Visst känner ni till berättelsen som ofta går under namnet "Vargen kommer"? Det är en av de där klassiska berättelserna som slutar med en sensmoral och jag misstänker att de allra flesta har läst den i grundskolan. Om någon har missat den kommer en kort sammanfattning här:
I en bergsby vars största tillgång var en flock får bodde det en pojke. Pojken blev vid någorlunda mogen ålder utsedd byns fåraherde och fick i uppgift att varje morgon ta upp fåren på bete i bergen, vakta dem under dagen, och sedan valla ner dem till byn igen på kvällen.
Byns största skräck var vargar. Vargen var den som kunde ta ifrån dem deras får och även i värsta fall deras egna liv. Pojken, som verkligen avskydde sitt jobb som fåraherde, kom en dag på den briljanta idén att skoja lite med byborna och gjorde detta genom att springa ner till byn skrikandes "Vargen kommer!". Förskräckt sprang alla byborna i säkerhet i sina hus, men det enda de fick syn på när de tittade ut var pojken som vek sig dubbel av skratt över att ha lyckats lura dem allihopa. Nöjd över att ha hittat ett sätt att göra sina tråkiga dagar lite mer innehållsrika fortsatte han att springa nerför berget var och varannan dag och ropa "Vargen kommer!" och därefter se alla byborna springa in i sina hus. Naturligtvis var inte byborna dummare än att de snart började inse att pojken lurade dem varje gång och för varje gång det hände var det färre och färre som trodde på honom.
En dag när fåraherden satt i bergen och uttråkad betraktade fåren såg han ett grått djur komma strykandes. Pojken blev livrädd och sprang nerför berget. "Vargen kommer!" skrek han förskräckt. Byborna såg honom komma springandes men ryckte bara på axlarna och fortsatte oberört med sina sysslor. Frustrerat försökte pojken få de andra att inse allvaret, men utan att lyckas. Slutet på historien kan ni säkert räkna ut själva. Många döda, både människor och djur.
Det finns en person som ringer mig minst någon gång i veckan, ofta fler gånger om jag inte svarar. Varje gång pratar denna person in ett meddelande på mitt mobilsvar. "Hej, det är X. Jag skulle bara kolla hur det var med dig, men jag hör av mig en annan dag istället. Hej då!" Samma sak varje gång. Det här har pågått länge vid det här laget. Utan att överdriva det minsta finns det säkert i runda slängar 50 sådana meddelanden inspelade. Ibland ringer jag såklart upp personen i fråga när jag märker att h*n har ringt, men om jag har många missade samtal trycker jag oftast bara bort hela listan och ser därmed inte att h*n har ringt. Ibland glömmer jag helt enkelt av att ringa tillbaka.
Jag tröttnade ganska snabbt på att ringa till mobilsvar för att lyssna av meddelandet. Ibland har jag haft för mycket dödtid och börjat tänka "tänk om det faktiskt har hänt något den här gången" och sedan kontrollerat meddelandet men bara mötts av "Hej, det är X. Jag skulle bara kolla hur det var med dig, men jag hör av mig en annan dag istället. Hej då!". Ibland har jag blivit tvungen att lyssna igenom ett helt gäng av dessa meddelanden för att ta mig fram till ett meddelande som någon annan har pratat in. Med tiden har jag blivit väldigt irriterad på detta.
I torsdags kväll såg jag att jag hade fått ett sms från mobilsvar. Jag visste vem som hade ringt och hörde "Hej, det är X. Jag skulle bara kolla hur det var med dig, men jag hör av mig en annan dag istället. Hej då!" eka inne i mitt huvud. Jag tryckte bort meddelandet och tänkte för mig själv att jag skulle ringa personen på söndag när jag är ledig, alltså i morgon.
Idag pratade jag med en person, vi kan kalla denne för Y. Y berättade att h*n hade pratat med X igår. Det visade sig att det den här gången inte var "Hej, det är X. Jag skulle bara kolla hur det var med dig, men jag hör av mig en annan dag istället. Hej då!" utan ett helt annat meddelande h*n hade pratat in. Den här gången var det skarpt läge, nu handlade det om död. En person som stod X nära dog tidigare i veckan. Hade jag vetat det hade jag ringt upp när jag fick veta, men nu är det förstås jag som framstår som kallhjärtad eftersom jag inte har ringt upp utan bara struntat i det. Hur skulle jag kunna lista ut att meddelande nummer 51 var annorlunda jämfört med de 50 första? det är här uttrycket "Vargen kommer!" kommer in i bilden. Ja, vad ska man säga? Ibland kan det vara bra att tänka sig för innan man skaffar sig en (o)vana.
När jag ändå är inne på sensmoral och ordspråk kan jag berätta en sak till. Tidigare idag tog jag fram ett par frysta fläskben som jag lade i en plastpåse på diskbänken några timmar för att de skulle tina och därefter slinka ner i Pälsbolls lilla mage. Påsen har varit öppen men liksom invikt under benen för att den inte skulle vara helt öppen. Trots det har jag två gånger hittat en stor äcklig fluga som på något sätt tagit sig in i påsen och båda gångerna har jag skakat ut den därifrån. Fläskbenen var helt och hållet ämnade att ge Pälsboll något att tugga på, inte att ge en spyfluga en stunds sysselsättning.
För ett par timmar sedan hade jag kyckling i ugnen. Vid ett tillfälle öppnade jag ugnsluckan och rörde runt lite bland kycklingdelarna. Vad händer? In i ugnen flyger flugan, snurrar några varv och faller därefter död ner och landar på bottnen av ugnen. 225 grader blev lite för mycket för snyltaren. Vad lär vi oss av det? "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar