Efter en incident igår (dagen som för övrigt var flyttdagen med stort F) ser jag idag ut som en hamster som har hamstrat en omgång pellets i sin vänstra kindpåse. Jag som i vanliga fall har ett ganska ovalt och smalt ansikte har nu fått möjligheten att se hur jag skulle se ut med en rundare ansiktsform. Genom att täcka över den högra ansiktshalvan har jag som genom ett trollslag skaffat mig ett nytt utseende. Magiskt, men jag vet inte om det är speciellt klädsamt faktiskt.
För en stund sedan skulle jag borsta tänderna och öppnade munnen för att dra igång min dagliga tandtrådsgenomkörare. Det gick sådär. Jag kan nämligen inte öppna munnen helt för tillfället. Plötsligt märkte jag att mina tänder såg ovanligt små ut i förhållande till ansiktsbredden. Det är inget jag har tänkt på tidigare, men idag var det så uppenbart. Märkligt. Jag hämtade en köksstol som jag ställde mig på för att se min kropp i badrumsspegeln. Aha, där fick jag svaret på det. Hela kroppen är uppsvullen och jag ser ut som en liten boll (för att vara jag alltså, annars är jag inte så väldans bollik). Varför?
En stressad och pressad och i viss mån dåligt planerad gårdag råkade innebära att mitt matintag under dagen i slutändan blev katastrofalt. Jag, som i vanliga fall äter ganska lite kolhydrater, åt under gårdagen två burk makrill i tomatsås (det var frukosten och den har jag inget att anmärka på), 350 g lösgodis och en pizza. Utöver det drack jag två glas rödvin. Från att ligga på en nivå av i snitt 25 g kolhydrater per dag låg jag igår på uppskattningsvis över 400 g, kanske till och med runt 500 g. Inte konstigt att min kropp har svullnat upp som en ballong. Detta innebär att även mitt ansikte är svullet och lite rundare än vanligt, även på den sidan där det inte ser ut som att jag har en fylld kindpåse. Inte konstigt att tänderna ser små ut när omgivningen har blivit större.
Oh well, det går bort om ett par dagar och tills dess får jag se det positiva i att ha fått en tillfällig make over. Varietas delectat!
söndag 31 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
28/7:1
Om ni någonsin hör mig säga att jag ska ut i skogen och plocka björnbär igen, avråd mig å det bestämdaste! Björnbär är nämligen mycket ondsinta varelser som bekämpar mänsklig närvaro med vassa taggar och väldigt färgande färg. Taggarna fastnar överallt, i kläder och hår, biter sig fast och släpper inte taget. Taggarna finns på kvistarna och på bladen och är helt omöjliga att undvika. Björnbären i sig mosas gärna mellan fingrarna när de är mogna, vilket gör dem svårplockade som bara den. Färgen sätter sig ordentligt och både mina jeans och min jacka är täckta av lila prickar. Det återstå att se om de går bort i tvätten. Min plockhand såg alldeles brännskadad ut, lila och bedrövlig, tills jag efter idogt skrubbande med tvål nu har lyckats få bort det mesta. Nagelbanden och undersidan av naglarna lyser fortfarande som om självaste Tant Greddelin bodde där.
Nu till det stora problemet. För att kontrollera mognad och smak stoppade jag i mig några få björnbär. Det var inte många alls som damp ner i min mage, max fem stycken under hela tiden. Problemet med björnbär som mosar sig innebar att jag mer eller mindre fick trycka in bären i munnen istället för att äta dem graciöst och smakfullt som sig bör. Resultatet liknar ungefär det här:
Nu till det stora problemet. För att kontrollera mognad och smak stoppade jag i mig några få björnbär. Det var inte många alls som damp ner i min mage, max fem stycken under hela tiden. Problemet med björnbär som mosar sig innebar att jag mer eller mindre fick trycka in bären i munnen istället för att äta dem graciöst och smakfullt som sig bör. Resultatet liknar ungefär det här:
(Bild stulen olovligen från en amerikansk kvinnas blogg. Fy på mig, men tack för lånet amerikanska kvinna!)
Utöver detta kladd runt munnen har jag även en stor björnbärsprick på näsan och en kladdfläck på ena ögonlocket (!). Jag har alltid trott att uttrycket "att äta med ögonen" handlar om att maten ska vara snyggt upplagd på tallriken, men tydligen icke så i mitt fall.
När jag var färdig med min björnbärsplockskogspromenad skulle jag in på Systembolaget i Lilla Samhället för att köpa på mig inflyttningsvin till helgen. Systembolaget i Lilla Samhället är en liten affär och det var endast jag och en kille som jobbade i kassan där, tack och lov.
Jag hämtar två flaskor vin och går till kassan, väl medveten om hur mitt ansikte och mina händer ser ut. Han sneglar på mitt ansikte och ser lite förvirrad ut.
-Ehm, har du legitimation?
-Visst, säger jag och räcker fram mitt körkort. Han tittar snabbt på körkortet och sedan på mina fingrar och jag känner ett visst behov av att förklara mig.
-Jag har varit i skogen och plockat björnbär, säger jag ursäktande.
Han tittar på mig och ler lite.
-Ätit några också va? säger han och flinar.
-Hur kan du tro det? säger jag lite syrligt.
Jag betalar, tar mina vinflaskor, tackar för mig och beger mig mot utgången. Precis när jag ska öppna innerdörren hör jag hans röst igen:
-Du har en kvist på benet.
Jag tittar ner och jodå, visst sitter det fast en halvstor taggig björnbärskvist med blad och grejer på min ena vad. Jag böjer mig ner och rycker lite generat bort den samtidigt som jag ser i ögonvrån hur han biter sig i läppen och småstudsar av skratt där han sitter i kassan. Jag vet att min tunga är lika björnbärsblå som jag är runt munnen så jag vänder mig mot honom och räcker ut tungan åt honom varpå han bryter ihop fullständigt i ett skrattanfall. Jag smiter snabbt ut ur affären med vinflarrorna under armen. Så kan det gå.
Nu ska jag snart iväg till mitt extrajobb. Sannolikt behöver jag försöka göra ett hyfsat seriöst intryck som stationschef ikväll och jag vet inte riktigt om jag kommer att lyckas med det så länge jag har björnbärsfärg runt och i munnen. Om jag börjar nu bör jag hinna skrubba bort det innan det är dags att åka, så nu lämnar jag er för den här gången. Tjingeling!
(Alltid ett nöje att plocka bär åt dig Mamsen! Det går ju jättebra det här. Tackskaruha! :P)
tisdag 26 juli 2011
26/7:1
Stopp på motorvägen igår, på vägen från Grytet till gamla lägenheten. Vägarbete var det visst, 2,9 km bilkö genererade det. För en gång skull hade jag sinnesnärvaro nog att mäta sträckan, trots att jag hade ganska bråttom och irriterat satt och trummade med fingrarna på ratten. Varför sätter man igång vägarbeten vid den här tiden på året då alla turister är här och det är halvkaos på vägarna som det är, även utan vägarbeten? Det verkar väldigt konstigt tycker jag.
Man hinner lägga märke till en hel del saker medan man kryper fram på vägen. Ungefär hälften av bilarna är inte svenska. Majoriteten av de andra bilarna är från Danmark och Tyskland, tätt följt av holländska bilar. En del är från Frankrike och Norge. Ibland kommer någon polack åkandes. För mig är det en gåta att dessa människor väljer att semestra i Sverige av alla länder. Kallt och regnigt och bedrövligt. Är det verkligen semester att åka till ett sånt ställe? De norska bilarna är förhoppningsvis bara på genomresa för att ta sig hem från kontinenten, polackerna arbetar säkert här, men resten? Som sagt, en gåta.
Ett allmänt irritationsmoment vid sådan här köbildning, speciellt när det är tvåfiligt, är alla dessa personer som lägger sig i vänster körbana för att komma så långt fram i kön som möjligt och sedan tränger sig in i höger körbana när de själva tycker det är lämpligt. Ett sånt drygt j-a beteende det är och så mycket irritation det skapar. Undrar vilka dessa människor är som anser att just deras egna tid är så mycket viktigare än alla andras. Att det absolut viktigaste just nu är att just de kommer fram fortare än alla andra. Undrar hur de personerna är i vardagslivet, utanför bilköerna?
En person utmärkte sig alldeles särskilt igår, en pösmunk till karl i en Porsche Cayenne. Jag såg honom i backspegeln när han kom kryssandes mellan körbanorna. Det var fullt med bilar i både höger och vänster körbana en ganska stor del av vägen vilket innebar att det ömsom var höger och ömsom vänster körfält som rörde sig lite snabbare än det andra. Pösmunken skulle ovillkorligen ligga i den kö som för tillfället rörde sig snabbast. Detta löste han inte genom att ödmjukt blinka och vänta på att bli insläppt framför någon vänligt sinnad bil. Nej, han blinkade till en gång och svängde sedan resolut rakt in i ledet varpå varje bil som råkade ut för detta vrålåks vassa armbågar fick ställa sig på bromsen för att inte köra rakt in i sidan på den. På detta sätt avancerade han sig fram genom köerna och jag såg på, till hälften road och till hälften förbannad över hans beteende. Sicken dåre.
