30/8:2

Wohoo, jag får världens bästa idéer ibland! Andra gånger är de dock inte lika briljanta...

För några år sedan såg jag på Oprah eller Ricki Lake eller den där Jennie Vadhonnuheter (Jones?) eller någon annan talk show hur en snitsig frisör lärde ut hur man kunde klippa sitt hår själv. Luta sig framåt, snurra ihop håret, klippklipp, klart! Det såg så himla lätt och bra ut och publiken jublade och klappade händerna.

Igår kväll låg jag i soffan och snodde mitt hår runt ett finger för att ha något att göra under en reklampaus. Topparna var sådär ruskigt slitna så att de var kluvna och spretade både hit och dit. Då kom jag att tänka på den där snitsiga frisören och fick ett infall, hämtade en sax, lutade mig framåt, snurrade ihop håret, klippklipp, klart! Travade in i badrummet och tittade mig i spegeln. Hmm... inte illa alls, fast det var fortfarande en hel del torra och slitna toppar kvar. Jag lutade mig framåt igen, snurrade ihop håret, klippklipp lite till, klart! Tittade i spegeln. Jodå, helt okej. Vände mig om och fixade till speglarna så att jag kunde se håret på baksidan av huvudet. GAH!!!! SÅDÄR SKULLE DET DEFINITIVT INTE SE UT!!!

Som sagt, ibland får jag världens bästa idéer, ibland är de inte lika briljanta. Nuff said.

30/8:1

Det blåser halv storm här och har gjort det sedan igår kväll. Ända sedan det började blåsa en massa ute har det hörts konstiga ljud, en kombination av dunsar, smällar och något annat odefinierbart oljud. Nu vet jag vad det är som låter.

Ett hus, en gammal fabrik, bara ett par hus från "mitt" hus håller på att rivas och det är delar av det huset som flyger omkring. Tegel, takplattor och diverse krafs men än så länge inga järnbalkar, tack och lov. Hoppas att förskolan som ligger jämte rivningsobjektet håller ungarna inne idag.

Hur hade de planerat det här egentligen?

29/8:2

Första avsnittet av årets Robinson är avklarat och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Idag visade de bara de tolv tjejerna som är med. Jag tror att tre av dem är över 30 år, resten är snarare 25 år och yngre och det märks verkligen. Jag blir lite lätt störd av att de har samlat ihop en bunt unga tjejer och struntat i att ta med någon äldre kvinna med mer livserfarenhet som har något viktigt och användbart att tillföra en grupp. Det kändes lite irriterande att höra tjejernas konversationer som till stor del bestod av "Å ja ba wiiiii, vad äckligt och hon liksom ba typ men vi kötta på fast ja tänker inte bygga nåt jäkla hus, ja har semester typ."

De kan såklart utvecklas i kommande program och tv har som bekant en förmåga att vinkla personligheter väldigt mycket så jag tänker inte döma dem allt för hårt än. Dessutom dök det upp några till synes mycket vettigare tjejer efter halva programet och de verkade ha förmåga att styra upp ett och annat. Tjejer som hade lite jävlar anamma, skinn på näsan och ledaregenskaper.

Det blir intressant att följa det i alla fall. Allra mest ser jag fram emot när det börjar sändas varje lördag på prime time. Då är det dags att dra igång med ätandet av min klassiska robinsonmat: kycklingvingar och cole slaw. Det är det jag kommer äta till varenda avsnitt hela säsongen. Andra tv-program har andra maträtter dedikerade till sig, men nu är det robinsonmat som gäller ett tag, precis som de senaste fem, sex åren. Traditioner, ni vet. Viktiga grejer!

29/8:1

Det smäller som värsta nyårsafton ute, inte precis här utanför som tur är, men en bit bort. Någon roar sig med att smälla smällare in absurdum, det hörs även när mina fönster är stängda. Öppna dem verkar vara en dålig idé eftersom Pälsboll är tokrädd för smällare. Det kommer helt klart bli problem om en liten stund när vi ska ut och lufta oss, Pälsboll och jag.

Varför smäller man nu? Jag fick ett plötsligt infall om vad det kunde bero på, googlade lite och jodå, Eid al-Fitr är på ingång, slutet på ramadan är här. Smäller man smällare då? Det gör man nog. Annars vet jag inte vad det är frågan om.

Eid al-Fitr firas lite olika datum sett ur vårt västerländska perspektiv. Vår kalender är som bekant inte densamma som den muslimska, därav denna förvirring för oss när det gäller firandet. Enligt vad jag har lyckats googla fram ska det börja firas ungefär 30/8. Ungefär? Ja, de har inte exakt koll på det i förväg de heller om jag har förstått det hela rätt. Det hade något att göra med hur månen står tror jag.

På tal om kalenderår och tideräkning, visste ni att man inom islam skriver ett M efter årtalet om man skriver det enligt den gregorianska kalendern och H efter årtalet om det är skrivet enligt hidjrakalendern, alltså deras kalender? Det visste inte jag. Det verkar krångligt. Jag misstänker att en viss förvirring kan uppstå om man får ett hidjraårtal uppslängt i ansiktet, men ingen panik gott folk, det finns en formel för att räkna om ett hidjraår till ett gregorianskt år:  M=(H x 33/34)+622. Smidigt...

28/8:2

Majsan har en soffa!

Idag byttes den stora lådan (som har varit inneboende hos mig fyra dagar nu) ut mot två andra lådor. Rätt soffa och alla delar fanns med, ned till minsta skruv. Den gick till och med att montera ihop utan större problem. Imponerande Ikea!

Ja, Majsan har faktiskt en soffa, ihopmonterad och klar. Än är undrens tid uppenbarligen inte förbi.

28/8:1

Nej, igår var tydligen inte dagen då jag vann snuskigt mycket pengar på Lotto. Visst är det märkligt? Det kanske går bättre på onsdag eller nästa lördag.

Tidigare spelade jag Lotto på svenskaspel.se var och varannan vecka, bara småsummor, det brukade kosta ungefär 30 kr i veckan för spel både onsdag och lördag, både Lotto 1 och Lotto 2 och Joker på det. Småsummor alltså. Jag vann ungefär varannan vecka, bara småsummor, men det innebar att jag aldrig behövde betala in nya pengar utan använde de jag hade på mitt spelkonto om och om igen. En dag fick jag ett mail om att jag kunde välja att prenumerera på en rad istället, att allt skulle skötas automatiskt och att jag inte behövde tänka på att spela, förnya eller hålla koll på något över huvud taget. Betalningen skulle skötas via autogiro och summan var samma som jag brukade spela för, alltså 30 kr i veckan. Smidigt! Jag nappade direkt på det.

Det var någon gång strax efter årsskiftet. Sedan dess har jag inte vunnit någonting, inte en enda krona. Är inte det konstigt? Från att ha "gått runt" på samma spelpengar hela tiden och inte behövt betala in någonting går jag plötsligt bara back hela tiden. Lite suspekt är det allt. Det är nästan så att jag borde köpa några extra Lottorader till nästa dragning för att se om jag kan falla tillbaka i mitt gamla vinstmönster. Det kan vara värt att testa i alla fall.

27/8:1

Idag är dagen då jag kommer att vinna snuskigt mycket pengar Lotto. Jag bara vet att det är så. Det ni!

25/8:1

En helt uppriktig och seriöst ställd fråga: Om Victoria och Daniel skulle få ett barn som är förståndshandikappat på något sätt, vad händer då med tronföljden? I vårt politiskt korrekta land känns det inte som att det skulle falla i god jord att, så att säga, plocka bort någon från sin framtida tron på grund av ett sådant "problem". Finns det någon plan för ett sådant scenario? Någon som vet?

Edit: Nu har jag googlat en del och jag är (såklart) inte den enda som har ställt ovan nämnda fråga. Ingen verkar ha ett absolut svar och det verkar inte stå något konkret om det i successionsordningen, såvida inte tronarvingen betraktas som bokstavligt talat allvarligt sjuk, men då är frågan förstås vad som ska räknas som sjukt. Omyndigförklara kan man inte göra i Sverige, överförmyndarskap har vi inte längre. Det verkar väldigt snurrigt, allt det här.

Edit II: Nu började jag fundera på vad som händer om de får tvillingar eller trillingar eller quadrupplingar och allt vad det heter. Hur gör de då? Det har jag hittat ett svar på. Den förstfödde är den som blir tronarvinge, även om det så bara skulle skilja någon minut på ungarna. Snacka om att bli snuvad på konfekten om man är nummer två i det läget!

För övrigt kan jag tillägga att det av någon anledning är riktigt mycket knott här idag, både ute och inne. Det kliar överallt och delar av mina ben är alldeles buckliga av små bett. Jädra odjur!

