomusik, låtar som bäst passar att spelas på Sensation Black, 80-tal, 90-tal, trance och annat dansvänligt. En salig blandning alltså. Under dammsugandet lyckades jag lyssna mig igenom Troll- Jimmy Dean, Lill Lindfors- Musik ska byggas utav glädje, Lill Lindfors- Du är den ende, Aaliyah- More than a woman, Tommy Körberg- Stad i ljus, Kleerup- 3 am, Celine Dion- Pour que tu m'aimes encore och Pedro del Mar- Feel. En hel del gammalt och ganska oväntat för att vara min mp3-spelare. Så kan det gå när man låter datorn välja lite random låtar att skicka över till enhet G:.

Det fanns en låt till som jag lyssnade på. Sofia dansar go-go. Ni vet vilken det är va? Det går att vicka väldigt mycket på rumpan till den samtidigt som man går runt där med dammsugaren. Faktum är att det går att shaka loss riktigt ordentligt med den i öronen och det var precis vad jag gjorde, lite twistande sådär. Nu råkade jag samtidigt befinna mig precis vid mitt fönster. Plötsligt kände jag mig väldigt iakttagen och kikade ut. Precis nedanför fönstret stod det fem killar i 35-årsåldern och tittade på mig. Eller ja, fyra tittade med höjda ögonbryn och en skrattade så han vek sig. Jaha, grannens festdeltagare hade vaknat till liv och stod och väntade på skjuts när de fick syn på mig som dansade runt med en dammsugare. Under någon sekund stannade jag till och tittade på dem medan de tittade på mig med sina blodsprängda bakisögon. Hur tar man sig ur den situationen? Jag kunde diskret ha backat undan, låtsas att det aldrig hade hänt och hoppats på att de hade glömt det i morgon. Det skulle nog vara the right way, men det är definitivt inte the Majsan way.

Nej, the Majsan way innebar i den situationen att jag dansade runt några varv lite extra tillgjort, vilket fick två av dem att också vicka lite på höfterna på äkta twist-manér, trots att de inte hörde vad jag lyssnade på. Då vickade jag tillbaka och studsade barnsligt runt en stund till innan jag dansade iväg in i rummet igen. En halv minut senare blev de upplockade av en bil och åkte iväg och jag ställde in min danskavaljer i städskrubben och plockade istället fram golvmoppen. Det är så man löser saker the Majsan way!

29/10:2

Två och en halv timme i skogen, hem igen och in med en sur Pälsboll i duschen. Därefter ett glatt pälsbollslöst traskande i duggregn bort till mataffären och sedan hem igen. Därmed var en och en halv timme till ihjälslagen. Fyra timmars promenad idag, det är godkänt va?

29/10:1

Jag har misskött mig i veckan. Jag har ätit dåligt och rört på mig för lite, gjort i princip ingenting och haft långtråkiga dagar. Suttit ner alldeles för mycket. Vädret gör inte direkt saker och ting bättre, även om det inte är grundorsaken. Jag tror att den här veckan har potential att gå till historien som en av de mest meningslösa någonsin. Min kropp brukar vara ganska snäll mot mig och låta mig slarva lite då och då utan att göra en större grej av det, men den tar inte hur mycket skit som helst och nu tycker den att måttet är rågat.

Min energinivå är noll. Jag sover dåligt, är alldeles luddig inne i huvudet, tänker långsamt, har ont i ryggen. Skräpet som jag har stoppat i mig, var ska den göra av det? Ut genom huden såklart, det är i första hand så den rensar ut saker den inte tycker ska finnas på insidan. Man kunde önska att den gjorde det på ett diskret ställe, på benen till exempel, men det händer såklart inte. Nej, kroppen vill gärna visa omvärlden vad jag gör med den. "Titta, nu misshandlar hon mig igen!". Utrensning genom ansiktet med andra ord. Några utslag här, några konstiga märken där. Inga finnar än så länge, men jag antar att det kommer dyka upp en eller ett par när som helst.

Nej, jag är verkligen inte mitt bästa jag rent fysiskt för tillfället. Jag sneglar mer och mer åt ett träningskort på ett gym här i närheten. Är det någon gång jag har tid att ta mig an sånt där är det nu, är det någon gång jag behöver sånt där är det nu. Sånt där, som i det här fallet stavas t-r-ä-n-i-n-g. Träning som jag inte klarar av om jag inte äter vettigt. Träning som ger mig energi att göra annat energikrävande. Träning som kommer att göra mig motiverad att ta tag i det där som jag skrev om att jag inte var motiverad att ta tag i för någon dag sedan; plocka fram vax och färgningsgrejer. Vem vill träna med pälsiga ben? Vem vill svettas och oroa sig för mascaran när man kan svettas utan att oroa sig och ändå ha svarta ögonfransar?

Jag svamlar igen, eller hur? Jag har blivit duktig på det den senaste tiden. Svammel, svammel, inget vettigt innehåll. Okej, ta hand om min stackars misshandlade kropp var det. Jag börjar med att ta med Pälsboll till skogen för en långpromenad i dimman. Jag ska göra mitt bästa för att gå lite vilse så att det blir en dubbel- eller trippellångpromenad.

Arrivederci!

28/10:2

Vet ni vad? Tidigare i veckan såg jag några små, små vårblommor vid en husvägg i söderläge en liten bit härifrån. Idag såg jag massor av små bristande gröna knoppar på några träd i ett strövområden någon mil härifrån. Förstår ni vad det innebär? Våren är på väg!

28/10:1

När jag vaknade igår slog regnet mot fönsterrutan. Jag var trött och ville helst bara vända mig om och sova ett tag till. Ett ögonblick funderade jag på varför jag skulle gå upp egentligen. Ingen hade ens märkt om jag hade legat kvar hela dagen, ingen utom Pälsboll som hade blivit väldigt kissnödig under dagen. Ingen annan hade märkt det eller tänkt "undrar var hon är någonstans idag?". När regnet öser ner och dagens kalendersida är helt blank, varför gå upp ur sängen när jag verkligen inte vill?

Jag låg på sidan med böjda ben och Pälsboll låg just då under täcket mot baksidan av mina ben, i mina knäveck. Han märkte tydligen att jag hade vaknat till och började därför röra på sig för att sekunden efter kravla sig ut från värmen under täcket och lägga sig längre bort i sängen. När han gjorde det rörde hans svans vid mitt underben och det kittlades. Jag böjde mig ner för att klia mig på benet och insåg att det verkligen är dags att plocka fram vaxgrejerna och ge benen en omgång. Sekunden efter började jag fundera på vem som skulle märka om jag vaxade benen eller inte. Ingen. Då får de vara lite pälsiga ett tag till.

Jag tog mig mödosamt ur sängen, fick på mig mysbyxor och ett linne och släpade mig in i badrummet. Pillade in linserna i ögonen och slängde en snabb blick i spegeln. Insåg att det är hög tid att färga ögonbryn och ögonfransar, men tänkte sekunden efter att ingen kommer att märka om jag färgar dem eller inte. Går jag ut får jag väl sminka mig istället. Här hemma kan det kvitta, jag tror inte Pälsboll bryr sig så mycket om färgen på mina ögonfransar och bryn.

Resten av dagen gick i samma anda. Jag var inte sur och inte på dåligt humör, bara allmänt oinspirerad och med en konstant gnagande känsla av "varför?". En dag i slow motion, men som ändå gick fort.

Benen? Fortfarande ovaxade. Ögonbrynen? Ofärgade. Ögonfransarna? Ofärgade. Mer aktiv dag idag? Hoppas verkligen det.

26/10:2

Jag råkade tappa min kalender på golvet för en stund sedan och när jag plockade upp den dök vecka 21 upp. Vecka 21 var 23-29 maj i år och det här är vad som står där:
Måndag: Jobb 9.30-16
Tisdag: Kontraktskrivning på den här lägenheten 8.00, jobb 11.30-16 (20 mil bilåkande innan klockan 11.30 alltså...)
Onsdag: Jobb 7-16
Torsdag: Jobb 13-21, långpromenad med sällskap innan det tydligen
Fredag: Tvätta på förmiddagen, jobb 14-19
Lördag: Jobb 10.30-15.30
Söndag: Jobb 11-16.30

Det ser kanske inte så mycket ut, men till saken hör att min hyresvärd var bortrest nästan hela veckan så jag hade hela gården att ta hand om också. Pälsboll skulle förstås ha sin timmeslånga promenad så lägg till 90 minuter (promenad+bilåkande till skogen) för det varje dag. Det var en ganska stressig vecka om jag inte missminner mig, men den var definitivt inte årets värsta. Det råkade bara vara den som hamnade i blickfånget när jag plockade upp kalendern från golvet.

Om jag nu bläddrar fram 22 veckor till vecka 43, alltså den här veckan, är det aningen luftigare i kalendern:
Måndag: ---
Tisdag: Tvätta 8-12
Onsdag: ---
Torsdag: ---
Fredag: ---
Lördag: ---
Söndag: ---

Är det konstigt om jag känner mig aningen uttråkad och overksam? Måste verkligen skaffa mig något att göra...