En sak till ska jag ondgöra mig över innan jag ska sluta gnälla. När man har tagit sig igenom vägarbetet, båda körbanorna öppnas och hastigheten stiger igen, är det en salig röra av personbilar, bussar, lastbilar och långtradare som ska redas ut. Ett hett tips från min sida är då att allt utom personbilar håller sig i höger körfält den första biten. Att som buss få för sig att köra om en långtradare i det läget faller inte väl ut bland personbilarna. När man suttit i bilkö i en halvtimme känns det ganska bra att komma iväg och få den där nästan stillastående proppen av fordon att lösas upp så att trafiken flyter på igen. Det sker inte speciellt smidigt om man ska behöva köa efter tunga fordon som ska köra om andra fordon så fort de får möjlighet. Varför, liksom?
Jaha, det här inlägget blev ju välidgt positivt. Not. Gnäll, gnäll, gnäll. Nu är det i alla fall över och positivare saker får gärna komma i vår väg. Idag regnar det inte till exempel. Halleluja.
Man hinner lägga märke till en hel del saker medan man kryper fram på vägen. Ungefär hälften av bilarna är inte svenska. Majoriteten av de andra bilarna är från Danmark och Tyskland, tätt följt av holländska bilar. En del är från Frankrike och Norge. Ibland kommer någon polack åkandes. För mig är det en gåta att dessa människor väljer att semestra i Sverige av alla länder. Kallt och regnigt och bedrövligt. Är det verkligen semester att åka till ett sånt ställe? De norska bilarna är förhoppningsvis bara på genomresa för att ta sig hem från kontinenten, polackerna arbetar säkert här, men resten? Som sagt, en gåta.
Ett allmänt irritationsmoment vid sådan här köbildning, speciellt när det är tvåfiligt, är alla dessa personer som lägger sig i vänster körbana för att komma så långt fram i kön som möjligt och sedan tränger sig in i höger körbana när de själva tycker det är lämpligt. Ett sånt drygt j-a beteende det är och så mycket irritation det skapar. Undrar vilka dessa människor är som anser att just deras egna tid är så mycket viktigare än alla andras. Att det absolut viktigaste just nu är att just de kommer fram fortare än alla andra. Undrar hur de personerna är i vardagslivet, utanför bilköerna?
En person utmärkte sig alldeles särskilt igår, en pösmunk till karl i en Porsche Cayenne. Jag såg honom i backspegeln när han kom kryssandes mellan körbanorna. Det var fullt med bilar i både höger och vänster körbana en ganska stor del av vägen vilket innebar att det ömsom var höger och ömsom vänster körfält som rörde sig lite snabbare än det andra. Pösmunken skulle ovillkorligen ligga i den kö som för tillfället rörde sig snabbast. Detta löste han inte genom att ödmjukt blinka och vänta på att bli insläppt framför någon vänligt sinnad bil. Nej, han blinkade till en gång och svängde sedan resolut rakt in i ledet varpå varje bil som råkade ut för detta vrålåks vassa armbågar fick ställa sig på bromsen för att inte köra rakt in i sidan på den. På detta sätt avancerade han sig fram genom köerna och jag såg på, till hälften road och till hälften förbannad över hans beteende. Sicken dåre.
En sak till ska jag ondgöra mig över innan jag ska sluta gnälla. När man har tagit sig igenom vägarbetet, båda körbanorna öppnas och hastigheten stiger igen, är det en salig röra av personbilar, bussar, lastbilar och långtradare som ska redas ut. Ett hett tips från min sida är då att allt utom personbilar håller sig i höger körfält den första biten. Att som buss få för sig att köra om en långtradare i det läget faller inte väl ut bland personbilarna. När man suttit i bilkö i en halvtimme känns det ganska bra att komma iväg och få den där nästan stillastående proppen av fordon att lösas upp så att trafiken flyter på igen. Det sker inte speciellt smidigt om man ska behöva köa efter tunga fordon som ska köra om andra fordon så fort de får möjlighet. Varför, liksom?
Jaha, det här inlägget blev ju välidgt positivt. Not. Gnäll, gnäll, gnäll. Nu är det i alla fall över och positivare saker får gärna komma i vår väg. Idag regnar det inte till exempel. Halleluja.
måndag 25 juli 2011
25/7:2
Vad lätt det är att skära i saker om man har bra knivar. Vad förvånad man kan bli när man använder en bra kniv för första gången på ett och ett halvt år. Vad konstigt det måste ha sett ut när jag skar i paprikan och genast ryckte till och misstänksamt tittade på kniven i min hand i någon mikrodels sekund innan jag insåg att knivar faktiskt ska vara så vassa och att det är den kniven som är rätt och den i den andra lägenheten som är fel. Man ska inte behöva trycka och såga sig igenom en gurka. Inte heller ska man kunna dra en disksvamp längs eggen utan att det blir så mycket som en skråma på svampen. Nej, det ska bli ett långt och djupt jack i svampen, helst ska den delas i två delar utan större ansträngning. Så ska det vara.
Och det är faktiskt inget konstigt med att sätta på spisen utan att jordfelsbrytaren får hjärtsnurp och stänger av all el i hela lägenheten bara för att det regnar lite ute. Inte heller ska man behöva utveckla en mycket komplicerad och speciell teknik för att kunna öppna ugnsluckan utan att öppningsknappen lossnar och flyger iväg som en projektil över rummet.
Vardagslivet ska inte vara så komplicerat på 2000-talet. Om en vecka är det inte det längre.
Och det är faktiskt inget konstigt med att sätta på spisen utan att jordfelsbrytaren får hjärtsnurp och stänger av all el i hela lägenheten bara för att det regnar lite ute. Inte heller ska man behöva utveckla en mycket komplicerad och speciell teknik för att kunna öppna ugnsluckan utan att öppningsknappen lossnar och flyger iväg som en projektil över rummet.
Vardagslivet ska inte vara så komplicerat på 2000-talet. Om en vecka är det inte det längre.
25/7:1
Jag har en hel lista med ämnen att skriva inlägg om. 12 olika ämnen finns det på listan just nu, ämnen som jag har åsikter om och som jag har tänkt delge dem av er som är intresserade. Jag längtar faktiskt efter att kunna sätta mig ner och skriva i någon timme, läsa igenom, sudda, skriva om och publicera.
Men just nu finns det ingen tid för det. Jag har inte bloggtorka, jag har full koll på vad jag skulle kunna skriva om, men för tillfället har jag ingen ro, varken i kroppen och knoppen, för att ta mig tiden att sätta mig ner och bara skriva. Dels tar alla flyttgrejer mycket tid, men även tiden som finns utöver det använder min hjärna åt annat än att komponera texter.
Nu har jag en arbetsvecka kvar på extrajobbet, sedan är det slut med det. Om mindre än en vecka har jag lämnat mitt lantgårdsliv och hamnat permanent i Grytet. Då bör det finnas mer tid och lugn att skriva något vettigt, aningen mer genomtänkt och icke flytt- eller Pälsbollsrelaterat. Ni får ha överseende och hålla ut med några slaskinlägg här och där och däremellan ingenting alls. Jag har inte glömt av er och jag har inte bloggtorka. Jag har bara lite mycket som rör sig i huvudet rent allmänt just nu.
I´ll be back!
Men just nu finns det ingen tid för det. Jag har inte bloggtorka, jag har full koll på vad jag skulle kunna skriva om, men för tillfället har jag ingen ro, varken i kroppen och knoppen, för att ta mig tiden att sätta mig ner och bara skriva. Dels tar alla flyttgrejer mycket tid, men även tiden som finns utöver det använder min hjärna åt annat än att komponera texter.
Nu har jag en arbetsvecka kvar på extrajobbet, sedan är det slut med det. Om mindre än en vecka har jag lämnat mitt lantgårdsliv och hamnat permanent i Grytet. Då bör det finnas mer tid och lugn att skriva något vettigt, aningen mer genomtänkt och icke flytt- eller Pälsbollsrelaterat. Ni får ha överseende och hålla ut med några slaskinlägg här och där och däremellan ingenting alls. Jag har inte glömt av er och jag har inte bloggtorka. Jag har bara lite mycket som rör sig i huvudet rent allmänt just nu.
I´ll be back!
fredag 22 juli 2011
torsdag 21 juli 2011
21/7:1
Det började som en bra plan och med de godaste av intentioner. Jag skulle inte köpa mer mat, möjligen frånsett någon färskvara, innan flytten. Det mesta som fanns i mitt skafferi innan finns nu i Grytet, likaså det mesta som fanns i mitt frys. Medvetet lät jag vissa saker som jag vet att jag har svårt att ta tag i att äta upp vara kvar här uppe. Saker som jag tycker om när jag väl äter dem, men som jag av någon anledning ändå drar mig för att tina och tillaga. Färsk sej till exempel. Ja alltså, jag köpte den färsk och fryste sedan in den. Jag vet att den är god men ändå lockar det mer att plocka fram kyckling eller en påse köttfärs när jag står där med frysdörren öppen och funderar på vad jag ska äta. Alla sådana där svårätna saker lät jag vara kvar här uppe för att jag inte skulle ha mycket annat val än att äta upp dem. Det var planen.