Edit III: Varför finns det ingen paragraf om vad som händer om tronarvingen har ett (psykiskt) handikapp? För att förr i tiden "försvann" nyfödda som inte riktigt verkade ha blivit som det var tänkt. Dödfödda kallades de visst, även om det tjugo år senare dök upp en tidigare okänd yngling som inte verkade ha alla hästar i stallet, hos någon avlägsen släkting. Håhåjaja, jag säger då det. Vilka bekymmer man kan ha om man är blåblodig.

24/8:2

Jag ligger i sängen och tittar lite halvengagerat på Fångarna på fortet och funderar på varför de har målat om det flera hundra år gamla fortet så att det ser ut som insidan av hjärnan på en clown som har fått i sig för mycket extacy? Det gamla hederliga balansrummet där deltagaren ska hasa sig framåt på stora rör som rullar i sidled ser ut som en dekor direkt hämtad ur Kalle och chokladfabriken. I ett rum där de ska ta sig fram genom en hinderbana i taket har de målat väggarna gröna, placerat ut stora växthusodlade krukväxter på golvet och hängt på en stackars boaorm som får slingra runt med en kamera rakt upp i nyllet. Dessutom, mitt i allt detta, har de släpat upp en mycket malplacerad Kurt Olsson i tornet.

För att citera något mycket mer sevärt: Voffo gör di på dette viset?

24/8:1

För ganska exakt tio dagar sedan blev jag tipsad i en gammal (japp, vi är gamla nu!) klasskompis blogg om att läsa en annan blogg som tydligen ska vara fantastisk. Ketchupmamman heter den och visst, jag hittade några blogginlägg som jag fnissade lite åt, men sådär väldigt fantastisk tyckte jag inte att den var. Kanske måste man vara mamma för att förstå mammahumor. Kan vara så.

Idag, alldeles nu för en liten stund sedan, hade jag inte mycket för mig och satt i brist på bättre och läste ikapp lite inlägg på ovan nämnda blogg. Nu börjar jag förstå genialiteten i den. Nu har jag fnissat, skrattat högt och lett igenkännande, även om jag inte är en mamma. Mest underhållande i mitt tycke var ett inlägg om Försäkringskassan som jag rekommenderar alla att läsa. Klicka här så kommer ni direkt till det inlägget. Det är briljant!

23/8:1

Efter en hel månad som sofflös fick jag äntligen min soffa hemlevererad nu på kvällskvisten. Vilken lycka... om det hade varit rätt soffa. Nej, fel soffa lyckades de köra hit så nu täcks halva golvet i mitt lilla gryt av en stor dum soffa som ligger i sin fula låda. Bitter? Nej då, bara lite lätt irriterad. Morrrr...

22/8:1

Att tappa en gjutjärnsstekpanna på foten, det är ingen bra idé. Det har aldrig varit en bra idé och det kommer heller aldrig att bli en bra idé. Det kommer aldrig någonsin bli något annat än smärta definierad och så lite blod på det. Vet ni hur ont det gör? Det gör ont.

20/8:1

Ibland samlar jag på mig smarta, roliga, tänkvärda citat och en del allmänt klantiga uttalanden och placerar dem i en speciell mapp för att jag tänker mig att jag ska skriva något om dem här någon dag när jag känner mig inspirerad. Det fungerar sådär och har mest resulterat i att jag har ganska många citat liggandes på hög. Därför tänker jag slänga ut en drös av dem här nu.

Enjoy! 

Dagens mest tröstande:

"Att du gråter är inte ett tecken på svaghet. Ända sedan du föddes har det varit ett tecken på att du lever."

Hur tänkte hon där?

Hade jag hetat Daniel hade det tveklöst varit jag som hade gjort det här. Skönt att veta att det finns fler än jag lyckas mindre bra ibland.

Dagens mest logiska resonemang. Aldrig, aldrig glömma det! 

Att vara framgångsrik på riktigt...

Dagens sämsta marknadsföring?

 Dagens "lättare sagt än gjort"

 ... vilket även kan sägas med orden

"Dumhet är att göra samma sak på samma sätt om och om igen och varje gång förvänta sig ett annat resultat än förra gången."

Lappen man helst inte vill hitta på köksbordet när man kommer hem...

Och slutligen en hälsning till er alla som läser det här:

19/8:2

Hupp, nu blev Majsan upprörd! Läs det här!

Några citat ur artikeln:
"Nu har forskare vid Karolinska institutet hittat ett tydligt samband mellan nivåerna av oxytocin i ryggmärgsvätska och allvarliga självmordsförsök."
"Misstanken om att oxytocin kan hänga ihop med depressioner och självmord har funnits länge (...)"
"Även när det gäller våld finns en koppling till oxytocin."
"-Vi har sett en trend. Att vara våldsbenägen tycks hänga samman med låga nivåer av oxytocin, säger Jussi Jokinen."

Låter inte bra alls. Så vad är egentligen oxytocin? Ett citat till:
"Oxytocin är ett hormon som utsöndras i kroppen när vi till exempel får massage eller när en mamma ammar sitt barn. Man tror att ämnet minskar stresskänslighet och får oss att må bra och fungera socialt."

Ja, det var ingen nyhet för oss som jobbar med exempelvis massage. Sånt lär man sig under utbildningen och i princip alla människor har märkt hur bra de mår av närhet och beröring, även om det kanske inte vet exakt varför de mår så bra av det. Okej, så nu har man forskat på det också (det var de skattepengarna...) och kommit fram till samma sak som "alla" redan visste. Grattis till fina forskningsresultat, liksom. Dags att börja få folk att må bättre nu då när man vet varför så många mår dåligt? Jo då, ytterligare ett citat:

"Oxytocin kan ges som nässpray."

MEN FÖR F*N! Måste man kränga läkemedel till kreti och pleti av ingen anledning?!? Vad sägs om lite mänsklig värme och närhet istället? Kan man skriva ut motion på recept borde man väl kunna skriva ut massage på recept, eller? Ger samma (eller bättre) effekt och kostar nästan gratis.

Just det ja, kostar nästan gratis. Där har vi problemet. Ska läkemedelsföretagen inte tjäna någonting på ensamma, närhetstörstande människor med beröringssvält (ja, det finns faktiskt något som heter så)? Klart de ska, nässpray ftw! *suck*

I rest my case.

19/8:1

Kvinna, man, barn och fågel, vad sysslar hon med?

-När kommer fortsättningen på berättelsen?
-Det är ingen berättelse.
-Nähä, novellen då?
-Det är ingen novell.
-Vad är det då?
-Det får du se.

Jag blev lite glad över den frågan, eller kanske snarare ordväxlingen, för den visade att min baktanke fungerade, åtminstone till viss del. Det var ingen berättelse, det var över huvud taget inte en text som tidsmässigt drevs framåt. Det enda jag beskrev i de fyra inläggen (jag hoppas ni förstår vilka fyra jag menar) är exakt samma situation ur fyra olika perspektiv och synvinklar. Varför? För att göra er uppmärksamma på att det inte finns en enda sanning om vad som händer vid ett visst tillfälle. Ingen av karaktärerna ljög om vad som hände, men alla såg det ur sitt eget perspektiv. Allting är tolkningsbart och hur människor tolkar en situation beror på massor av saker; bakgrund, tidigare erfarenheter, sinnestillstånd.

"H*n sa si och så och menade det och det vet jag för h*n tittade på mig med en sån blick!" Gjorde h*n det? Eller var det bara du som tolkade det så? Ibland skadar det inte att tänka igenom en gång extra. Vad är sanning? Vad är en ren tolkningsfråga? Det var bara det jag ville ha sagt.

End of story.

18/8:1

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Pälsbolls födelsedag! Hurra, hurra, hurra!

Nio år är min gamle fyrbente farbror nu. Nio år! Herregud, vad tiden går fort...

17/8:2

För en liten stund sedan satt jag och tittade på semesterbilder som en före detta arbetskamrat har lagt ut på Facebook. Stället där han och hans flickvän var, en ö i Grekland, har jag redan varit på och jag har ingen som helst dragning just dit igen. Ändå kände jag mig faktiskt helt omskakad av bilderna.

Strandbilder, vit sand och ljusblått vatten. Solstolar, massor av folk. Naturbilderna, berg, torkade växter vid vägkanten, vyer ut över havet. Restaurangkort, tallrikar med grekisk mat, vinglas, de obligatoriska skabbiga pappersdukarna på borden. Barbilderna, paraplydrinkar och tomtebloss.

Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag saknar känslan av att ligga i en solstol på en strand i ett varmt land. Lyssna på havet och alla barnskrik och röster runt mig. Känna dofter av havet och matos från restauranger i närheten. Ljumma kvällar på restaurang och på bargatan. Total avkoppling och total lycka.

Jag måste komma iväg, jag vet inte om jag någonsin har behövt det så mycket som nu. Det får bli ett projekt att hitta hundvakt under hösten, hur det nu ska gå till. Det finns inget, verkligen inget, som jag vill så mycket som att åka iväg. Det är så sorgligt och det är så sant. Men det känns så omöjligt och det gör mig så ledsen...

17/8:1

Den satt så nära glaset att näbben nästan nuddade vid det. Dess blanka svarta ögon betraktade omsorgsfullt rörelserna innanför fönstret, bara någon meter bort. Pojken i sängen, kvinnan som stod böjd över honom, mannen som stod i dörröppningen. Spänningen som nästan fick luften att dallra inomhus kändes inte av utanför fönstret, men ändå kunde den ana att allt inte stod rätt till. Mannens spända ansiktsuttryck, vad betydde det? Kvinnans kärleksfulla, avslappnade leende, var det avsett endast för den sovande pojken? Pojkens rofyllda sömn, var den fylld endast av fluffiga, mjuka moln?

Den lade märke till kvinnan när hon under någon sekund betraktade hans svarta fjäderdräkt, mötte därefter mannens blick med sina svarta ögon. Mannen betraktade kvinnan, kvinnan betraktade barnet. Stilla släppte den blicken från familjen, lyfte sina vingar och flög iväg. Kvar fanns bara mannen, kvinnan och barnet.

16/8:1

Nu har det gått flera dagar utan ett enda inlägg igen. Flyttar hon en gång till eller vad är det frågan om nu?

Nej, Majsan har köpt en tv och har över tjugo kanaler. Det var två år sedan sist, så hon har fullt upp med att ta igen dessa två förlorade tv-år.

Ssschhh, stör henne inte!

14/8:2

Gamla damer som ska verka lite inne och up to date, kan man göra något annat än att tycka om dem?

Tidigare idag när jag var ute med Pälsboll gick jag ikapp och hamnade bakom två pensionärstanter i uppskattningsvis 75-årsåldern. Den ena damen hade en liten vit lurvig jycke, kanske en bichon havanais, den andra hade dels en trött gammal svart labrador och dels en liten vit/ljusgul valp av för tillfället odefinierbar ras. Valpen var uppenbarligen alldeles nyligen hemhämtad och de två damerna diskuterade valpens namn:

- Så han heter Simon alltså?
-Ja, fast vi tyckte det var lite tråkigt att han har ett människonamn men det får vi ju leva med nu när han lyssnar så bra till sitt namn, men vid tiofikat idag kom Bosse på att eftersom hans pappa bor i England skulle vi ju kunna uttala det på engelska i alla fall så att det inte blir ett helt vanligt svenskt pojknamn. Vi tyckte det var lite fiffigt.
-Ja, det är ju lite käckt. Ni kallar honom [Sajmon] då alltså?
-[Sajmon]? Nej, [Siiimen] (med en typ av "det-låter-engelskt-fast-jag-har-egentligen-ingen-aning-om-vad-jag-säger-uttal")
-Eh, jaha. Ja, så kanske man säger. Jag kan inte engelska. Hur stavar ni det då? Fortfarande som svenska Simon?
-Nej, (Tanten bokstaverar) S-e-m-e-n! Vi tror det stavas så på engelska.
-Jaha. Ja, det låter rimligt. Förresten, hörde du att Guns man har hamnat på sjukhus nu igen?
-Nej, vad säger du?
-...

Och så var hundnamnskonversationen slut och jag gick fortfarande bakom dem, fnissade, bet mig hårt i läppen och tänkte för mig själv att det kan uppstå väldigt roliga situationer med den vovven i framtiden, speciellt om de får för sig att åka och hälsa på valpens pappa i England. "Hiss nejm is Semen". Herregud.

(Om du mot förmodan inte förstod vad som var så roligt med ovanstående rekommenderar jag för det första att du inte döper någon till Semen och att du för det andra nu genast kontaktar din vän Google och ber denne berätta för dig vad damen har döpt sin lille skatt till.)

14/8:1

En stoooor bit tjocka revbenspjäll, lägger köttbiten i en glasform och pytsar in den i ugnen. Just det ja, trycka in en termometer också, för det har jag läst att man ska. Ut med köttet, upp på diskbänken, in med termometern- tvärstopp. Oj, köttet var inte helt tinat. Jaja, det tinar i ugnen. Trycka, lirka, skruva och banka för att få in termometern lagom långt. Sådärja! Men vad nu? Termometern visar på 40 grader i innertemperatur, trots att mittenbiten fortfarande är fryst. Det här var ju spännande.

Inte konstigt att jag tycker 30 grader ute är för kallt om 40 grader är frystemperatur. Äntligen fick jag en lösning på det mysteriet.

13/8:2

Jag läste en så bra sak för ett par månader sedan som jag hade tänkt att skriva här, men jag hade glömt av det. Fy på mig! Nu råkade jag läsa samma sak idag igen, så nu blir det ett inlägg av det så att jag inte glömmer av det igen. Nog tjabblat, kom till saken tant! Jaja...

"Om man blandar mjöl och vatten blir det lim, men när man tillsätter ägg och socker blir det en kaka. Var tar då limmet vägen? Jo, det ska jag berätta för er. Det är det som får kakan att sitta kvar på röven, höfterna och magen!"

Slippa limmet? Go Low carb gott folk, low carb!

13/8:1

Han märkte inte att hon närmade sig förrän hon var alldeles nära. Den välbekanta trygga doften letade sig in i hans små näsborrar och han registrerade omedvetet hennes närvaro. Utöver det, en vag känsla av att det fanns någon mer i närheten, att någon mer betraktade honom där han låg, men det var fortfarande tyst och han sov fortfarande djupt.

Han låg på ett moln och kände hur allt det mjuka fluffiga omslöt honom, vaggade honom. En plötslig känsla av att något vidrörde hans huvud fick honom att sekundsnabbt ryckas bort från molnens mjuka famn och han vände förvirrat på huvudet. Vad var det som hände? Nu var det borta, han kände inget längre. Lugnet återvände och han bäddades återigen in bland sina moln, omsluten, vaggandes.

Nu var det något som störde hans sömn igen. Det kittlade på hans öga och det ryckte till under de stängda ögonlocken. Vad var det för något? Nu försvann det igen. Nu rörde det hans andra öga. Instinktivt grep han tag om det, höll fast det tills det slutade röra honom. Men det kändes välbekant, det gjorde det. Känslan av att ha det mot handflatan skänkte honom återigen en känsla av trygghet och ro och han föll åter in i sin djupsömn, omgiven av sina fluffiga moln där allt var lugnt och fridfullt.

I hans värld var allt bara mjukt och skönt.

12/8:3

Även i området en liten bit härifrån, i en del av vårt avlånga land som vissa skulle säga är mer välmående och kanske till och med aningen finare än vissa andra landsdelar, finns det tydligen högar av diverse väldoftande substanser att rulla sig i, i alla fall om man frågar Pälsboll. Kul för honom.

12/8:2

Huset jag bor i är det enda hyreshuset här i området. Resten är bostadsrätter, det vet jag, men alla hus ser likadana ut. Samma uppbyggnad och samma färger så att området ser enhetligt ut. Jag vet också att företaget som äger "mitt" hus gärna skulle vilja ombilda även de här lägenheterna till bostadsrätter, men att det har blivit nedröstat av de som bor här. I alla fall än så länge.

Vad händer om de bestämmer att lägenheterna trots allt ska bli bostadsrätter och att vi som är hyresgäster idag får köpa lägenheterna om vi vill? Vad gör jag då? Bra fråga. Till största delen beror det såklart på hur mycket pengar de vill ha för lägenheten och vad priserna på liknande lägenheter i området ligger på. Finns det möjlighet att tjäna en ordentlig hacka när jag säljer den så kan det definitivt vara aktuellt att köpa, om jag nu över huvud taget bor kvar här om och när ombildningen blir aktuell.

Så hur är det med värdet på lägenheterna nu då? Jag bor i en etta och hur de ligger till har jag ingen aning om. Däremot har jag fått mäklarreklam i brevlådan om två andra lägenheter i området som är till salu för tillfället. Det ena är en tvåa på 60 kvm i huset bredvid, den andra är en fyra på 100 kvm ett par hus bort. Tvåan har ett utgångspris på 840 000 kr, fyran 1 870 000 kr. Inte illa.