26/10:1

Ibland, eller ganska ofta faktiskt, snubblar jag över små ordspråk, citat eller bara några smarta ord. Jag läser dem, inser det geniala med dem och går sedan vidare. Jag önskar att jag kunde ta in dem och leva med orden i bakhuvudet, men det är verkligen lättare sagt än gjort. 

Här får ni ett bra exempel på vad jag menar:

Så smart. Så bra. Så sant.

Och så svårt att omsätta i vardagslivet.

25/10:1

Om livet som tv-beroende

Måndag kl 15:
Majsan ägnar sig åt lite allt möjligt och tvn står som vanligt och skvalar i bakgrunden. Plötsligt fryser bilden och ljudet försvinner. Majsan hajar till och börjar förvirrat leta efter fjärrkontrollen, hittar den och byter kanal. Svart bild överallt. En lätt panikångestkänsla börjar sprida sig i kroppen. Hon börjar undersöka tvn och kommer efter lite testande och undersökande av diverse enheter fram till att det inte är tvn det är fel på. Nej, det finns ingen signal till den från väggen. Okej, djupa andetag och avvakta ett tag. Den kommer säkert igång snart igen.

16.40:
Fortfarande ingen fungerande tv. Fascinerad av sin egen tålmodighet ringer Majsan slutligen till leverantörens support och hamnar såklart i telefonkö. "Du är nummer sexton i turordning". Sexton är bättre än fyrtio tänker Majsan och läser lite förstrött nyhetersrubriker på Aftonbladet i väntan på att få prata med någon. En kvart senare svarar en trevlig kille. Som vanligt när supporten får reda på att det gäller en hyreslägenhet går ärendet vidare till en specialkundtjänst som inte har något direktnummer. "Jag kopplar dig dit, häng kvar!" Visst, Majsan hänger kvar som om det gällde livet.

16.55:
"Du är nummer femton i turordning". Happ. Morrar lite över alla dessa olika telefonköer men i det här fallet går nedräkningen ganska fort och inom fem minuter hörs det "Du är nummer ett i turordning". Majsan blir tacksam. Fem minuter senare är hon fortfarande "nummer ett i turordning". Det kan väl aldrig bero på att klockan är strax efter 17 och att dagsupporten är på väg hem?

17.05:
"Välkommen till supporten, du talar med XX. Vad kan jag hjälpa dig med?" Problemet avhandlas snabbt och innan supportkillen får en syl i vädret har Majsan sett till att berätta att hon har startat om allt och dragit ur den sladden och testat det och det och det och konstaterat att felet inte är tvn i sig utan att den inte får signaler utifrån. Detta för att slippa de där grundläggande frågorna "Är du säker på att du har satt på tvn?" och "lyser lampan på boxen rött eller grönt?". Okej, han verkar fatta att han inte behöver börja gå igenom en felsökning från början. Istället ber han om personnummer och lägenhetsnummer och säger "Oj". Oj?!? Ångesten som hade börjat dämpas den senaste halvtimmen är tillbaka på en mikrosekund. "Det är ett stort fel, de håller på att gräva upp en kabel som måste lagas. Ni är många som är utan tv nu." Nejnejnej, nu börjar det krypa att obehag i Majsans mage. "Det kommer att fungera klockan 15 i morgon. Starta om allt då så ska det fungera." 15?!? Majsan stammar desperat fram en fråga om det möjligtvis kan komma igång tidigare. "Nej tyvärr, det kommer att ta den tiden". Djupa andetag och en mental uppmuntrande klapp på axeln. Du har klarat dig utan tv innan Majsan! Ut på hundpromenad för att glömma eländet en stund.

18.30:
Tillbaka i lägenheten och det är obehagligt tyst. Tänker att supporten kanske var oerfaren och utan någon som helst koll på verkligheten och startar hoppfullt om allt för att tvn ska gå igång. Det gör den inte. Majsan konstaterar att det kommer att bli webb-tv som gäller under kvällen och letar upp ett lämpligt program. Resten av kvällen går avsnitt efter avsnitt av en dokusåpa, men det är inte samma sak som att ha på tvn. Det känns...fel.

23.30:
Majsan inser att det inte kommer att bli något Nyhetsmorgon på tv på tisdagen, hyperventilerar några sekunder, försöker glömma sin olycka och går och lägger sig. Ligger vaken en stund och kikar då och då hoppfullt på de blinkande lamporna på boxen. Nej, de blinkar fortfarande fel. Ingen mottagning.

Tisdag kl 7.30:
Dags att gå upp för att hinna sortera tvätten innan klockan hinner bli 8. En snabb blick på tvn. Ingen mottagning. Morrar lite. Sätter på Nyhetsmorgon via webb-tv och får lyssna på lokalnyheter och trafikinformation från Hufvudstaden. Nödigt, liksom. Går en snabbsväng med Pälsboll, slänger in tvätten i tvättmaskinerna, äter frukost.