Idag när jag hade jobbat behövde jag ta en sväng in i en mataffär som ligger på vägen hem. Det jag skulle köpa var Svinto, för att kunna putsa rent hushållets välanvända ugnsformar innan jag flyttar. Väl inne i affären fick jag ett infall att köpa på mig någon växtdel som jag skulle kunna äta till min middagsplanerade, dock fortfarande otinade, rökta makrill. Nu råkade det finnas en uppsjö billiga grönsaker där idag, så det blev en hel del. Nåja. Vidare runt i affären och den ena billiga saken efter den andra ropade lockande på mig. Erbjudanden, kampanjer och varor som var prisnedsatta på grund av kort datum. Allt åkte ner i min kundkorg. Ut ur affären kommer jag med ett paket Svinto och en stor kasse med mat. Det blev inte dyrt alls, men ändå. Jag skulle ju inte köpa någon mat. Hmm...
När jag åkte till jobbet hade det inträffat en bilolycka på motorvägen åt motsvarande håll, alltså den väg som jag skulle ta hem. Visserligen borde det vara upprensat och tillfixat vid det här laget, men om det inte var det skulle det innebära att jag skulle få stå i en lång bilkö. Inte så sugen på det faktiskt. Alternativet var att strunta i motorvägen och köra "innervägen" istället. Bra idé, bortsett från att det ligger två bra mataffärer på den sträckan. Vore jag smart om jag struntade i att undersöka hur det såg ut på billigmatfronten och bara åkte förbi? Säkert, men så fungerar inte Majsans hjärna. Med ett löfte om att bara köpa saker om de var billiga travade jag glatt in i den ena mataffären. Vilken grej, här fanns det också billiga saker. Perfekt! En kvart senare går jag mot bilen med en full matkasse i ena näven. Oj då.
Vidare till nästa affär, en tom kundkorg senare går jag ut ur den utan att ha köpt minsta grej. Wohoo, lycka! Eller? Nej, jag blev lite sur över att inte ha fyndat något mer. In i bilen och snabbt hem till Pälsboll, klädbyte, ut i bilen och till skogen för en promenad i regnet. Allt enligt planen. Problemet är bara att på vägen hem från skogen ligger det två bra mataffärer. Eh, ja...
In i ena affären och plocka billiga saker. Ojoj, här fanns det massor. Ut ur affären med en ny kasse mat. In i nästa affär, nya fynd, ut i bilen och hem till lägenheten. En trekvart senare, då jag med lite god vilja och en väldans massa jävlar anamma har lyckats få igen kylskåpsdörren utan att mosa något som sticker ut för mycket från hyllorna, står jag och funderar på vad jag ska fixa till för mat. Planen var den rökta makrillen men några stekta champinjoner och en näve körsbärstomater. Nej, makrill lät tråkigt. Vad göra?
En halvtimme senare sitter jag i soffan och mumsar nöjt på en gigantisk sallad med tomater, paprika, gurka, oliver, avocado och mozzarella med hemmagjord vinaigrette vilket ackompanjeras av stekta hamburgare (bara köttet alltså, 100% nötkött) och en massa fluffig färskost med paprikasmak. En färskost som tillhör ett lite fiiiiinare märke. Dyr i vanliga fall, inte lika dyr om den enligt lagar och regler går ut i morgon.
Intentionen var verkligen att inte köpa något, men nu är både kylskåp och frys påfyllda igen. Alltså, jag vet inte. Ska jag se det som ett misslyckande eller som ett genidrag?
Idag när jag hade jobbat behövde jag ta en sväng in i en mataffär som ligger på vägen hem. Det jag skulle köpa var Svinto, för att kunna putsa rent hushållets välanvända ugnsformar innan jag flyttar. Väl inne i affären fick jag ett infall att köpa på mig någon växtdel som jag skulle kunna äta till min middagsplanerade, dock fortfarande otinade, rökta makrill. Nu råkade det finnas en uppsjö billiga grönsaker där idag, så det blev en hel del. Nåja. Vidare runt i affären och den ena billiga saken efter den andra ropade lockande på mig. Erbjudanden, kampanjer och varor som var prisnedsatta på grund av kort datum. Allt åkte ner i min kundkorg. Ut ur affären kommer jag med ett paket Svinto och en stor kasse med mat. Det blev inte dyrt alls, men ändå. Jag skulle ju inte köpa någon mat. Hmm...
När jag åkte till jobbet hade det inträffat en bilolycka på motorvägen åt motsvarande håll, alltså den väg som jag skulle ta hem. Visserligen borde det vara upprensat och tillfixat vid det här laget, men om det inte var det skulle det innebära att jag skulle få stå i en lång bilkö. Inte så sugen på det faktiskt. Alternativet var att strunta i motorvägen och köra "innervägen" istället. Bra idé, bortsett från att det ligger två bra mataffärer på den sträckan. Vore jag smart om jag struntade i att undersöka hur det såg ut på billigmatfronten och bara åkte förbi? Säkert, men så fungerar inte Majsans hjärna. Med ett löfte om att bara köpa saker om de var billiga travade jag glatt in i den ena mataffären. Vilken grej, här fanns det också billiga saker. Perfekt! En kvart senare går jag mot bilen med en full matkasse i ena näven. Oj då.
Vidare till nästa affär, en tom kundkorg senare går jag ut ur den utan att ha köpt minsta grej. Wohoo, lycka! Eller? Nej, jag blev lite sur över att inte ha fyndat något mer. In i bilen och snabbt hem till Pälsboll, klädbyte, ut i bilen och till skogen för en promenad i regnet. Allt enligt planen. Problemet är bara att på vägen hem från skogen ligger det två bra mataffärer. Eh, ja...
In i ena affären och plocka billiga saker. Ojoj, här fanns det massor. Ut ur affären med en ny kasse mat. In i nästa affär, nya fynd, ut i bilen och hem till lägenheten. En trekvart senare, då jag med lite god vilja och en väldans massa jävlar anamma har lyckats få igen kylskåpsdörren utan att mosa något som sticker ut för mycket från hyllorna, står jag och funderar på vad jag ska fixa till för mat. Planen var den rökta makrillen men några stekta champinjoner och en näve körsbärstomater. Nej, makrill lät tråkigt. Vad göra?
En halvtimme senare sitter jag i soffan och mumsar nöjt på en gigantisk sallad med tomater, paprika, gurka, oliver, avocado och mozzarella med hemmagjord vinaigrette vilket ackompanjeras av stekta hamburgare (bara köttet alltså, 100% nötkött) och en massa fluffig färskost med paprikasmak. En färskost som tillhör ett lite fiiiiinare märke. Dyr i vanliga fall, inte lika dyr om den enligt lagar och regler går ut i morgon.
Intentionen var verkligen att inte köpa något, men nu är både kylskåp och frys påfyllda igen. Alltså, jag vet inte. Ska jag se det som ett misslyckande eller som ett genidrag?
onsdag 20 juli 2011
20/7:1
Onsdagskväll (lillördag) och plötsligt och helt utan förvarning, som genom ett trollslag, dyker hela familjen Husfluga upp i mitt kök. De verkar förbereda ett släktkalas av något slag för plötsligt börjar det drälla in fler och fler flugor. Ser mitt kök verkligen ut som en festlokal?
Flugorna använder min kropp (framför allt mitt hår) som soffa, datorn som toalett, köksbordet som parningsplats och diskbänken verkar fungera som en allmän samlingsplats när de inte surrar runt. Nyss räknade jag till tjugofyra flugor som satt på diskbänken och studerade omgivningen med måttlig entusiasm. Samtidigt flög en hel svärm runt, runt i rummet i något som nästan såg ut som en dans för varelser med mycket dålig koordination.
Visst finns det en ramsa som ska skrämma bort flugor? "Flyg fula fluga flyg..." eller något sånt? Jag får googla på det.
Edit: "Flyg fula fluga flyg och den fula flugan flög". Det var visst bara en vanlig tungvrickarramsa och verkar inte inneha någon magisk innebörd alls. Tyvärr...
Flugorna använder min kropp (framför allt mitt hår) som soffa, datorn som toalett, köksbordet som parningsplats och diskbänken verkar fungera som en allmän samlingsplats när de inte surrar runt. Nyss räknade jag till tjugofyra flugor som satt på diskbänken och studerade omgivningen med måttlig entusiasm. Samtidigt flög en hel svärm runt, runt i rummet i något som nästan såg ut som en dans för varelser med mycket dålig koordination.