12/8:1

Han stannade till i dörröppningen, tyst och utan att hon märkte det. Hans mörka ögon betraktade henne där hon stod böjd över sängen med sin ena hand nedsträckt mot pojken vars djupa andetag fick den lilla bröstkorgen att häva sig upp och ner, upp och ner. Kroppen låg utsträckt under den tunna filten, benen lätt böjda. Pojkens ansikte var vänt mot kvinnan, men hans ögon var slutna.

Han såg på när hon strök honom över håret och hur han, störd av beröringen, vände sitt huvud åt andra hållet. Han såg hur hon sedan förflyttade sin hand till hans ögon och strök över hans ögonfransar, först på ena ögat, sedan andra. Pojkens näve flög upp och knuffade irriterat bort hennes hand. Han log för sig själv där han stod i dörröppningen och kände hur en känsla som förde med sig ett uns av obehag välde upp inom honom. Skadeglädje?

Han skruvade lite på sig där han stod, lyfte blicken och såg på fågeln som tyst betraktade dem utanför fönstret. En kort sekund tyckte han att fågeln vände sina svarta blanka ögon mot honom, såg på honom, och blinkade medlidsamt och i samförstånd.

Kvinnan reste sig långsamt upp och vände sig om. Hon tog ett steg mot honom och log. Hennes leende gav en antydan till hån, ett avståndstagande. Han betraktade henne när hon rörde sig mot honom, aningen hotfullt. I spjälsängen sov den lille fortfarande djupt, lyckligt ovetande.

11/8:2

Avslöjande på G:

Ibland när jag stökar runt, borstar tänderna och förbereder mig för att gå och lägga mig lyssnar jag på SR Världen. Särskilt på kvällarna spelar de stundvis väldigt suspekt musik, en del låter ganska normalt, en del låter bara... konstigt. Om jag hade lyssnat på sådan musik jämt hade jag säkert snart börjat springa runt i cirklar naken i Simrishamn med en indianfjäderperuk på huvudet och en fryst makrill i ena handen skrikandes "shooookagai" eller annat lämpligt. Det vill vi inte vara med om, så en dos världsmusik en stund om kvällen får räcka.

När jag stod i badrummet och putsade tanden för en stund sedan började de spela en konstig låt på ett konstigt språk som sjöngs av en kvinna med en oerhört obehaglig och spöklik röst. Vet ni vad låten heter? Nej, det är klart ni inte vet. "Dolgesuorbmageziiguin" heter den. Det är sant, den heter faktiskt så.

Språket den sjöngs på lät mycket märkligt och helt geografiskt obestämbart. Som den språkmänniska jag är brukar jag kunna urskilja åtminstone ungefär var på jordklotet ett språk hör hemma, men här gick jag bet. "Säkert någon mongolisk dialekt som man bara talar på Bajkalsjöns botten" muttrade jag för mig själv samtidigt som jag med vissa svårigheter och tandborsten i ena mungipan försökte stava till låttiteln på Google. Efter visst besvär fick jag ett antal träffar och ögnade snabbt igenom en kort engelsk text som avhandlade artist och låt. Norsk-samiska? Jasså, det var inte mer exotiskt än så. Då föreslår jag ett kortare namn på norsksamiska låtar i fortsättningen. "På en fjälltopp" duger fint tycker jag.

Go´natt!

11/8:1

Hon böjde sig ner över spjälsängen och såg på den lilla kroppen som låg där på rygg, avslappnad och djupt sovande. Hans knubbiga små armar låg böjda uppåt mot huvudändan av den vitmålade sängen, hans tunna linblonda hår lockade sig på hans huvud, den runda magen höjde och sänkte sig långsamt, rytmiskt, och hans halvöppna mun blåste ljudlöst ut kroppsvarm luft. De djupa andetagen lugnade henne.

Hennes hand strök över hans silkeslena hår och han skruvade lite på sig, vände på sitt huvud, men öppnade inte ögonen. Under någon sekund var hon stilla, lät honom återgå till sin djupa sömn, innan hon långsamt och försiktigt strök med fingertoppen längs hans mjuka ögonfransar. Hans ljusblå ögon rörde sig under ögonlocken men han höll dem fortfarande stängda. Hennes hand förflyttade sig till hans andra öga, gjorde samma sak en gång till. Hans lilla hand for upp och grep tag i hennes finger. Hon lät honom hålla i det under någon sekund innan hans hand åter föll ner mot madrassen. Hon vilade sina händer mot kanten av spjälsängen, lutade sin haka mot dem och lade sitt huvud lite på sned, betraktade honom förundrat och lyssnade på andetagen, andades helt betagen in varenda liten atom som den lilla varelsen bestod av. Den välbekanta lyckokänslan bubblade upp inom henne och hon stod alldeles stilla och bara njöt av stunden, av ögonblicket.

Hennes blick drogs mot fönstret och hon betraktade under någon sekund fågeln som satt där på fönsterbläcket, alldeles stilla, som för att inte förstöra ögonblickets magi. I ögonvrån såg hon en gestalt ta form och hon visste, utan att behöva vända sig om, att han stod i dörröppningen och såg på henne där hon stod bredvid deras gemensamma underverk. Hon log för sig själv, tog ett djupt andetag och reste sig upp, rätade försiktigt ut ryggen. Tyst vände hon sig om för att gå ut ur rummet, mötte hans blick, och log.

10/8:3

Vid 18-tiden ligger jag i min säng och läser en bok. Plötsligt lägger jag märke till vilket himla spring det har blivit i trappan, i ytterdörren som finns rakt under mitt fönster och framför allt ute på gården. Det är massor av barn ute och leker, cyklar, skriker, gapar och sparkar omkring på en stackars boll. Jag brukar inte ha något emot att det är en del liv och rörelse ute, men just idag stör det mig av någon anledning. Det är en sjujäkla liv på ungarna och jag börjar fundera på om någon har öppnat en fritidsgård utanför eller vad sjutton det är frågan om. Jag blir helt ur balans, kan inte alls koncentrera mig på min bok och reser mig irriterat upp för att istället gå en promenad med Pälsboll så att jag slipper stojet och stimmet en stund. När jag går förbi min laptop ser jag att den visar att batteriet inte är fulladdat. Hmm... Inte heller laddas det. Dubbelhmm... Jag grejar lite med kontakten men ingen reaktion. Trippelhmm... Tända en lampa kanske? Nähä, strömmen har gått. Det förklarar en del.

I vanliga fall är det här ett lugnt område. En del barn leker ute till och från, men på det stora hela är det ganska tyst. Plötsligt går strömmen och varenda människovalp springer ut och börjar leka. Vad i hela friden gör de annars hela kvällarna när de har ström undrar jag då? Svaret på den frågan får jag när strömmen, om än tillfälligt, kommer tillbaka. Ett gemensamt hurrande utbryter bland ungarna och som genom ett trollslag är gården tömd på folk igen. Därefter har strömmen kommit och gått under flera timmar till barnens stora bestörtning. Genom mitt öppna fönster har jag råkat höra något om tv, något om Playstation och något om Facebook. Är det verkligen det barnen gör hela kvällarna i vanliga fall?

Barn, för min del får ni gärna fortsätta sparka på er boll, slå i dörren, springa i trappan för att hissen inte fungerar, gapa, skrika och tjoa. Jag lovar att jag inte ska förbanna er ens inne i mitt eget huvud igen. Lek och stoja runt för guds skull, bara ni inte sitter inne jämt. Rör på er, hoppa runt lite, gör vad som helst, bara ni gör något. Om ni inte gör det blir tant Majsan väldigt väldigt ledsen, för om ni inte rör på er nu när ni är unga kommer ni aldrig att göra det. Vad blir det då för värld vi kommer att leva i?

10/8:2

Kära grannar,

Jag tror inte att en lampfot med tillhörande sladd och stickkontakt och den där gamla tv-antennen räknas som hushållsavfall. Det tror jag förresten inte några urdruckna whiskeyflaskor gör heller. Min gissning gällande de sistnämnda är att de ska läggas i soptunnan märkt "ofärgat glas". Däremot tror jag inte att brädbitar ska läggas i ofärgat glas-tunnan.

Så var det ju den där portabla bordsgrillen också. Räknas den som en pappersförpackning? Verkligen? Jag är skeptisk, men vad vet jag...

10/8:1

Det finns några saker som jag hatar så innerligt att det känns genom ben och märg och grundligt skakar om mig i mitt innersta. En av dessa saker är Radiotjänst.

Radiotjänst är en statlig instans av något slag och bör därmed kunna vara flexibla på alla möjliga sätt, vilket de också är när de känner för det. Man kan exempelvis få betala sin tv-avgift senare om man inte har pengar för tillfället, vilket jag tycker är bra. Inte för att jag någonsin har använt mig av möjligheten, men jag tycker det är bra att den finns.

Jag har haft flera dispyter med Radiotjänst genom åren. Deras häxjakt på folk gör mig vansinnig, deras misstro mot allt och inget gör mig spyfärdig. Jag ska bespara er ett lååååångt inlägg om mina tidigare erfarenheter och konfliker med dem och nöja mig med att spy ur mig dagens händelse.

Jag ringde till Radiotjänst för en stund sedan för att berätta att min nya tv kommer på måndag. Jag har alltså varit utan tv från mitt flyttdatum tills på måndag och bör därmed inte behöva betala för den tiden. Jag har inte fått någon räkning som jag klagade på, utan ringde bara för att informera dem om detta. Tror ni det fungerade? Nejnej, sånt kan de inte fixa nu. Sånt måste de veta i förväg, det går inte att säga till om under tiden eller efteråt. Retroaktiva avdrag kan de inte göra.

Ursäkta mig, men det här är inte ens retroaktivt. Jag är mitt uppe i min tv-lösa period NU as we speak och även om det hade varit retroaktivt är det klart att de kan dra av summan retroaktivt om de vill och om de inte bara var ute efter att jävlas med folk! De fakturerar samma summa varje gång, det kan INTE vara något som helst problem för dem att dra av X antal dagar på nästa faktura. Ett antal dagar, inget värre än så! Flyttanmälan är gjord, så de kan se både att och när jag har flyttat. Om de bemödar sig med att titta i historiken när det gäller mig så skulle de se en konflikt som uppstod för knappt ett par år sedan på grund av att "min" tv inte var min utan hyresvärdens som jag var inneboende hos.

Svenska staten och alla dess underhuggare i form av instanser och myndigheter är utan tvekan de största parasiterna vi har i det här landet, Radiotjänst, du är en av de värsta! Må du, högst tvivelaktiga instans, ruttna långsamt och med största möjliga smärta. Och för att citera Timbaktu: Må dina hårddiskar för evigt alltid krascha!

9/8:1

Ni ska få en uppdatering om hamsterkinden tänkte jag. Äckelvarning utfärdas!

Såret har läkt ihop finfint och mitt pusslande med hudflikar och tillrättaläggande av sårkanter så fort såret blev någorlunda hanterbart verkar ha gett resultat. Penicillinet kämpar på mot ondsinta bakterier och verkar lyckas alldeles utmärkt med sitt uppdrag. Nemas problemas.

Enda smolket i bägaren har varit en halvhård svullnad under och runt sårskorpan. Jag har pillat en hel del på svullnaden och konstaterat att den är fylld med något, troligtvis var. Eftersom såret har varit helt stängt ett bra tag nu har jag antagit att varet inte kommer att komma ut utan förhoppningsvis istället försvinner in i kroppen, men dagarna har gått och svullnaden har inte minskat alls. Varet jag tryckte ut varenda kväll under de första dygnen var färskt och luktade därför inte alls, men nu började jag bli orolig för att det ligger och härsknar inne i kinden och det är jag inte sådär väldigt sugen på.

Nu ikväll tröttnade jag på det där och började trycka ganska intensivt på svullnaden. Efter lite hårdhänt klämmande från alla håll och kanter gick såret upp (nej, det gjorde faktiskt inte ont alls) och därunder buktade en vätska ut. Den rann inte ut utan var uppenbarligen inkapslad bakom en seg hinna av något slag. Bubblan kom halvägs ut ur kinden utan att gå sönder när jag tryckte på bakom svullnaden, så jag såg den ordentligt. Med äckelblandad förtjusning lekte jag med det där en stund. Det såg nästan utomjordiskt ut, lite Arkiv X om ni förstår vad jag menar. Slutligen tröttnade jag på aktiviteten och tryckte till ordentligt. *Splatt* är en bra beskrivning av resultatet, precis första gången jag klämde på det för någon vecka sedan.

Det visade sig att det inte var något var i bubblan, eller det var åtminstone inte rent var. Mest var det inkapslat blod som var uppblandat med något. Detta "något" var dock säkerligen var. Lyckligtvis luktade det ingenting och det var ganska lättömt, så nu är kudden under och runt såret nästan helt borta. Det finns lite kvar och den växer säkert till sig lite tills i morgon, men med lite mer uppmärksamhet är den nog helt borta om någon dag.

Ja, det var den uppdateringen. Eftersom jag intresserat både har lyssnat på P1 och löst korsord i Allers idag tänkte jag köra vidare på pensionärstemat och gå och lägga mig tidigt. Go´natt!

8/8:2

Min GPS, den är verkligen ett kapitel för sig.

Jag åkte en sväng till Ikea idag igen. Ikea ligger i ett ganska stort område med en massa affärer, en del butiker delar hus, andra är så stora att de upptar en hel byggnad själva. Ikea är såklart en av dem. Området har en hel del smågator och även om man ser en affär som man ska till kan det vara lite knepigt att hitta kortaste och bästa vägen dit om man inte har varit där innan.

Efter Ikea skulle jag till en annan storaffär, en sån där som tar upp ett helt hus alldeles själv. Trots att jag såg skylten på taket av affären tyckte jag att det var bäst att använda min GPS för att komma dit på smidigaste sätt, speciellt med tanke på att området är fullt av turister som är minst lika förvirrade som jag när det gäller att hitta. Sagt och gjort, jag knappade in affärens adress som jag hade kollat upp innan jag åkte hemifrån (Majsan är ibland en väldigt förutseende Majsan), vi kan kalla adressen för A-vägen. GPSen gör en snabb sökning, hittar adressen och talar om att det ska ta mindre än en minut att åka dit. Tack för det. Men sedan gör den något underligt som den gör lite då och då när jag ska åka korta sträckor. "Kör till A-vägen" säger den till mig. Jo, det var liksom det skulle hjälpa mig med, muttrar jag för mig själv och börjar sakta rulla framåt i hopp om att den ska vakna till och hjälpa till lite, men icke. Ingen vägbeskrivning och ingen hjälp på själva kartbilden heller. Nähä. Jag börjar köra åt det hållet som jag tror kan vara rätt väg, fortfarande med en nästintill sovande GPS som visserligen visar hur jag rör mig på kartan, men inte visar hur jag borde röra mig. Efter nästan fem minuter, inte en minut, är jag framme vid affären. Alltså har jag inte kört "rätt" väg. När jag svänger in på parkeringen kommer den lilla flaggan som visar att jag är på rätt plats upp på skärmen. Jasså, det är dags att vakna nu?

Efter en snabb runda i affären hoppar jag in i bilen för att köra vidare till nästa affär som ligger i ett helt annat område i en annan del av Storstaden, gissningsvis en knapp mil bort. Jag knappar in adressen dit, B-vägen, och min GPS hittar även denna adress. Okej, den verkar vara på hugget nu. "Kör till C-vägen". C-vägen? Vilken väg är det? Förvirrat börjar jag köra ut från parkeringen, än en gång i hopp om att den ska börja hjälpa till lite för nu vet jag verkligen inte alls åt vilket håll jag ska åka, men den verkar bara ha en sak i sin lilla hjärna för tillfället, nämligen att jag ska hitta till C-vägen på egen hand. Jahaja. I korsningen vid utfarten tvekar jag en liten stund om vart jag ska ta vägen men eftersom jag har flera bilar bakom mig väljer jag att köra åt ett håll som känns någorlunda rätt, utan att egentligen ha en aning. Nej, det var inte rätt alls och efter bara några sekunder anmärker herr GPS snabbt på det. "Gör om rutt". Gör om rutt? Ja, gör du det, tänker jag. Den räknar lite, blinkar till och lämnar ut nya uppgifter. Tre minuter senare ankomst tydligen, en kilometer längre väg och... "Kör till C-vägen". Nu blir jag sur på riktigt och fräser ilsket och högt "men annars mår du bra eller?" till den lilla svarta apparaten. Den svarar inte utan stirrar bara med samma uttryckslösa blick som vanligt. Efter några varvs snurrande runt, runt i området får jag plötsligt en instruktion om att svänga vänster i rondellen. Jo man tackar! Därefter visar den mig alldeles felfritt och snabbt fram till nästa affär.

Ska en GPS uppföra sig så eller är det min det är fel på? Är det ett uppfostransproblem? Lathet? En felinställning? Miss i kommunikationen? Eller är min GPS helt enkelt bara fullständigt dum i huvudet?

8/8:1

Jag har fortfarande plåster på min kind när jag sover. Farbror Doktorn sa att jag måste ha det tills såret har läkt helt och hållet. Plåstret rycker jag bort så fort jag har gått upp ur sängen på morgonen, till och med innan jag har satt i mina linser.