9.15:
Majsan plockar ur tvätten och hänger upp den. Kollar igenom hemsidor och forum och lyssnar på hur trafiken flyter på, eller snarare inte flyter på, i någon tunnel. Himlar med ögonen. Tittar på klockan och inser att det är ganska många timmar kvar tills tvns bakgrundssurr kommer att återinföras i vardagen. Trummar med fingrarna på köksbordet och tittar sorgset på den högst älskade tvn som står där alldeles tyst och död. Lägger märke till att lamporna på boxen blinkar annorlunda och hjärtat åker upp i halsgropen. Vågar nästan inte tänka tanken men... ser det inte rätt ut nu? Flyger upp från stolen, ur med alla sladdar och kablar och kopplar in dem igen, en efter en i precis rätt ordning. "Startar digitalbox" står det på tvn. Majsan håller andan och väntar på att något ska hända.

9.30:
Tvn går igång, lokalnyheterna gäller rätt stad och lugnet sprider sig i Grytet. Över fem timmar innan utlovad tid fungerar saker och ting och vardagen har återgått till att bli riktig vardag. Tänker tanken att det kanske inte är helt normalt att vara så beroende av en tv men ursäktar det hela med att det faktiskt är 2011 och att det inte är speciellt stimulerande eller poulärt att vara ute och leka med barkbåtar nu för tiden. Jag är nog helt normal. Nästan.

10.30:
Majsan har skrivit klart det här och börjar göra vettiga saker. Diskar, läser om skelett och leder och väntar på att tvätten ska torka så att Pälsboll kan få en efterlängtad långpromenad i skogen. Allt detta med ett evigt babblande från tvn i bakgrunden. Oh, happy day!

23/10:1

Jag vann inget på Lotto igår (skumt!) och jag lever. Ingen satellit i huvudet än alltså, men å andra sidan har skrället inte kraschat än. Jag har lyckats hitta en sida där man följer den på en karta i realtid och i skrivande stund befinner den sig över havet söder om Sydafrika och rör sig upp mot Madagaskar. För tillfället sitter jag alltså säkert här i min lilla lya.

Tycker ni att jag verkar besatt av rymdskrot? Det är jag inte. Jag är bara lite uttråkad och har skaffat mig en hang up. Det går över.

22/10:1

Nu står det igen här om det där hemska rymdskrotet som ska krascha på jorden nu under natten. Fortfarande vet man inte var det kommer att ramla ner, bara att det kommer att ramla ner. Nu börjar jag att bli nervös. Jag gick nämligen och handlade lite mat för några timmar sedan och vet ni vad? Det regnade inte på mig en enda gång under tiden! Det är första gången jag inte får mig en dusch på vägen hem. Något är konstigt, något stämmer inte. Ur led är tiden. Det är något ruttet med den danska staten. Kalla det vad ni vill, men vädertraditioner kan inte bara brytas sådär utan anledning, eller hur? Uh... spooky!

21/10:2

Jag kan ibland ha lite svårt för barn, det ska erkännas. Speciellt när de kommer upp i den där åldern när många av dem blir väldigt lillgamla kan jag tycka att de är ganska jobbiga. Bäst är de där små grynen som nyss har poppat ur mammas mage och mest sover, kräks och rapar över axeln när de har ätit.

Dock finns det barn i andra åldrar som jag kan tycka är alldeles underbara. För närvarande går en reklam för blöjor på tv där det är med alldeles fantastiska barn som dansar runt på en scen. Framför allt den blonda lilla tjejen som är med, hon är ju alldeles ljuvlig!

Missat reklamen? Titta här:

21/10:1

Efter noggrant övervägande i säkert två minuter bestämde jag mig tidigare idag för att spela på Lotto igen för pengarna jag vann i onsdags. Vinner jag igen kommer jag allvarligt fundera i flera minuter på att säga upp prenumerationen och istället spela lite då och då när jag kommer ihåg det.

Det som gör mig lite förvirrad i allt det här är Kenos slogan "Vinn ofte ellar riktigt stort". Nu är det visserligen Lotto jag spelar, inte Keno, men ändå. När jag vinner på Lotto vinner jag alltid småvinster. Det kanske är prenumerationen jag kommer vinna riktigt stort på? Svåra livsavgörande beslut det här. Några råd?