Visst finns det en ramsa som ska skrämma bort flugor? "Flyg fula fluga flyg..." eller något sånt? Jag får googla på det.
Edit: "Flyg fula fluga flyg och den fula flugan flög". Det var visst bara en vanlig tungvrickarramsa och verkar inte inneha någon magisk innebörd alls. Tyvärr...
tisdag 19 juli 2011
19/7:3
Till familjen Tilpson:
Jag tror att ni har gjort varenda fel i boken. Inte så smart va?
#1: När ni inte kände för att betala för att få era hushållssopor hämtade och när ni inte orkade åka och lämna så kallat miljöfarligt avfall i form av målarburkar med färgrester i och liknande på en miljöstation, funderade ni på att dumpa det någonstans istället. Det må vara förlåtligt att tänka tanken, men...
#2:... ni tänkte inte bara tanken utan gjorde faktiskt verklighet av idén. Ni körde iväg till ett lämpligt naturreservat i närheten och kastade ut allt där, mitt i skogen. Hushållsavfall, tidningar, tyger, målarfärgsburkar och en massa annat smått och gott. Verkligen praktiskt, eller hur? Nu blev det inte så bra ändå, familjen Tilpson. Hur kunde det bli så här fel?
#3: Om man har ett väldigt ovanligt namn är det inte så smart att slänga papper och kuvert som har det namnet skrivet på sig. Kanske trodde ni inte att någon skulle titta efter bland soporna och ärligt talat tror jag inte heller att någon person har rotat runt där, men slänger man saker i skogen finns det en överhängande risk att fåglar och vilt börjar böka runt efter mat. Trasiga påsar och utspridda godispapper och matkartonger tyder på det. Då finns det en viss risk att även ett eller flera papper med namnet på trillar ur och har ni riktig otur ramlar något eller några av dem med "fel" sida uppåt. En snabb sökning på ert namn visar att det finns tre av er i Sverige och alla tre bor inom ett par mils radie från det nyligen uppkomna sopberget. Hur tänkte ni där?
Det här blev inte riktigt bra, familjen Tilpson. Ni hade verkligen riktigt mycket otur när ni tänkte ut det här. Jag vet nästan inte vilket som är värst, att ni har slängt en massa skit bredvid en naturskön gångväg i skogen eller att ni inte tänkte längre än vad ni uppenbarligen gjorde när ni funderade ut exakt vad ni skulle passa på att köra iväg till er alldeles privata soptipp. Dumma i huvudet är ni uppenbarligen oavsett. Jävla hönshjärnor.
Jag tror att ni har gjort varenda fel i boken. Inte så smart va?
#1: När ni inte kände för att betala för att få era hushållssopor hämtade och när ni inte orkade åka och lämna så kallat miljöfarligt avfall i form av målarburkar med färgrester i och liknande på en miljöstation, funderade ni på att dumpa det någonstans istället. Det må vara förlåtligt att tänka tanken, men...
#2:... ni tänkte inte bara tanken utan gjorde faktiskt verklighet av idén. Ni körde iväg till ett lämpligt naturreservat i närheten och kastade ut allt där, mitt i skogen. Hushållsavfall, tidningar, tyger, målarfärgsburkar och en massa annat smått och gott. Verkligen praktiskt, eller hur? Nu blev det inte så bra ändå, familjen Tilpson. Hur kunde det bli så här fel?
#3: Om man har ett väldigt ovanligt namn är det inte så smart att slänga papper och kuvert som har det namnet skrivet på sig. Kanske trodde ni inte att någon skulle titta efter bland soporna och ärligt talat tror jag inte heller att någon person har rotat runt där, men slänger man saker i skogen finns det en överhängande risk att fåglar och vilt börjar böka runt efter mat. Trasiga påsar och utspridda godispapper och matkartonger tyder på det. Då finns det en viss risk att även ett eller flera papper med namnet på trillar ur och har ni riktig otur ramlar något eller några av dem med "fel" sida uppåt. En snabb sökning på ert namn visar att det finns tre av er i Sverige och alla tre bor inom ett par mils radie från det nyligen uppkomna sopberget. Hur tänkte ni där?
Det här blev inte riktigt bra, familjen Tilpson. Ni hade verkligen riktigt mycket otur när ni tänkte ut det här. Jag vet nästan inte vilket som är värst, att ni har slängt en massa skit bredvid en naturskön gångväg i skogen eller att ni inte tänkte längre än vad ni uppenbarligen gjorde när ni funderade ut exakt vad ni skulle passa på att köra iväg till er alldeles privata soptipp. Dumma i huvudet är ni uppenbarligen oavsett. Jävla hönshjärnor.
19/7:2
Vet ni vad jag hittade i en av flyttlådorna idag? Motivation. Helt otroligt att sånt kan lagras i en låda i ett förråd, men så fungerar det tydligen.
Motivationen över att låta mina under det senste året tillkomna trivselkilon försvinna har inte riktigt velat infinna sig tidigare. Volangerna och fluffet har inte stört mig så mycket egentligen, det enda som har stört mig har varit att mina kläder inte har passat. Hade jag inte haft det lilla problemet hade jag låtit det vara som det är. Jag tänkte köpa en storlek större på kläder om några veckor när jag ska ha min planerade shoppingspree och vara nöjd med det. En bra plan om jag får säga det själv.
Men så tidigare idag öppnade jag en låda och plockade upp den ena underbara skapelsen efter den andra, framför allt i form av klänningar som är så fina att jag nästan blir tårögd. Naturligtvis var jag tvungen att prova dem och det gick.... sådär. Jag får på mig dem men de korvar sig lite här och där. Intressant i sammanhanget är att min misstanke om att min kropp har omformats de senaste två åren bekräftades. Kläderna sitter inte åt på samma ställen som innan. Kroppen har alltså, helt oberoende av tjockleken på min kroppsisolering, ändrat form. Till det bättre, skall tilläggas. Tack och lov för det.
Nu är i alla fall motivationen på topp igen och jag är tacksam om mina reservkilon smälter bort så att jag kan komma i mina fina kläder igen. En del stötdämpning ska försvinna och underliggande vävnader ska stramas upp lite. Ett projekt att ta itu med, med början NU. Det går säkert bra.
Med tanke på prat om volanger, fluff och isolering ska jag avsluta det här på ett snyggt sätt genom att lära er en mycket viktig sak: Det heter inte bilringar, det heter faktiskt kostcirklar.
Motivationen över att låta mina under det senste året tillkomna trivselkilon försvinna har inte riktigt velat infinna sig tidigare. Volangerna och fluffet har inte stört mig så mycket egentligen, det enda som har stört mig har varit att mina kläder inte har passat. Hade jag inte haft det lilla problemet hade jag låtit det vara som det är. Jag tänkte köpa en storlek större på kläder om några veckor när jag ska ha min planerade shoppingspree och vara nöjd med det. En bra plan om jag får säga det själv.
Men så tidigare idag öppnade jag en låda och plockade upp den ena underbara skapelsen efter den andra, framför allt i form av klänningar som är så fina att jag nästan blir tårögd. Naturligtvis var jag tvungen att prova dem och det gick.... sådär. Jag får på mig dem men de korvar sig lite här och där. Intressant i sammanhanget är att min misstanke om att min kropp har omformats de senaste två åren bekräftades. Kläderna sitter inte åt på samma ställen som innan. Kroppen har alltså, helt oberoende av tjockleken på min kroppsisolering, ändrat form. Till det bättre, skall tilläggas. Tack och lov för det.
Nu är i alla fall motivationen på topp igen och jag är tacksam om mina reservkilon smälter bort så att jag kan komma i mina fina kläder igen. En del stötdämpning ska försvinna och underliggande vävnader ska stramas upp lite. Ett projekt att ta itu med, med början NU. Det går säkert bra.
Med tanke på prat om volanger, fluff och isolering ska jag avsluta det här på ett snyggt sätt genom att lära er en mycket viktig sak: Det heter inte bilringar, det heter faktiskt kostcirklar.
19/7:1
Igår körde jag alla mina saker, möbler och flyttkartonger fyllda till bredden med diverse skräp och annat viktigt, 30 mil från födelsestaden till mitt nya gryt. I natt sov jag i min alldeles egna säng och den var precis så bra att sova i som jag mindes det. Helt underbart!
Jag har gjort tappra försök att organisera alla saker jag har tagit ner, men det går inte så bra. Kökssakerna är i stort sett på plats men resten vet jag inte riktigt var jag ska göra av för tillfället. För att få lite ordning och reda behöver jag gå igenom alla lådor, även de som redan har förpassats ner till källarförrådet, för att rensa, slänga, sortera och packa om. Dessutom behöver jag bestämma mig för vilka kläder som ska få bo i garderoben och vilka som får nöja sig med en lagringsplats ett tag. Samma sak gäller lakan och handdukar och sånt. Allt får inte under några omständigheter plats i Grytet, en del måste ner i källaren eller slängas. Alla prydnadssaker får tills vidare bo i lådor för inget passar in här, likaså en del "onödiga" köksprylar. Jag insåg exempelvis igår kväll att det faktiskt inte är någon idé att jag har tio rödvins- och tio vitvinsglas ståendes i ett köksskåp. Jag känner inte ens tio personer här i staden så sannolikheten att de används är noll. Ner med de flesta i förrådet, endast några stycken blir kvar uppe i Grytet. Samma sak med en massa andra prylar. "Behöver jag dig just nu?" Nej. "Passar du in här?" Nej. Hepp, då blir de ovillkorligen förpassade till mörkret i lådan de kom ifrån. Hårda bud i Mellerud.
Nu ringde min konsultchef nyss och bad mig jobba i morgon. Visst, det är klart jag ska göra det. Nu tar jag dessutom med mig mina egna skyddsskor till lagret i morgon, vilket innebär att min rygg nog inte ens halvdör under morgondagen. Det är så dags för det nu under den sista veckan på det där stället! Hur som helst, jag svepte med blicken över havet av flyttlådor och kassar här och insåg att det får stå där det står ett tag till. Jag orkar inte ta tag i det nu, jag blir bara stressad när jag ändå måste åka "hem" idag. Jag har en känsla av att lådorna finns kvar nästa gång jag kommer ner. Ingen brådska med att ta hand om dem alltså. Packa ihop sakerna som jag måste ha med mig de tio milen upp till nuvarande bostaden och sedan stuva in mig och Pälsboll i bilen, så får det bli. Pälsboll blir säkert glad över att få komma "hem" några dagar igen om inte annat. Dessutom ska han få en skogspromenad senare i kväll när det är lite svalare.
Vi syns om några dagar Grytet!
Jag har gjort tappra försök att organisera alla saker jag har tagit ner, men det går inte så bra. Kökssakerna är i stort sett på plats men resten vet jag inte riktigt var jag ska göra av för tillfället. För att få lite ordning och reda behöver jag gå igenom alla lådor, även de som redan har förpassats ner till källarförrådet, för att rensa, slänga, sortera och packa om. Dessutom behöver jag bestämma mig för vilka kläder som ska få bo i garderoben och vilka som får nöja sig med en lagringsplats ett tag. Samma sak gäller lakan och handdukar och sånt. Allt får inte under några omständigheter plats i Grytet, en del måste ner i källaren eller slängas. Alla prydnadssaker får tills vidare bo i lådor för inget passar in här, likaså en del "onödiga" köksprylar. Jag insåg exempelvis igår kväll att det faktiskt inte är någon idé att jag har tio rödvins- och tio vitvinsglas ståendes i ett köksskåp. Jag känner inte ens tio personer här i staden så sannolikheten att de används är noll. Ner med de flesta i förrådet, endast några stycken blir kvar uppe i Grytet. Samma sak med en massa andra prylar. "Behöver jag dig just nu?" Nej. "Passar du in här?" Nej. Hepp, då blir de ovillkorligen förpassade till mörkret i lådan de kom ifrån. Hårda bud i Mellerud.
Nu ringde min konsultchef nyss och bad mig jobba i morgon. Visst, det är klart jag ska göra det. Nu tar jag dessutom med mig mina egna skyddsskor till lagret i morgon, vilket innebär att min rygg nog inte ens halvdör under morgondagen. Det är så dags för det nu under den sista veckan på det där stället! Hur som helst, jag svepte med blicken över havet av flyttlådor och kassar här och insåg att det får stå där det står ett tag till. Jag orkar inte ta tag i det nu, jag blir bara stressad när jag ändå måste åka "hem" idag. Jag har en känsla av att lådorna finns kvar nästa gång jag kommer ner. Ingen brådska med att ta hand om dem alltså. Packa ihop sakerna som jag måste ha med mig de tio milen upp till nuvarande bostaden och sedan stuva in mig och Pälsboll i bilen, så får det bli. Pälsboll blir säkert glad över att få komma "hem" några dagar igen om inte annat. Dessutom ska han få en skogspromenad senare i kväll när det är lite svalare.
Vi syns om några dagar Grytet!
fredag 15 juli 2011
15/7:1
Beslut taget på en av mina hallonpromenader i skogen för någon timme sedan: när jag har kommit på plats och i ordning i mitt nya gryt ska jag åka iväg och shoppa kläder en dag.
Jag köper nästan aldrig kläder. Nej, jag menar inte "jag köper nästan aldrig kläder, det är säkert två veckor sedan sist och de kläderna jag köpte då är såååå förra månaden!" utan jag menar verkligen att jag nästan aldrig köper kläder. Det händer kanske en gång om året, max två. Sist jag kan minnas att jag gjorde det var i slutet av förra året. Jag fullkomligen älskar att shoppa kläder, men jag gör det inte ändå. Pengar, ni vet. Jag prioriterar annat än kläder, tyvärr.
De kläder jag äger just nu kan delas in i följande kategorier:
*Kläder som är för små (det är många plagg som faller in i den här kategorin!)
*Kläder som jag tycker är fina men aldrig kommer att ha på mig (VARFÖR köper man såna kläder?!?)
*Kläder som ligger i flyttlådor i ett förråd i födelsestaden (jag har ärligt talat ingen koll alls på hur mycket det är...)
*Kläder som jag har med mig här och har använt så mycket att de har tappat passform totalt och nästan är på väg att gå sönder lite här och där (skabbigt och lite pinsamt).
Sedan har vi skor också. Det ska vi inte ens gå in på, det är om möjligt ännu värre. Underkläder och smink, allt behöver uppdateras. Därför tänker jag ta mig råd att shoppa loss en dag om några veckor. Jag ska åka till ett shoppingcenter och gå lös i affärerna. Jag vet att det inte kommer gå åt några stora pengar för det är inte min grej att köpa dyra kläder och skor, men jag tänker tillåta mig att spendera en del trots att jag kanske får ångra det om några månader när räkningarna dräller in. Jag ska klappa mig själv lite på huvudet och säga "Du är duktig du Majsan, du fixade det här också. Åk och köp lite nya kläder som belöning vetja!". Det ska jag göra. Lite självpepp och en knuff framåt, det behövs faktiskt ibland.
Jag köper nästan aldrig kläder. Nej, jag menar inte "jag köper nästan aldrig kläder, det är säkert två veckor sedan sist och de kläderna jag köpte då är såååå förra månaden!" utan jag menar verkligen att jag nästan aldrig köper kläder. Det händer kanske en gång om året, max två. Sist jag kan minnas att jag gjorde det var i slutet av förra året. Jag fullkomligen älskar att shoppa kläder, men jag gör det inte ändå. Pengar, ni vet. Jag prioriterar annat än kläder, tyvärr.
De kläder jag äger just nu kan delas in i följande kategorier:
*Kläder som är för små (det är många plagg som faller in i den här kategorin!)
*Kläder som jag tycker är fina men aldrig kommer att ha på mig (VARFÖR köper man såna kläder?!?)
*Kläder som ligger i flyttlådor i ett förråd i födelsestaden (jag har ärligt talat ingen koll alls på hur mycket det är...)
*Kläder som jag har med mig här och har använt så mycket att de har tappat passform totalt och nästan är på väg att gå sönder lite här och där (skabbigt och lite pinsamt).
Sedan har vi skor också. Det ska vi inte ens gå in på, det är om möjligt ännu värre. Underkläder och smink, allt behöver uppdateras. Därför tänker jag ta mig råd att shoppa loss en dag om några veckor. Jag ska åka till ett shoppingcenter och gå lös i affärerna. Jag vet att det inte kommer gå åt några stora pengar för det är inte min grej att köpa dyra kläder och skor, men jag tänker tillåta mig att spendera en del trots att jag kanske får ångra det om några månader när räkningarna dräller in. Jag ska klappa mig själv lite på huvudet och säga "Du är duktig du Majsan, du fixade det här också. Åk och köp lite nya kläder som belöning vetja!". Det ska jag göra. Lite självpepp och en knuff framåt, det behövs faktiskt ibland.
torsdag 14 juli 2011
14/7:2
Majsans hjärna tror hela tiden att det är söndag idag, förmodligen för att jag ska jobba i morgon efter två dagars ledighet. Visst är det irriterande när man hela tiden märker att det inte är den dagen man är inställd på att det är? Hjärnan blir ju helt bortkollrad. Grrr...
Hur som helst, jobb i morgon och jobb på lördag och oj, vad jag räknar ner arbetspass nu. Varje gång det känns lite motigt att jobba tänker jag på att när dagen är slut är det en dag mindre kvar tills jag slutar. Då blir det genast lite lättare att bita ihop och göra det jag ska. Max tio (fast förmodligen mycket mindre, kanske hälften) arbetspass kvar på ena stället och troligtvis bara fem kvar på andra. När helgen är slut är det snarare nio och tre som gäller. Majsans hjärna kan bli lycklig för mindre!