Så finns det vissa dagar, eller kanske framför allt morgnar, då Majsans hjärna inte riktigt hinner med i svängarna. Det är de dagarna hon till synes bekymmerslöst kan gå ut med Pälsboll och spatsera runt i omgivningarna. Det är även dessa dagar man kan se henne frysa till is när hon plötsligt ska klia sig lite på kinden och inser att nattens plåster sitter kvar. Ett gigantiskt rött plåster med Star Wars-motiv. Stylish!

6/8:1

Jag har blivit granne med en godisfabrik, bokstavligt talat. Jag visste inte det när jag tackade ja till lägenheten utan insåg det när jag såg en reklamskylt om fabriksförsäljning när jag åkte ner hit en dag för ungefär en månad sedan, när jag målade om i Grytet. Jag förstod att fabriken ligger nära Grytet, men exakt hur nära den ligger har jag inte förstått förrän idag när jag tog en annan väg från Grytet till centrum än jag brukar och därmed åkte förbi den. Det tar ungefär fem minuter för mig att gå dit, längre bort än så är det inte. Som low carb-ätare är det inte det minsta positivt för mig. Ur ett yrkesstolthetsperspektiv är det inte heller bra. Det finns faktiskt inget som är bra med att ha en godisfabrik så nära. Jag tillhör nämligen inte de där low carb-ätarna som tycker att godis luktar kemiskt och äckligt och längtar efter att gå hem och slicka i sig en klump smör istället för att gå loss i godishyllan. Jag är fortfarande lika galen i godis som jag alltid har varit och jag tror aldrig att det kommer att försvinna helt. Jag skulle vilja påstå att lösgodis är min stora svaghet i livet, det och glass. Därför vet jag att om jag går in i den där godisaffären så kommer jag komma ut med en påse godis. Min självdisciplin är inte bättre än så. Jag är den första att beklaga det, men så är det tyvärr.

Trots min insikt om detta valde jag idag att svänga in på godisfarbriksparkeringen, ta ett djupt andetag och sedan kliva in genom dörren, men med några förhoppningar som delvis skulle kunna bli min räddning. Om de inte tog kort skulle det underlätta, för jag har knappt några kontanter på mig. Om de inte sålde choklad, vilket jag vet att de inte tillverkar, skulle det också underlätta. Det första jag möttes av när jag öppnade dörren var en skylt där det stod "vi tar inte kort". Tack och lov, där dök begränsning nummer ett upp. Vilken tur. Chokladen hade jag inte lika stor tur med. Det fanns choklad även om det inte var deras egentillverkade. För att göra en presumtivt väldigt lång historia kort klev jag ur affären med ungefär 420 gram billigt godis i en påse i handen. 420 gram! Det är mycket godis för en person.

Ibland lägger jag in allt jag äter under en dag på en hemsida som räknar ut och för statistik över allt från energiintag till beräkning och fördelning av makro- och mikronutrienter. Jag gör det för att kontrollera mig själv ibland, eller för att kontrollerat kunna ge mig själv ett stort intag av ett visst näringsämne eller mikronutrient som jag tror mig veta att jag har brist på för tillfället. Jag skrev in min frukost i morse, en skål turkisk yoghurt blandad med keso och kanel och en balja kaffe, och fick ungefär samma näringsfördelning som vanligt. Över hälften av energiprocenten kommer från fett, mellan 5 och 10 procent från kolhydrater och resten från protein. Inget nytt under solen där inte.

När jag kom hem från godisfabriken lade jag in mina 420 gram godis i programmet och det är nu det händer något intressant! Min frukost, som förmodligen inte på något sätt är ögonbrynshöjande för någon, tillsammans med mina över 400 gram lösgodis innebär att jag idag, när jag har satt i mig allt godis, har fått i mig en energifördelning som ligger ganska exakt på den nivå som Livsmedelsverket förespråkar genom SNR- Sveriges NäringsRekommendationer. Livsmedelsverket förespråkar 50- 60 E% kolhydrater, 25-35 E% fett och 10-20 E% protein. Mitt intag idag ligger på 55 E% kolhydrater, 37 E% fett, 8 E% protein. Lite högt i fett och lite lågt i protein, men kolhydratsintaget ligger perfekt enligt deras tabeller. Nu vet jag att de inte anser att hela kolhydratsintaget ska komma från godis, men det är fortfarande samma makronutrient, kolhydrater, oavsett i vilken form man stoppar i sig dem.

Är det inte skrämmande?

5/8:1

Ett spontanbesök på Ikea idag resulterade i det billigaste duschdraperiet jag kunde hitta (i väntan på att hitta ett snyggt som jag faktiskt vill ha), det billigaste diskstället jag kunde hitta (i väntan på att hitta ett snyggt som jag faktiskt vill ha), en förvaringsgrej till garderoben och en liten matta. Jag försöker övertyga Pälsboll om att det är dags att överge hans otroligt fula favoritsovställen, i alla fall två av dem, och nu tyckte jag mig hitta en lurvig och hyfsat snygg sak som jag trodde att han skulle kunna tänka sig att vila på. Det gjorde han, den verkar faktiskt redan vara en ny favorit!

Igår var jag och Pälsboll fyra mil uppåt i landet för att köpa på oss ett lager färskfoder av ett speciellt märke som jag har läst en massa bra om och som alla hundar verkar vara helt galna i. Fem olika smaker, två av varje smak, köpte jag åt honom. Egentligen lever Pälsboll i stort sett på kött, ben och inälvor men ibland när jag är lat och inte har ork att fixa mat till honom känns det bra att kunna tina en omgång kvalitativt färskfoder och ge honom det istället. De dagar jag är glömsk blir det även i fortsättningen torrfoder som back up, även detta en helt okej variant och inget billigt Ica-skräp.

Jag gav Pälsboll lite färskfoder i morse, samtidigt som jag ställde ner en nyss urskrapad minihink med rysk yoghurt och en tömd Kesoförpackning på golvet. Han brukar få rensa sånt när jag har tagit det sista. Vad tror ni att han åt? Först luktade han på färskfodret och fnös. Därefter gick han lös på Kesoförpackningen. När den var skinande ren gav han sig på yoghurthinken. Först när även den var in i minsta molekyl tömd på innehåll gick han tillbaka till färskfodret. Han luktade lite på det, slickade på det, fnös och gick därifrån igen. *suck* Dock äter han på kommando om det inte är något han tycker är riktigt vidrigt, så uppmaningen "ät din mat" fick honom att fundersamt och lite tveksamt tugga i sig allt. Det återstå att se om han går med på att äta lite till ikväll.

Pälsboll har förresten så vansinnigt ont i sin rygg nu. Den känns som en tvättbräda om jag drar med fingrarna längs med den, så knutig och spänd är den. Igår när vi köpte färskfoder passade vi på att hälsa på A1 som bor i närheten av foderåterförsäljaren för att vi (okej, kanske snarare jag) skulle kunna tigga till oss/mig lite av hans galet goda kaffe (jag vill också ha en sån där svindyr kaffemaskin!) och glass. Även A1 såg hur illa Pälsboll rörde sig utan att jag behövde nämna det, så det är uppenbarligen ganska uppenbart. Inte konstigt att Pälsboll inte vill gå långpromenader för tillfället. Dessvärre är han samtidigt vansinnigt uttråkad och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska bli lite gladare. Ryggen ska fixas på tisdag så tills dess blir det att bita ihop, men jag tycker så synd om honom. Lille skrutten...

4/8:2

‎Så en 11-årig flicka blev alltså avvisad från tåget för att hon inte kunde uppvisa giltig biljett? Hur många gånger har människor haft giltig biljett utan att SJ kunnat uppvisa ett tåg? Vavava?

4/8:1

Under tiden som jag åt frukost för någon timme sedan multitaskade jag som vanligt. Jag åt, lyssnade på Nyhetsmorgon på tv4, skrev en lista på saker som jag behöver göra under dagen och samtidigt scannade jag igenom Aftonbladet, Expressen och Sydsvenskan i jakt på spännande saker som hänt under natten. Det har inte hänt så mycket i natt. Det mest dramatiska verkar vara en förmodad bomb under en bil i Helsingborg.

Hur som helst, Aftonbladet kör för tillfället en reportageserie om svälten i Afrika och spyr ur sig fruktansvärda bilder på svältens offer, den ena bilden värre än den andra. Organisationer försöker febrilt att samla in pengar för att hjälpa och Aftonbladet försöker få folk att skänka en timlön för detta ändamål. De rika ländernas bistånd till de fattiga länderna ökar, men det räcker inte. Det är verkligen hemskt. Jag ögnade igenom de nya rubrikerna i reportageserien och precis då drog Nyhetsmorgons nyheter igång. En av deras viktiga nyhetsrubriker var att Nasa skickar upp en satellit till Jupiter...