20/10:1

Jag läser här att en satellit ska krascha på jorden under helgen, men att man inte vet exakt var. Vidare läser jag här att det troligtvis kommer att hända under lördagsdygnet och att södra Sverige är ett av de ställen i världen som ligger i riskzonen. Oddsen att en människa ska träffas av satelliten är enligt en av artiklarna 1 av 2000. Känns som en förhållandevis stor risk att få rymdskrot i huvudet tycker jag. Risken att "just du" träffas är dock 1 på 14 biljoner enligt samma källa. Nu känns det lite bättre.

1 på 14 biljoner, risken finns i alla fall kvar. Om, jag säger bara OM, jag nu skulle dö av att ha fått den där satelliten över mig i helgen har jag en önskan om vad det ska stå på min gravsten. "Kunde jag inte bara ha fått vinna storvinsten på Lotto istället?" vill jag att det ska stå. Jag tror att oddsen är ungefär desamma nämligen.

19/10:3

Ha! Kommer ni ihåg när jag skrev om att jag alltid (nåja, nästan alltid) vann på Lotto innan jag skaffade en prenumeration på det och att jag efter att jag skaffade prenumerationen inte har vunnit ett ruttet öre? Att jag skulle testa att spela utöver prenumerationsraderna och se vad som händer?

Jag har glömt av att spela och jag har fortfarande inte vunnit på prenumerationsraderna. Fram tills idag, vill säga. Jag fick ett ryck i eftermiddags och spelade så att säga manuellt för 28 modiga kronor. Vann jag? Klart jag gjorde. 27 kr rasslade in på mitt konto. Prenumerationsraden vann jag dock inte någonting på. Är det inte konstigt?!?

19/10:2

Jag sitter och läser lite hudgrejer och försöker beta av instuderingsfrågor om kroppen och huden och sånt. Min frustration när jag sitter och pysslar med det vet inga gränser. Jag svarar på frågorna så som jag vet att jag "ska" svara, men jag håller inte med. Varje gång det står "man vet idag med säkerhet att..." eller "forskningen har bevisat att..." ser jag rött, frustar irriterat och suckar uppgivet. Det som gör mig mest frustrerad för tillfället är de benhårda fakta som de försöker tuta i oss om att solen är jättefarlig för huden och hur viktigt det är att kleta in sig i solskyddskräm dagligen året om samt att man ska undvika solen så mycket man bara kan. Det är ju nämligen, som ni säkert vet, vetenskapligt bevisat att solen får huden att åldras i förtid och dessutom är cancerframkallande. Vetenskapligt bevisat? Säkert. Om vi ska diskutera saker som är vetenskapligt bevisade vill jag gärna nämna det klassiska problemet med hönan och ägget. Vad är orsak och vad är verkan?

Man blir lång av att spela basket. Japp. Statistik visar att basketspelare genomsnittligt är mycket längre än personer som inte spelar basket, alltså blir man lång av att spela basket. Eller?

Om man ser till befolkningen i stort ökar risken att drabbas av prostatacancer med hur många hundra procent som helst om man har skägg eller mustach. Så är det faktiskt. Innebär det att skägg och/eller mustach ger prostatacancer? Eller har siffrorna möjligtvis något att göra med att en stor del av befolkningen som inte har ansiktsbehåring (kvinnor) inte kan få prostatacancer?

80-åringar som promenerar minst fem kilometer om dagen är mycket friskare än de som inte gör det. Ja, det stämmer alldeles säkert. Detta har man fått till att man som 80-åring blir friskare om man går minst fem kilometer om dagen. Men om man är en förlamad 80-åring som ligger som ett kolli i en säng på ett äldreboende, är det då avsaknade av promenaden som gör att man inte är frisk eller är det sjukdomen som gör att man inte kan gå fem kilometer? I teorin skulle man ju kunna ta alla 80-åringar och tvinga dem att gå fem kilometer om dagen och se vad som händer. Hur många skulle kolapsa av ansträngningen? Hur många skulle ramla och bryta benen? Hur många skulle ta så lång tid på sig att de frös ihjäl på vägen? Hur många skulle dra på sig en lunginflammation och avlida i sviterna av det? Skulle forskningresultaten visa annat då? Skulle det ändras till att forskning visar att fem kilometers promenerande om dagen är livsfarligt om du är 80 år gammal?

Ja, jag vet att jag överdrev i det sista jag skrev om 80-åringarna, men jag vill bara peka på hur vilseledande all denna forskning kan vara. Man kan få fram vilka resultat som helst beroende på hur man testar saker och beroende på hur man vänder och vrider på resultaten. när ska logik och erfarenhet börja spela någon roll? Jag har sagt det innan och jag tycker det är dags att säga det igen: när teori och verklighet inte stämmer överrens är det teorin det är fel på, inte verkligheten!