Hur som helst, jobb i morgon och jobb på lördag och oj, vad jag räknar ner arbetspass nu. Varje gång det känns lite motigt att jobba tänker jag på att när dagen är slut är det en dag mindre kvar tills jag slutar. Då blir det genast lite lättare att bita ihop och göra det jag ska. Max tio (fast förmodligen mycket mindre, kanske hälften) arbetspass kvar på ena stället och troligtvis bara fem kvar på andra. När helgen är slut är det snarare nio och tre som gäller. Majsans hjärna kan bli lycklig för mindre!
14/7:1
Nu är det segt här på bloggen, inte många ord har satts på pränt de senaste dagarna. Jag har faktiskt en ursäkt. Jag har målat färdigt i den nya lägenheten.
Det är lite knäppt, men jag känner mig nästan lite kär i den där lägenheten. Jag går omkring och fnissar och jollrar lyckligt när jag är där. Jag går ut med Pälsboll och hittar en rad körsbärsträd, ett tjugotal skulle jag tro, där man kan plocka körsbär om man känner sig lite sugen på det. Jag inser att jag bara har två kilometer till byggaffären dit jag åkte för att köpa en extra pensel, en liten roller och en hink extra färg. Jag inser senare på kvällen att jag bara har knappt tre kilometer till den stora mataffären. Kilometern mellan byggaffären och mataffären bjuder på både pizzerior, café och någon asiatisk restaurang. Jag känner mig vansinnigt bortskämd på ett väldigt behagligt sätt. Det regnar, men jag bryr mig inte så mycket. Jag har ju en lägenhet.
Det blir nog bra, det här.
Det är lite knäppt, men jag känner mig nästan lite kär i den där lägenheten. Jag går omkring och fnissar och jollrar lyckligt när jag är där. Jag går ut med Pälsboll och hittar en rad körsbärsträd, ett tjugotal skulle jag tro, där man kan plocka körsbär om man känner sig lite sugen på det. Jag inser att jag bara har två kilometer till byggaffären dit jag åkte för att köpa en extra pensel, en liten roller och en hink extra färg. Jag inser senare på kvällen att jag bara har knappt tre kilometer till den stora mataffären. Kilometern mellan byggaffären och mataffären bjuder på både pizzerior, café och någon asiatisk restaurang. Jag känner mig vansinnigt bortskämd på ett väldigt behagligt sätt. Det regnar, men jag bryr mig inte så mycket. Jag har ju en lägenhet.
Det blir nog bra, det här.
måndag 11 juli 2011
11/7:2
Om jag hade hetat Titanic hade det kunnat vara jag som hade skrivit det här. Sådan är jag, full av bitsk ironi som jag kastar ur mig vid mer eller mindre lämpliga tillfällen. Det här så enkelt och så träffsäkert. Näst intill mästerligt.
Ja, jag är aningen lättroad och inte den mest sympatiska person du har mött i ditt liv...
11/7:1
Nu är det faktiskt lite jobbigt. Jag vill inget hellre än att flytta nu, komma iväg härifrån, lämna det här stället, jobb, bostad, stad. Jag är innerligt tacksam för att ha haft någonstans att bo, för att ha upptäckt den här vackra staden och för att ha haft mina ganska välbetalda extrajobb, men jag är så väldigt klar med det här nu. Tidigare har jag haft bättre och sämre dagar på mina olika jobb. Vissa dagar har varit helt okej, andra dagar har varit rent för j***iga. Nu är alla jobbdagar tråkiga och går oändligt långsamt. Tick tack tick tack, fast klockan verkar inte röra sig alls.
Samtidigt känner jag mig lite stressad över allt som måste göras innan jag kan vara på plats permanent i mitt nya gryt. Väggarna måste målas klart, saker måste hämtas 30 mil bort i hemstaden, en del möbler och annat måste inhandlas. Kul och stressande på en och samma gång. Ena stunden pepp, andra stunden lite lätt panikångest. För lång tid kvar för att kunna fixa klart allt, samtidigt som jag vet att det kommer att bli tidsbrist i slutänden. Tidsbrist och stress.
Herregud vad skönt det kommer att vara när allt är klart och jag och Pälsboll är på plats i vårt gryt med min säng, mitt kök och min egen tv som fungerar även om det blåser på havet. Jag kommer att vara som ett litet barn på julafton den första tiden, lyrisk och med ständigt tindrande ögon. Nu är jag bara otålig och småsur över att allt går för långsamt.
Och Pälsboll? Tackar som frågar, Pälsboll var med och målade vårt gryt igår och passade på att skaffa sig en tatuering i form av till synes oregelbundna vita streck och fläckar på lite olika ställen av kroppen. Smart hund det där, han passade på när färgen var gratis. Min lille lurifax...
Samtidigt känner jag mig lite stressad över allt som måste göras innan jag kan vara på plats permanent i mitt nya gryt. Väggarna måste målas klart, saker måste hämtas 30 mil bort i hemstaden, en del möbler och annat måste inhandlas. Kul och stressande på en och samma gång. Ena stunden pepp, andra stunden lite lätt panikångest. För lång tid kvar för att kunna fixa klart allt, samtidigt som jag vet att det kommer att bli tidsbrist i slutänden. Tidsbrist och stress.
Herregud vad skönt det kommer att vara när allt är klart och jag och Pälsboll är på plats i vårt gryt med min säng, mitt kök och min egen tv som fungerar även om det blåser på havet. Jag kommer att vara som ett litet barn på julafton den första tiden, lyrisk och med ständigt tindrande ögon. Nu är jag bara otålig och småsur över att allt går för långsamt.
Och Pälsboll? Tackar som frågar, Pälsboll var med och målade vårt gryt igår och passade på att skaffa sig en tatuering i form av till synes oregelbundna vita streck och fläckar på lite olika ställen av kroppen. Smart hund det där, han passade på när färgen var gratis. Min lille lurifax...
fredag 8 juli 2011
8/7:1
Skrivkramp ger bloggtorka, innebär citatdags:
"Life is like riding a bicycle. In order to keep your balance you must keep moving."
Så är det nog.
Förresten, "Skrivkramp ger bloggtorka, innebär citatdags", visst låter det där som en mening från det gamla tv-programmet "gäster med gester"?
"Life is like riding a bicycle. In order to keep your balance you must keep moving."
Så är det nog.
Förresten, "Skrivkramp ger bloggtorka, innebär citatdags", visst låter det där som en mening från det gamla tv-programmet "gäster med gester"?
torsdag 7 juli 2011
7/7:3
Åh, jag köpte mat idag och det kostade nästan gratis!
Nästan två kilo färska kycklingvingar, en stor burk blandade oliver, två normalstora burkar färskost med olika smaker, två mozzarellabollar varav den ena var ekologisk, nästan ett halvt kilo färska champinjoner, ett halvt kilo lök, två gurkor, tre stora isbergssalladshuvuden, nästan ett halvt kilo babyplommontomater och en förpackning med ägg från frigående höns, allt till det facila priset av 156 kr. Hur jag lyckas med det? ½-prisetvaror som vanligt, såklart. 61 kr sparade jag idag på att köpa saker som går ut om någon dag och som jag därför tänker frysa in. Dessutom kostade isbergssalladen 5 kronor kilot, bäst att passa på och bära hem ett stort lass. Gurkan är klass 2 för 9,90 kilot eftersom den är lite krokig, dock inplastad och svensk och smakar som vilken gurka som helst. Champinjoner är alltid billiga i den affären, 29,90 kronor kilot. Himla bra, sånt där!
Nästan två kilo färska kycklingvingar, en stor burk blandade oliver, två normalstora burkar färskost med olika smaker, två mozzarellabollar varav den ena var ekologisk, nästan ett halvt kilo färska champinjoner, ett halvt kilo lök, två gurkor, tre stora isbergssalladshuvuden, nästan ett halvt kilo babyplommontomater och en förpackning med ägg från frigående höns, allt till det facila priset av 156 kr. Hur jag lyckas med det? ½-prisetvaror som vanligt, såklart. 61 kr sparade jag idag på att köpa saker som går ut om någon dag och som jag därför tänker frysa in. Dessutom kostade isbergssalladen 5 kronor kilot, bäst att passa på och bära hem ett stort lass. Gurkan är klass 2 för 9,90 kilot eftersom den är lite krokig, dock inplastad och svensk och smakar som vilken gurka som helst. Champinjoner är alltid billiga i den affären, 29,90 kronor kilot. Himla bra, sånt där!
7/7:2
Rubriksättare, det är luriga människor. Vad har de för utbildning egentligen? Är de vanliga journalister som har fått ett specialuppdrag eller är det annat folk?
Att veckotidningarna sysslar med tveksamma rubriksättningar har säkert de flesta märkt någon gång. Rubriken "Lotta Engberg i chock efter kärleksaffär" handlar med största sannolikhet om att hon som barn bodde granne med någon som var otrogen mot sin fru en gång på en firmafest eller något annat lika aktuellt. Nu har dock en av dagstidningarna lyckats med detsamma: Fuglesang tog överdos. Vaaa, har Christer Fuglesang tagit en överdos? Är han död? Har han fått en psykos efter sina rymdfärder som han självmedicinerar med narkotika? Inte det. Nähä. Rubriksättare, ni är allt några luriga j***ar...