Jag har inget emot rymdforskning alls. Dels tycker jag att det är intressant att vi utforskar vad som finns utanför vår egna jords gränser och dels tror jag att vi kan lära oss mycket om oss själva och Jorden genom att undersöka omgivningen. Inget fel i det.  Men det blir lite konstigt när nyheterna berättar att Nasas satellituppskjutning kostar över en miljard dollar. EN MILJARD DOLLAR! 1 000 000 000 dollar! Plötsligt känns världen väldigt skev. Om vi hade väntat ett antal år med att närma oss Jupiter med just den här satelliten och istället lagt denna budget i en klumpsumma som ett engångsbidrag till alla dessa svältande människor, hur hade svälten sett ut då? Vilka katastrofinsatser hade kunnat finansieras? Hur många människoliv hade kunnat räddas om vi hade valt att undersöka stoftringar och eventuella utomjordiska bakterier om tio år istället för just nu?

Ibland känns allting väldigt fel och prioriteringarna i den här världen känns fullständigt uppåt väggarna. Jag är medveten om att det inte går på samma budget och att man inte kan utesluta det ena bara för att det finns problem med det andra, men i just det här fallet känns det helt absurt om ni frågar mig.

Vad tycker ni?

3/8:3

Pälsboll leker med sin godisboll...

... 40 minuter senare leker Pälsboll fortfarande med sin godisboll...

Lättroad?

3/8:2

Det här fungerar inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Från mitt flyttdatum var det ganska exakt sex veckor tills jag ska iväg på den lärarledda delen av en av mina utbildningar som jag ska gå nu under hösten. Min plan var att först ha något som skulle kunna likna en semester i tre eller fyra veckor. Slappa, fixa iordning i lägenheten, undersöka omgivningarna. Läsa, ägna mig åt Pälsboll, träna lite, utnyttja "välkommen till kommunen-erbjudanden", lyssna på Sommar i P1 och bara göra vad som faller mig in. De sista två eller tre veckorna hade jag tänkt börja ta tag i företaget igen, fixa hemsidans make over, undersöka jobbrelaterade möjligheter i närområdet, förbereda en del av studierna, se till att jag är någorlunda förberedd för att dra igång så smått "på riktigt" när jag kommer hem igen. I planen ingick även att jag skulle jobba lite under dessa veckor om möjligheten dök upp, men inte speciellt mycket och bara med saker som känns roliga. Inget annat. Ingen stress och ingen press.

Men som sagt, det här fungerar inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag ägnar mig mest åt... ingenting. Jag använder mina dagar åt att ömsom sitta här och slösurfa, ömsom oroa mig över ekonomin. Varför? Ingen aning, för sådan akut panik är det absolut inte. Dessutom har jag generellt en inställning om att det inte tjänar mycket till att oroa sig för sådana saker, så varför ens lägga energi på det? Men min hjärna vill inte alls lyssna på sig själv och sina egna förmaningar. Den verkar helt och hållet ha börjat leva sitt eget liv som om den vore värsta tonåringen. Trotsig och bråkig, käftar emot och verkar dessutom rymma lite då och då och lämna sig själv åt sitt eget öde tills den behagar komma tillbaka. Hur jag än försöker få kontakt med den vissa stunder så lyckas jag inte, precis som om den har stängt dörren om sig men glömt att sätta upp skylten där det står "Stör ej". När jag väl får lite kontakt och försöker tala den tillrätta får jag antingen inget svar alls eller väldigt otydliga sådana. Det här är nytt och känns just nu ohanterbart och vansinnigt irriterande. Det hela är mycket, mycket märkligt.

Någon som vet, eller åtminstone har någon idé, om hur man får kontakt med och lyckas börja styra sin hjärna ditt man vill ha den igen?

3/8:1

Äsch, jag är mer hamster idag än jag var igår. Jag som hade tänkt åka till möbelaffären och spana idag får skjuta upp det igen. Förhoppningsvis kan jag åka i morgon istället. Jag misstänker att kinden inte tyckte om att en massa folk petade och tryckte på den igår och när jag sedan tömde var på kvällen blev det väl för mycket för den helt enkelt. Den är i alla fall inte speciellt varm och såret är bara lite lite rött, så svullnaden är det enda som stör. Hoppas det ger med sig snart igen. Tills dess får jag möbelspana på nätet istället.

På sätt och vis är det här bra för nu kan jag ta mig samman och åka till miljöcentralen med skräp som inte kan slängas på en vanlig miljöstation och jag kan bära ner de sista överflödiga pryttlarna till källarförrådet. Städa, sortera och organisera lite också kanske. Ägna mig lite åt Pälsboll som har fruktansvärt ont i sin kropp just nu. Sätta mig på en bänk i solen. Beta av några saker på min todo-lista. Skriva ett blogginlägg som är lite mer intressant än det här.

Jag måste bara nämna och hylla min mage också innan jag avslutar det här. Den tar sig verkligen an allt utan att klaga (undantaget gamla musslor) och bara jobbar på som den ska oavsett vad jag stoppar i den. Igår varnade en sköterska, läkaren och apoteksnissen för magproblem av penicillinet, bipacksedeln gör detsamma, likaså en snabb sökning på nätet, en extremt vanlig biverkning tydligen. Min mage säger dock inte någonting alls. Den arbetar glatt på med amoxicillintrihydrat, kaliumklavulanat, natriumstärkelseglykollat och andra outalbara ämnen utan att ens reflektera över att det kanske skulle kunna vara något att bråka om. Jag är så himla tacksam för det. Min fina, snälla mage.

2/8:2

Vilka fantastiska människor det finns på vårdcentralen här! Hjälpsamma, glada och trevliga hela bunten, allt från sköterskan som svarade när jag ringde i morse till den überstressade akutjourläkaren som tog sig en titt på min kind.

Jag fick till en början tid hos en distriktssköterska som skulle kika på såret och ta ställning till om en doktor sedan skulle undersöka det vidare eller inte. Jag satt ensam i väntrummet när en sjuksköterska i min egen ålder kikade fram.
-Gertrud! ropade hon för att påkalla att det var Gertruds tur.
Nu fanns det ju som sagt ingen annan än jag i väntrummet så hon gick fram till mig.
-Gertrud? sa hon frågande.
Jag tittade på henne.
-Nej.
-Nähä, vem är du då?
-Majsan.
-Okej Majsan, vi tar in dig istället.

Vi gick in i ett rum och jag berättade vilken sorts skada det var. Hon tittade på såret och petade lite på det.
-Hur gick det här till egentligen?
Jag klapprade lite med tänderna mot henne och hon fnissade till.
-Nu lät du som min dotters marsvin, sa hon. Du ser ut som en hamster och låter som ett marsvin.
-Och beter mig som en bunny, sa jag.
Hon skrattade till.
-Jasså?
-Bobopidoo, trallade jag på bästa Marilyn Monroe-manér och gjorde mitt bästa för att se ut som ett våp.
Hon skrattade lite och petade med sitt finger rakt in i min svullna kind.
-Jag måste låta en annan sköterska titta på det här, sa hon och fick snabbt en bekymrad min. Medan hon öppnade dörren och ropade på en av sina kollegor tog jag en snabbtitt i spegeln. Så illa ser det väl inte ut? Nej, det tyckte jag inte. Lite svullet och lite rött, men inte så illa alls. Klart bättre nu än det har gjort hittills. En äldre sköterska kom in och böjde sig fram för att titta på kinden.
-Nämen oj då! Ja, här är det inget snack om saken. Du måste till en läkare.
De båda sköterskorna började peta och trycka och oja sig. Ujujuj, ojojoj. På dem lät det som att en amputation av huvudet var det lindrigaste åtgärden jag skulle få vara med om. Jag fattade ingenting.