Med detta i åtanke återgår vi till huden och solen. Det är alltså bevisat att man får hudcancer av solen. Solen som ingenting på jorden över huvud taget kan existera utan är nu alltså det som tar livet av oss? Okej. Alltså bör man nogrannt smörja in sig i med solkräm innan man vistas ute? Okej.

Solkräm används i stort sett uteslutande i västvärlden och det är också där man hittar hudcancern. Hur vet man då att det är solen och inte solkrämen som är boven i dramat? Man ser att på de ställen i världen där man solar mest är hudcancer mest förekommande. Är inte solkrämer också mest förekommande på de ställena? Än en gång, hur vet man att det är solen som är boven i dramat? Man säger att det som är farligt är att bränna sig i solen, att det är det som ger cancer. Är det då smart att kleta in sig med saker som fördröjer kroppens sätt att tala om att den har fått, eller börjar få, för mycket sol, alltså att bli röd och "brännande"? Innebär inte det att man tvingar huden att ta emot mer sol än den egentligen klarar av att hantera? Mängden hudcancer har inte minskat sedan någon nisse uppfann det kemiska hopkoket som vi idag kallar solkräm. Faktum är att hudcancer idag är vanligare än någonsin. Är det för att vi solar mer eller för att vi smörjer in oss mer noggrannt?

Det finns så många aspekter av det här att det knappt går att fundera på hälften utan att bli helt snurrig. Jag tänker nöja mig med det jag har skrivit och inte dra upp en massa om D-vitamin som bildas i huden när den får sol på sig (D-vitamin som verkar motverka cancer), hur man som hudvårdsterapeut förstärker effekter av diverse hudkrämer och substanser med värme så att huden verkligen öppnar upp sig och tar in ämnena (med största sannolikhet gäller det även alla kemiska substanser i solkräm när huden blir varm av solbadandet). Hela grejen är hopplös, jag vet inte var jag ska börja och var jag ska sluta. Det enda jag vill just nu är att ni tänker efter en gång extra nästa gång ni ser att någonting är "vetenskaplig bevisat", oavsett vad det gäller. Vem har "bevisat" det? Vem eller vad är testerna gjorda på? Vem vinner på att just det här resultatet kommer fram och vem har finansierat den aktuella forskningen (MYCKET viktig aspekt!)? Stämmer resultatet överrens med vanlig erfarenhet bland vanliga människor? Är det logiskt? Och slutligen, vad säger din egen magkänsla om det?

19/10:1

Någon gång ibland kan det nog vara bra att man vet vad man protesterar mot innan man gör en större grej av sina protester.

Nu kan jag i och för sig skriva under på att det kan vara en bra idé att inte "släppa in" McDonalds mer i det här landet, men inte av samma orsaker som insändarskribenten förstås...

16/10:3

Söndagsreflektion:

Inte riktigt så man brukar se på det va?

16/10:2

Jag har återupptäckt lergrytans förträfflighet!

Jag använde min lergryta en hel del för ett antal år sedan. Då gjorde jag nästan alltid en kycklingrätt med dadlar, apelsin och saffran och bjöd varenda människa som råkade ramla in i min lägenhet på det, men de senaste åren har min kära lergryta stått nerpackad i en flyttkartong i ett förråd i Födelsestaden. Nu sedan jag flyttade har jag den åter hos mig och har börjat använda den igen. Kyckling tidigare i veckan och lamm idag, det är omöjligt att misslyckas med mat om den är gjord i lergryta. Det var bara det jag vill skriva för tillfället. Hylla lergrytans genialitet och få er att plocka fram er dito, om ni har någon. Hurra för lergrytor!

16/10:1

Vilken dag. Herregud. Ni vet hur det känns de där dagarna när man vaknar och är riktigt, riktigt bakis och bara vill ligga i soffan och titta på tv och äta pizza hela dagen? Precis så har det varit, bortsett från att jag omöjligt kan vara bakis då jag inte drack något igår.

Jag vaknade i morse och konstaterade att solen sken och att det såg ut att vara fantastiskt väder ute. Min kropp kändes ovanligt seg och trögstartad, för att inte tala om hjärnans ovilja att över huvud taget vakna, men jag lyckades till slut släpa mig ur sängen, sätta på kaffe och gå ut med Pälsboll. Han studsade piggt och glatt omkring medan jag frös och ansträngde mig till mitt yttersta för att orka sätta en fot framför den andra. Det kändes nästan fysiskt omöjligt att ta mig framåt. Mycket märkligt. Det enda jag kunde tänka på var en kudde, ett täcke och min soffa. När vi kom in satte jag på Nyhetsmorgon och hamnar mitt i en överhurtig väderpresentatörs "...och passa nu på att vara ute idag för i veckan blir det sämre väder igen." Passa på. *suck* Passa på...