Att veckotidningarna sysslar med tveksamma rubriksättningar har säkert de flesta märkt någon gång. Rubriken "Lotta Engberg i chock efter kärleksaffär" handlar med största sannolikhet om att hon som barn bodde granne med någon som var otrogen mot sin fru en gång på en firmafest eller något annat lika aktuellt. Nu har dock en av dagstidningarna lyckats med detsamma: Fuglesang tog överdos. Vaaa, har Christer Fuglesang tagit en överdos? Är han död? Har han fått en psykos efter sina rymdfärder som han självmedicinerar med narkotika? Inte det. Nähä. Rubriksättare, ni är allt några luriga j***ar...
7/7:1
Vad mycket man kan hinna med på en dag om man bara går upp tidigt och är supereffektiv hela dagen!
Idag har jag och Pälsboll åkt tio mil till nya hemstaden för att hämta färg och grejer i en affär, hämtat en lånestege hos MrT, spacklat och slipat allt som behövde spacklas och slipas i lägenheten, satt tejp längs lister och sånt där, målat längst ner vid listerna och hörnena i hallen och sedan åkt de tio milen tillbaka hem. Därefter har jag jobbat i tre timmar, handlat mat, maten står i ugnen och klockan är bara 20. Otroligt.
Idag har jag och Pälsboll åkt tio mil till nya hemstaden för att hämta färg och grejer i en affär, hämtat en lånestege hos MrT, spacklat och slipat allt som behövde spacklas och slipas i lägenheten, satt tejp längs lister och sånt där, målat längst ner vid listerna och hörnena i hallen och sedan åkt de tio milen tillbaka hem. Därefter har jag jobbat i tre timmar, handlat mat, maten står i ugnen och klockan är bara 20. Otroligt.
onsdag 6 juli 2011
6/7:3
I vissa kretsar, i det här fallet prästerskapet, tycker man uppenbarligen att man kan välja lite hej vilt vad som är etiskt och moraliskt rätt. Vissa saker ska vara si andra så, och sedan hänvisar man till att det står i den heliga skrift. Dock verkar en del saker som står nedkluddade i samma bok inte räknas längre. Vem bestämmer vad om ska gälla än i dag och vad som är omodernt? Är det det man blir berättigad till att avgöra efter ett antal års teologistudier?
Med denna frågeställning centralt placerad i min frontallob ansluter jag mig härmed till skaran som vill utnämna följande till årets (hittills) bästa insändare:
(Klicka på bilden för att se den i större format)
6/7:2
Vi har inget vatten här nu. Det har ingen i de sydliga delarna av staden, för någon smartnisse har grävt av en vattenledning. Som tur är duschade jag i morse innan vattnet försvann, men däremot hade jag slängt i en hög med smutstvätt i tvättmaskinen en liten stund innan vattnet försvann. Torrtvätt, det låter inte så värst effektivt.
Det är helt galet vad vi här i den rika delen av världen är bortskämda med vatten. Vi reflekterar sällan över det, men när det väl är borta blir det så uppenbart hur fantastiskt bra vi har det. Många gånger de senaste timmarna har jag varit på väg att börja diska, tvätta händerna, skölja grönsaker och annat "onödigt" utan att tänka mig för. Jag förutsätter att det finns vatten, att det ska rinna en strid ström av aldrig sinande vatten ur kranen, men nu kommer det bara en liten tunn stråle, på gränsen till att det börjar droppa istället. Jag försöker spara på det sista som finns i ledningarna, men ändå tänker jag mig inte för. Titt som tätt är jag där och är på väg att vrida på kranen.
Det här är jobbigt och nu börjar jag dessutom blir väldigt törstig. Det är varmt idag och jag är van vid att gå och dricka vatten ur kranen i tid och otid. Ändå tänker jag att det faktiskt är riktigt bra att sånt här händer ibland. Nu vet jag att det finns back up i nödfall. De centrala delarna av staden har vatten om det krisar och dessutom har hyresvärdens andra gård, som ligger bara några kilometer härifrån, en egen brunn där det finns vatten att hämta. Men om det inte fanns något alternativt sätt att få tag på vatten, hur hade det känts då? Om det hade varit ännu varmare ute, hur hade det kännts då? Eller för att dra det ännu längre, hur hade det varit att behöva gå en mil i stekande ökenhetta för att få hämta en hink med smutsigt vatten? Inte kul. Så trots min intensiva önskan om att vattnet snart ska komma tillbaka så att jag kan få dricka igen kan jag inte låta bli att känna lite tacksamhet över situationen trots allt. En liten påminnelse om den vardagslyx vi lever i är aldrig fel. Tack för det smartnisse!
Det är helt galet vad vi här i den rika delen av världen är bortskämda med vatten. Vi reflekterar sällan över det, men när det väl är borta blir det så uppenbart hur fantastiskt bra vi har det. Många gånger de senaste timmarna har jag varit på väg att börja diska, tvätta händerna, skölja grönsaker och annat "onödigt" utan att tänka mig för. Jag förutsätter att det finns vatten, att det ska rinna en strid ström av aldrig sinande vatten ur kranen, men nu kommer det bara en liten tunn stråle, på gränsen till att det börjar droppa istället. Jag försöker spara på det sista som finns i ledningarna, men ändå tänker jag mig inte för. Titt som tätt är jag där och är på väg att vrida på kranen.
Det här är jobbigt och nu börjar jag dessutom blir väldigt törstig. Det är varmt idag och jag är van vid att gå och dricka vatten ur kranen i tid och otid. Ändå tänker jag att det faktiskt är riktigt bra att sånt här händer ibland. Nu vet jag att det finns back up i nödfall. De centrala delarna av staden har vatten om det krisar och dessutom har hyresvärdens andra gård, som ligger bara några kilometer härifrån, en egen brunn där det finns vatten att hämta. Men om det inte fanns något alternativt sätt att få tag på vatten, hur hade det känts då? Om det hade varit ännu varmare ute, hur hade det kännts då? Eller för att dra det ännu längre, hur hade det varit att behöva gå en mil i stekande ökenhetta för att få hämta en hink med smutsigt vatten? Inte kul. Så trots min intensiva önskan om att vattnet snart ska komma tillbaka så att jag kan få dricka igen kan jag inte låta bli att känna lite tacksamhet över situationen trots allt. En liten påminnelse om den vardagslyx vi lever i är aldrig fel. Tack för det smartnisse!
6/7:1
Jag använder kontaktlinser, endagsvarianten av dem. Ibland händer det att en lins går sönder när den sitter i ögat, det sticker och skaver, ibland bara lite, ibland gör det skitont och ögat rinner hejdlöst och går knappt att öppna. För ett par timmar sedan kände jag att något hände i ena ögat, inget som gjorde jätteont, men det stack till och började skava lite. Ut med linsen och jodå, visst fattades det en liten bit av den. Läge att stoppa in en ny lins i ögat med andra ord.
I nästan varenda väska jag äger (det är inte så många) har jag ett par linser liggandes så att jag alltid har ett par i reserv ifall någon går sönder om jag är iväg någonstans. När jag rensade en gammal trasig väska som skulle slängas för ett tag seda hittade jag en lins av ett fabrikat som jag inte använder längre. De linser jag använder nu är hanteringsfärgade, de är alltså svagt färgade blå för att man ska se dem när man öppnar förpackningen. De ska inte påverka ögonfärgen, men mina redan blå ögon blir lite lite blåare av dem. Den gamla linsvarianten som jag hittade i väskan är inte hanteringsfärgade utan är helt neutrala i färgen och syns inte i sin förpackning.
Nu tänkte jag passa på att använda den där gamla linsen. Den är inte särskilt bekväm att ha i ögat, men förr eller senare får jag snällt använda den så varför inte göra det idag? Sagt och gjort, i med linsen i ögat och sedan en snabb koll i spegeln. Hoppsan. I ena ögat har jag en hanteringsfärgad lins, i andra en neutral. Båda ögonen är såklart fortfarande blå, men ändå olika. Bäst beskrivs det nog genom att säga att det ena ögat är blått med litet b och det andra ögat är Blått med stort B. Hmm... Kul.
I nästan varenda väska jag äger (det är inte så många) har jag ett par linser liggandes så att jag alltid har ett par i reserv ifall någon går sönder om jag är iväg någonstans. När jag rensade en gammal trasig väska som skulle slängas för ett tag seda hittade jag en lins av ett fabrikat som jag inte använder längre. De linser jag använder nu är hanteringsfärgade, de är alltså svagt färgade blå för att man ska se dem när man öppnar förpackningen. De ska inte påverka ögonfärgen, men mina redan blå ögon blir lite lite blåare av dem. Den gamla linsvarianten som jag hittade i väskan är inte hanteringsfärgade utan är helt neutrala i färgen och syns inte i sin förpackning.