Jag blev utskickad till ett annat väntrum där det satt en hel del folk (bland annat Gertrud visade det sig) och där satt jag och läste tidning efter tidning innan en liten stressad man kom halvspringande och ropade in mig. Jag berättade vad som hänt och han tittade snabbt på såret innan han tog på sig en sån där otäck plasthandske. "Jaha, nu tänker han riva upp det" tänkte jag uppgivet, fortfarande övetygad om att en amputation var i antågande, men han bara petade lite på det. Tryckte rakt in i kinden med ett finger, som för att kontrollera hur mycket studs det var i huden.
-Det ser inte så illa ut. Har det varat sig mycket?
-Jag ägnade halva kvällen igår åt att tömma det så mycket som möjligt.
-Bra. Gjort rent det också?
-Japp.
-Är det bättre nu än innan?
-O ja!
-Har du det täckt med plåster eller något?
-Bara på natten, det är utan något på dagarna.
-Perfekt, du har ju koll.
-Mmm...
-Jag tänker skriva ut penicillin åt dig i alla fall. Ät det tills burken är slut om du inte mår dåligt av det. Annars kan du sluta när du känner för det om du tycker såret ser okej ut. Låt det vara öppet så att varet kan rinna ut om det vill. Vad sa akutläkaren precis när det hade hänt förresten?
-Du är den första som tittar på det.
-Var du inte på akuten?
-Nej.
-Så du har tagit hand om det själv från början tills nu?
-Ja.
-Inte illa alls, det ser faktiskt riktigt fint ut. (HA, sug på den alla ni olyckskorpar!) Jag fixar ett e-recept så du kan åka och hämta medicinen nu direkt.
-Var ligger Apoteket? I centrum?
-Eh, ja det kan man väl säga.
-Jättecentralt?
-Jaaa, det är en parkering och så ligger det där. (Tack för beskrivningen och goddag yxskaft!)
-Okej, men inne i centrum alltså? Ser jag det om jag åker in dit?
-Kanske.
-Jaha. Jaja, jag letar mig fram.
-Det ligger en asiatisk restaurang i samma hus.
-Då vet jag! Tack!

En dyr medicinuthämtning senare har jag lyckats oroa mig över alla biverkningsvarningar en stund, insett att jag nog kommer få en räkning från vårdcentralen, handlat lite grönfoder och gett Pälsboll en godisboll att leka med och nu sitter jag här och dricker kaffe, uttråkad och omotiverad. Fyra dagar ledigt har jag haft nu och det känns verkligen som att det räcker. Nu vill jag ha något att göra igen. Kindpåsen har nästan helt gett med sig och jag tror att jag vågar mig ut bland folk igen så i morgon blir det nog en tripp till en möbelaffär för att rekognosera lite innan jag letar upp någon stackars sate som får åka med och köpa grejerna någon lämplig dag. Det kommer att vara efterlängtat.

Nu har jag en hel kväll att slå ihjäl på något sätt. Önska mig lycka till!

2/8:1

Lite perspektiv på saker och ting är aldrig fel.

Jag chattade med Herr H igår kväll och fick reda på att han nästan drunknade i havet för några dagar sedan. Därefter pratade jag med A1 inatt och fick reda på att han blev överkörd av en (eller kanske snarare två) motorcyklar i lördags och "är lite öm" för att använda hans egna ord.

Plötsligt känns min kindpåse inte så farlig alls.

1/8:4

Mannen kommer hem från jobbet en dag och ser frugan sitta och titta på ett matlagningsprogram. Han skrattar rått och frågar:
-Varför kollar du på matlagningsprogram när du ändå inte kan laga mat?
Hon svarar:
-Vadå då...Du kollar ju på porrfilm!

1/8:3

Nu ska alla ni olyckskorpar få något att gotta er i! Vet ni vad jag gjorde? Jag stod i duschen när det plötsligt började pulsera intensivt i min kindpåse. Färdigduschad tittade jag mig i spegeln och funderade en sekund. Petade och tryckte lite med fingret på den ömmande kinden. Hmm... "Det här kan bli mysigt" tänkte jag och tryckte bestämt till från två håll samtidigt. Jag ska bespara er detaljerna och sammanfattar istället hela händelsen med ett enda ord: Splatt!

Enda smolket i bägaren är att det satte igång en molande irriterande smärta som inte fanns där tidigare. Annars var det sådär äckelintressant och det fick mig att nästan gnugga händerna av förtjusning. *fniss* Ja, jag ska ringa vårdcentralen i morgon så ni slipper hötta med pekfingret och ge mig förmaningar.

Men min kropp fungerar precis som den ska och jobbar för fullt på att göra sig av med dumheter som den inte tycker om. Är det inte fantastiskt?

1/8:2

Jag får väl börja med att be om ursäkt för mitt supernegativa inlägg tidigare idag. Jag försöker oftast undvika att skriva såna inlägg, men just då kändes allting verkligen riktigt illa och jag hade ett behov av att spy ur mig lite galla. Nu känns det bättre igen. Svullnaden har gått ner lite och det gör inte riktigt lika ont längre, i alla fall inte för tillfället.

Det är några stycken personer som oroligt har hojtat om att jag måste gå till farbror doktorn om det är varmt och svullet och rött för att då kan såret vara infekterat, men jag köper inte riktigt det där. I skrivande stund är det ganska exakt två dygn sedan jag fick ett främmande föremål rakt in i kinden, ganska djupt in. Om min kropp inte hade reagerat med värme, svullnad och rodnad, DÅ hade det varit onormalt. Nu tror jag inte att det är onormalt alls. Kroppen har reagerat på att något inte är som det ska och gör sitt bästa för att göra sig av med eventuellt skräp och att åtgärda problemet. Än så länge ser jag inga tecken på att den inte klarar av det själv och ser därför ingen anledning att springa till vårdcentralen och visa upp det. Skulle det börja bråka om några dagar, vara sig en massa och bete sig allmänt illa, fortfarande vara svullet, kanske till och med svullna mer, och göra jätteont, då kommer jag kolla upp vad det är frågan om. Två dygn efter olyckstillfället finns det ingen anledning att börja måla f*n på väggen.

"Det kan ha kommit in främmande bakterier i såret!" Ja, jag skulle vilja påstå att det garanterat har kommit in främmande bakterier i såret. Främmande bakterier är dock inte detsamma som dödliga bakterier. Det är faktiskt inte ens det samma som farliga bakterier, det är bara bakterier som är främmande och som min kropp inte är van vid. Den kommer att göra sig av med dem, var så säkra. Har jag tur trimmar allt det här det mitt immunförsvar lite extra på kuppen. Jag har redan ett helt fantastiskt immunförsvar och jag vill påstå att det beror på att min kropp utsätts för både det ena och det andra och att den mycket sällan får någon hjälp med att lösa det. Övning ger färdighet och jag tror envist att det gäller immunförsvar också. Tills motsatsen är bevisad vägrar jag att tro något annat. Jag har stor tilltro till min kropp och dess självläkande förmåga.

Annars då? Jodå, jag har fått lite gjort idag. En ny olycksfallsförsäkring är fixad (helt oberoende av min hamsterkind, jag lovar!), Pälsboll har fått en fixaryggentid hos sin osteopat, jag har till min stora förskräckelse hittat ännu mer köksprylar i en flyttlåda, kycklingvingar är lagda i marinad och jag har anmält mig till två nya distansutbildningar. Jag är så himla sugen på att anmäla mig till några utbildningar till men jag vet inte hur jag ska göra med dem än. Precis innan jag började skriva här satt jag och tittade ut genom mitt stora fönster och funderade på om jag ska bli babysimsinstruktör eller första hjälpen- och HLR-instruktör, eller kanske både och. Får fundera på det lite till tror jag. Slappa lite, fundera lite, underhålla Pälsboll lite. Slödag kallas det.

1/8:1

Nu är det inte så roligt faktiskt. Om jag såg ut som en hamster igår ser jag ut som en HAMSTER idag. Den skadade kinden har svullnat upp mer och resten av kroppen har svullnat av en hel del. Skillnaden mellan höger och vänster ansiktshalva är därmed mycket större och mycket mer iögonfallande idag. Tråkigt, för jag hade tänkt ta en tur till möbelaffären för att spana in och eventuellt köpa lite möbler. Jag saknar både soffa, byrå och tv för tillfället och vill gärna fixa det så snart som möjligt. Dessutom behövs framför allt byrån för att jag över huvud taget ska kunna få någon vettig ordning på det här stället. Jag har inga förvaringsplatser än, allt står framme på golvet och jag kan inte göra något åt det.

Utöver den enorma svullnaden gör kinden ont och än värre blir det om jag anstränger mig, så jag kan inte göra något vettigt heller. Smärta kan jag dock leva med så länge jag åtminstone kan visa mig ute, vilket jag alltså inte kan idag. Uttråkad till max är jag också, utan inspiration. Just nu känns saker och ting inte bra alls. Måtte svullnaden lägga sig snabbt så att jag kan ta tag i saker och ting så att jag inte hamnar i ett omöblerat vakuum av tristess.

Fungerar det att lägga is på svullnaden tro? Jag ska ta och fixa lite is och se om det kan få mig att se åtminstone lite halvsymmetrisk ut igen. Vad ska jag göra annars? Trycka i mitt ett halvkilo socker så att resten också svullnar upp igen? Usch, vilken dålig idé.

Har ont, är uttråkad och ser ut som en gnagare. Vilken toppentjej. *suck*