Hela min dag har därefter gått åt till att tänka "soffa, täcke, kudde, tv". Hela Pälsbolls dag verkar ha gått åt till att tänka "hon rör på sig, vi ska säkert ut på världens längsta promenad!". Dålig tajming, Pälsboll. Jag hade gett mycket för att någon hade hade tagit ut honom på en långpromenad idag och helst också behållit honom hos sig ett antal timmar så att jag hade fått vara ifred med min tv och mitt täcke och min kudde och min soffa. Men nej.

Någon gång på eftermiddagen tog jag mig samman och släpade mig ut på en pälsbollspromenad. I vanliga fall brukar jag piggna till av det och även om jag inte är sugen på att bege mig ut brukar det kännas lite bättre när jag väl kommer iväg. Det gjorde det inte idag, jag ville bara gå hem. Pälsboll svansade dock omkring hur glad som helst, nosade på allt, slickade på varenda fläck han hittade och drog framåt i kopplet tills jag fick ett vansinnesutbrott på honom och läxade upp honom ordentligt. Läxade upp honom med ord, ska sägas. Inte fysiskt. När han insåg att vi var på väg hem igen utan att ha gått en långpromenad började han istället krångla med att långsamt gå bakom mig så att jag i princip fick släpa med mig honom. Han var högst missnöjd och likaså var jag. Än en gång, mycket dålig tajming Pälsboll.

Än har jag lyckats hålla mig från soffan och har istället smågrejat med lite allt möjligt. Dammsugit, städat badrummet lite halvslarvigt, lagat mat och ätit. Fryst och huttrat, gäspat och tjurat. Pälsboll surar och hade verkligen velat vara ute flera timmar, precis som vi var igår.

Vad ska man göra med såna här dagar egentligen? Bara spy på dem, eller? Jag är oändligt tacksam att de inte dyker upp speciellt ofta, för kul är det inte. Känslan av att inte kunna göra något åt situationen är hemsk. I vanliga fall går det att göra sega dagar åtminstone lite bättre på något sätt, det är väldigt sällan inget hjälper. Men idag rår inget på min dåliga dag, inget utom en soffa, en kudde, ett täcke och en tv. Om jag hade haft möjlighet att lägga mig där och bara vara vill säga...

15/10:2

Slut på statisteriet för den här gången. Något säger mig att det kommer att hända igen. För en del statistuppdrag får man statistarvode, för en del uppdrag får man det inte. För det jag har gjort nu fick vi det inte. Trots det tycker jag vi har fått väldigt mycket grejer under tiden vi har varit där.

Första dagen, genrepsdagen, gick vi så klart igenom vad vi skulle göra på scenen. Därefter dukades det upp bröd (misstänkt likt hembakat bröd, eller åtminstone mycket välgjort bageribakat bröd utan onödig luft), smör, ost, philadelphiaost, kalkonsalami, paprika, gurka, kaffe, té, mjölk och äpplen. Därefter fick vi se hela föreställningen och skriva upp på en lista om vi ville ha fritt antal fribiljetter till föreställningen till vänner och bekanta som ville komma och titta.

Dag två, premiärdagen, fanns det kaffe, té, mjölk och ett gäng olika drickor, potatischips, majschips, smågodis och marshmallows åt oss i logen. Efter premiären blev vi bjudna på mat, en buffé bestående av rökt lax, falafel, en couscousröra, tomatsallad, en vanlig sallad, något patéliknande med rödbetor i, tre olika såser, två olika sorters bröd, vindruvor. Champagne och vin fanns till dem som inte skulle köra bil hem till en Pälsboll. Senare uppträdanden på kvällen var vi välkomna att stanna kvar på.

Idag, sista dagen, var det återigen framdukat diverse godsaker i logen. Kaffe, té, mjölk, drickor, chips, ostbågar, cheese balls, nytt lösgodis och mer marshmallows. När vi gick hem fick de som ville ta med sig sin rekvisita, alltså sin kofot, hem. Hmm... Nej, det kändes helt fel för mig att gå omkring med en kofot i handen en lördagskväll i Storstaden. Inte var det rätt dag för det heller, denna dag då det är extrabemannat med hur många poliser som helst som är på sin vakt och på tå för att förutse och förhindra diverse brott till följd av demonstrationer under dagen. Om jag hade blivit stoppad på vägen till bilen med en kofot i handen, vad hade hänt då?