Nu tänkte jag passa på att använda den där gamla linsen. Den är inte särskilt bekväm att ha i ögat, men förr eller senare får jag snällt använda den så varför inte göra det idag? Sagt och gjort, i med linsen i ögat och sedan en snabb koll i spegeln. Hoppsan. I ena ögat har jag en hanteringsfärgad lins, i andra en neutral. Båda ögonen är såklart fortfarande blå, men ändå olika. Bäst beskrivs det nog genom att säga att det ena ögat är blått med litet b och det andra ögat är Blått med stort B. Hmm... Kul.
tisdag 5 juli 2011
5/7:1
Trips, vet ni vad det är? Små smala insekter, max 1 mm långa, som finns ute på landsbygden när spannmålsodlingarna är i sitt esse. Dessa små kryp sprider sig med vinden och om man sitter ute kan man efter en vindpust helt plötsligt ha en hel svärm krypandes på kroppen. De kliar något så infernaliskt! De bits inte och de är inte farliga på något sätt, men när de kryper på huden kittlas de fruktansvärt mycket. Det finns miljarder av dem och de tar sig in överallt. Bor man på landet hittar man dem på varenda ställe där man verkligen inte vill ha insekter. De kryper omkring i sängen, innanför glaset på tavlor, i schampoflaskor och de tar sig in i skärmen på datorer och kryper omkring som en liten extra pixel. De tar sig verkligen in precis överallt.
Dessa små vidriga kryp hade jag enorma problem med under en period förra sommaren. Enligt min hyresvärd är de framme så länge rågen blommar, men så fort rågen är skördad är de borta igen. Om det stämmer till hundra procent vet jag inte, men plötsligt en dag var de borta. Ena dagen var de överallt och drev mig till vansinne, nästa dag var de puts väck, bortsett från ett antal döda som jag har hittat i diverse gömmor senare under året.
Nu är tripsarna på G igen. Än kommer de inte i svärmar, men jag hittar ett antal krypandes på mig varje dag just nu. Vilken dag som helst kommer det att explodera och det kommer att finnas miljarder av dem igen. De kliar, de är överallt, de går inte att bli av med, de går inte att få bort. Jag hatar dem så innerligt.
Dessa små vidriga kryp hade jag enorma problem med under en period förra sommaren. Enligt min hyresvärd är de framme så länge rågen blommar, men så fort rågen är skördad är de borta igen. Om det stämmer till hundra procent vet jag inte, men plötsligt en dag var de borta. Ena dagen var de överallt och drev mig till vansinne, nästa dag var de puts väck, bortsett från ett antal döda som jag har hittat i diverse gömmor senare under året.
Nu är tripsarna på G igen. Än kommer de inte i svärmar, men jag hittar ett antal krypandes på mig varje dag just nu. Vilken dag som helst kommer det att explodera och det kommer att finnas miljarder av dem igen. De kliar, de är överallt, de går inte att bli av med, de går inte att få bort. Jag hatar dem så innerligt.
söndag 3 juli 2011
3/7:1
Ibland när jag har mycket att göra och mycket att ta tag i blir jag som paralyserad och gör ingenting istället för att börja beta av listan med punkter som måste åtgärdas. Ju längre listan är, desto mindre produktiv är jag. En sådan situation befinner jag mig i just nu, så här på kvällskvisten. Att göra-listan är lång, en del av punkterna har dead lines, en del saker behöver jag göra innan morgondagen nalkas. Och här står jag och gör ingenting.
Ibland när jag har mycket att göra och mycket att ta tag i blir jag som paralyserad och gör ingenting istället för att börja beta av listan med punkter som måste åtgärdas. Ibland låtsas jag att jag gör något annat viktigt, som nu när jag skriver samma mening flera gånger bara för att det ska ta lite extra tid att skriva. Men ibland, mitt i detta paralyserade tillstånd, får jag ett ryck och sätter igång med allt jag behöver göra. Nu skulle kunna vara ett sånt tillfälle då det händer, men nää...
Ibland när jag har mycket att göra och mycket att ta tag i blir jag som paralyserad och gör ing... nej, jag skojade bara. Välkommen rycket, nu sätter jag igång!
Ciao!
Ibland när jag har mycket att göra och mycket att ta tag i blir jag som paralyserad och gör ingenting istället för att börja beta av listan med punkter som måste åtgärdas. Ibland låtsas jag att jag gör något annat viktigt, som nu när jag skriver samma mening flera gånger bara för att det ska ta lite extra tid att skriva. Men ibland, mitt i detta paralyserade tillstånd, får jag ett ryck och sätter igång med allt jag behöver göra. Nu skulle kunna vara ett sånt tillfälle då det händer, men nää...
Ibland när jag har mycket att göra och mycket att ta tag i blir jag som paralyserad och gör ing... nej, jag skojade bara. Välkommen rycket, nu sätter jag igång!
Ciao!
lördag 2 juli 2011
2/7:1
Nu ska Majsan alldeles snart åka och jobba och hon är inte hemma igen förrän ganska sent ikväll, så idag blir det en cyberpausfågel igen. *kvittkvittkviddevitt*
Som ögongodis, ackompanjerat av ovanstående kvitter, bjuder jag idag på undertecknad bloggares lunch för några dagar sedan. Vad säger ni om den, va?
(Ja, det är massor av mat men det är faktiskt en ganska liten tallrik. Ingen modern mattallrik av pizzatallrikssize alltså. Ville bara säga det.)
fredag 1 juli 2011
1/7:1
Nycklarna till nya lägenheten är hämtade! Wihoo!
Jag passade såklart på att göra en snabbvisit i lägenheten för att friska upp mitt minne av hur den såg ut, trots att jag inte kan flytta in riktigt än. Reflektioner? Ja, den såg större ut än jag mindes den (för att det var tomt på möbler och inte tio personer på en gång där inne?) och har verkligen gräsliga färger på väggarna (ljusgrått, mörkgrått och limegrönt). Det finns bara två garderober (panik!) men stora fönster som släpper in mycket ljus. Hissen är belägen precis utanför min ytterdörr och det finns en snett uppsatt hatthylla i hallen. Bra storlek på kyl och frys (lycka!), en nästan ny spis men inget duschdraperi (note to self: köp duschdraperi!). Inte för att jag hade blivit speciellt glad över att få överta föregående hyresgästs duschdraperi, men med tanke på att han har efterskänkt en disktrasa (tack, men nej tack) och några målarfärgsburkar till mig hade det inte förvånat mig om jag hade fått ett slemmigt gammalt duschdraperi också. Utöver ovanstående redovisning finns det för tillfället inte mycket att förtälja om lägenhetens beskaffenhet.
Pälsboll ville förresten inte vara där alls om han inte fick sitta i fönstret och skälla på folk, så han blev ganska omgående förvisad ut till bilen där han tog en power nap medan jag bar in ett par kartonger med kläder som jag hade tagit med mig ner. Därefter var det hopp in i bilen och tio mil motorväg tillbaka till nuvarande boendet.
Just det ja, en sak till. Jag kommer praktiskt taget att bo granne med en godisfabrik som har konstant utförsäljning av såna där godisar som inte riktigt blev som de skulle. Karaktär och självdisciplin är härmed mina nya ledord i livet. Lycka till med det Majsan! Tack tack.
Jag passade såklart på att göra en snabbvisit i lägenheten för att friska upp mitt minne av hur den såg ut, trots att jag inte kan flytta in riktigt än. Reflektioner? Ja, den såg större ut än jag mindes den (för att det var tomt på möbler och inte tio personer på en gång där inne?) och har verkligen gräsliga färger på väggarna (ljusgrått, mörkgrått och limegrönt). Det finns bara två garderober (panik!) men stora fönster som släpper in mycket ljus. Hissen är belägen precis utanför min ytterdörr och det finns en snett uppsatt hatthylla i hallen. Bra storlek på kyl och frys (lycka!), en nästan ny spis men inget duschdraperi (note to self: köp duschdraperi!). Inte för att jag hade blivit speciellt glad över att få överta föregående hyresgästs duschdraperi, men med tanke på att han har efterskänkt en disktrasa (tack, men nej tack) och några målarfärgsburkar till mig hade det inte förvånat mig om jag hade fått ett slemmigt gammalt duschdraperi också. Utöver ovanstående redovisning finns det för tillfället inte mycket att förtälja om lägenhetens beskaffenhet.
Pälsboll ville förresten inte vara där alls om han inte fick sitta i fönstret och skälla på folk, så han blev ganska omgående förvisad ut till bilen där han tog en power nap medan jag bar in ett par kartonger med kläder som jag hade tagit med mig ner. Därefter var det hopp in i bilen och tio mil motorväg tillbaka till nuvarande boendet.
Just det ja, en sak till. Jag kommer praktiskt taget att bo granne med en godisfabrik som har konstant utförsäljning av såna där godisar som inte riktigt blev som de skulle. Karaktär och självdisciplin är härmed mina nya ledord i livet. Lycka till med det Majsan! Tack tack.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)