-Varför har du en kofot med dig mitt i Storstaden en dag som denna?
-Jo alltså, jag har varit statist på en teater och vi hade kofötter och nu fick vi ta med dem hem om vi ville.
-Teater? Kofötter?
-Ja.
-Jasså, vad handlade den föreställningen om?
-Jag vet inte. Jag förstod den aldrig riktigt.
-Vad hade ni kofötterna till då?
-De representerade att vi rent hypotetiskt skulle kunna gå ut och slå folk vi inte tycker om i huvudet med dem tills personerna dör.
-???
-Ja, det är lite svårt att förklara. Man måste nog se det. Ssshhblam.
-Ssshhblam?
-Yes.
-???
-No, it´s not possible.
-???
-Det är som sagt lite svårt att förklara.
-Slå ihjäl folk med den?
-Ja. Eller alltså, nej. Bara rent hypotetiskt. Jag ska inte slå ihjäl någon, jag ska bara gå till min bil och åka hem.
-Var har du bilen då?
-Där borta. *pekar*
-Ja, men var?
-Vet inte riktigt. Åt det hållet i alla fall.
-Och du har varit med i en föreställning på en teater?
-Ja.
-Med en kofot?
-Ja.
-Bara du?
-Nej, vi var tjugo ungefär.
-Tjugo personer med kofötter?
-Ja.
-Och dessa tjugo personer går nu omkring i Storstaden med var sin kofot?
-Ja.

Jag vill inte ens tänka på hur det där skulle kunna ha slutat, men ni förstår ju själva att det inte hade sett bra ut. Det jag ville säga var i alla fall att det känns som att teatern verkligen har bjudit till och tagit väl hand om oss även om vi inte har fått betalt i kronor och ören. Snällt, tycker jag.

15/10:1

Lördag förmiddag tydligen. Sugen på något lite lagom underhållande att roa hjärnan med?

Klicka på bilden så att den blir större och titta sedan på de tre prickarna ovanför näsan i tio sekunder. Därefter föreslår jag att ni slänger en blick upp i taket och ser vad som finns där uppe.

Fanns det inget? Då kan du göra om samma sak men testa att blinka några gånger efteråt istället.

(Ja, jag är lättroad men det visste ni redan)

14/10:2

Nyss hemkommen från världspremiären (ja, det var det faktiskt!) av den där slovenska konstiga föreställningen. Den spelas här i morgon också och sedan ska de vidare ut i Europa (och världen?) och turnera runt med den. Några statister från igår dök inte upp idag men producenten hade lyckats få dit människor som hon kände eftersom vi behövde vara fler än vi var igår. Tjugo stycken blev vi slutligen. En snabb genomgång med de nya statisterna blev en aningen längre genomgång då den slovenske regissören kom på att vi nog borde vara med mer än vad som var planen från början. Jaha, då blev det lite nytt av snabbt öva in innan vi kunde sätta oss i logen och vänta i en och en halv timme på att få äntra scenen.

Jag har inga problem alls med att tala inför folk, men medan jag satt där i logen väntade jag på att någon känsla av obehag eller åtminstone nervositet skulle infinna sig. Nehe då, inte en tillstymmelse till det. Tanken slog mig att det kanske skulle dyka upp när jag väl stod på scenen med en mikrofon upptryckt i nyllet och en publik som tyst tittade på mig. Shit, bara jag inte får en black out eller halkar på den där jäkla tomaten eller... Det var dags att gå ut på scenen.

Vi gick in en och en. Jag inväntade att personen innan mig blev klar, gick med min kofot i handen ut genom dörren och kom in på scenen, hade koll på var jag satte fötterna (tomaten, ni vet) gick fram till mikrofonen som stod längst fram på scenen mitt i strålkastarljuset, tittade upp på publiken, studerade deras ansikten en mikrosekund och sa det jag skulle säga. Jag gick bort och ställde mig där jag skulle stå och de resterande femton minutrarna på scenen försvann i ett nafs. Inte en tillstymmelse till nervositet. Fascinerande. Ut från scenen, vänta några minuter, in igen på rad, uppställning, buga, få applåder av publiken, traska ut igen. Sedan var det slut.

Efteråt var det premiärfirande. Det fanns massor av glas med champagne och massor av glas med vitt vin och i mitt stilla sinne förbannade jag Pälsboll och bilen som snällt stod och väntade på mig några gator längre bort. Nåja. Lite tacktal från producenten, lite tacktal från regissören. "Ska du inte äta lite innan du åker i alla fall?" Äta? Mat? Klart jag ska! Än en gång har Majsans mage talat.

Nu är jag i alla fall hemma, mätt och belåten och lite småtrött i hjärnan. I morgon blir det samma visa igen, sedan är det slut för den här gången.

För den här gången.