Två hela dagar utan ett endaste litet ynka blogginlägg, inte ens i form av en cyberpausfågel. Jag borde nästan skämmas, men det gör jag inte. En halvdöd fredagskväll, en väldigt orolig natt mellan fredag och lördag och därefter en lördag fylld av minikaos har prioriterats framför att sätta några ord på pränt här. Dessutom jobbar min hjärna intensivt efter att hitta en lösning som skulle innebära att jag kan flytta lite snabbare. Det jobbas övertid i Majsans hjärna den här helgen, dessvärre utan OB-tillägg och övertidsersättning. En sammanfattning av helgen hittills är nog på sin plats:
Fredag kväll: Majsan är galet trött efter jobb, förmodligen beror det på att hon har lämnat blod tidigare på dagen. Jag mår generellt inte dåligt av att lämna blod, jag brukar faktiskt inte känna av det i kroppen över huvud taget, men ibland kan jag bli lite trött efter några timmar. Det blev jag nu efter att jag hade jobbat och ätit lite för dåligt och jag var ordentligt slö när jag klev in genom ytterdörren på kvällen.
Jag hade tinat fläskben som middag åt Pälsboll. Pälsboll är en BARF-hund (bones and raw food, eller på fädernesspråket: biologisk anpassad rå föda) vilket innebär att han är van vid att leva på kött och ben och sånt där. I vanliga fall tuggar han av köttet, gnager på benbitarna en stund och sedan lämnar den största delen av benet åt sitt öde (läs: papperskorgen). Ibland när jag tycker att han tuggar i sig lite för mycket tar jag benet ifrån honom eftersom han rent storleksmässigt är för liten för att käka hur mycket ben som helst. Hur som helst, han får sina ben och börjar glatt tugga på dem. Samtidigt lyckas jag somna i soffan vilket med facit i hand var det ett stort misstag...
Efter några timmar vaknar jag av att Pälsboll sitter jämte soffan och hyperventilerar, piper och gnäller. Hans mage är uppblåst, stor som en ballong. Inte en benbit finns i sikte på golvet och efter en snabb scanning av skrymslen och vrår inser jag att han inte hade gömt dem någonstans. Han har tryckt i sig allt. Inte konstigt att magen slår bakut.
Pälsboll blir sämre och sämre och han har uppenbart fruktansvärt ont. Osäker på om han behöver veterinärvård eller inte ringer jag till djursjukhuset i Helsingborg för att be om råd. Där har de dessvärre helt fullt i väntrummet, två akutoperationer på gång och därmed väntetid på ungefär sex timmar. Sköterskan som jag pratar med tycker att jag ska ringa till djursjukhuset i Malmö och se efter hur det ser ut hos dem. Det visar sig att de inte har någon i väntrummet där utan bara pysslar om de djur som redan är inlagda. Jag är välkommen dit om jag vill. Så vad gör jag? Avvaktar hemma för att se om Pälsboll "bara" är proppmätt och blir bättre så fort magen hunnit med att smälta lite ben? Åker till Helsingborg och sitter där hela natten ifall Pälsboll snabbt skulle bli akut jättedålig så att det åtminstone finns sjukvårdspersonal till hands i så fall? Eller sätter mig i bilen och kör i en timme för att ta mig till Malmö där de kan titta på honom direkt? Det låter kanske hemskt, men det finns en ekonomisk aspekt på det här också. Att åka ner till Malmö mitt i natten och träffa en jourveterinär som gör diverse undersökningar skulle gå på flera tusen. Om han nu "bara" är proppmätt är det inte pengar som jag har råd att jonglera med nu när det snart är flyttdags. Å andra sidan vill jag såklart inte riskera Pälsbolls liv av ren snålhet. Usch, finns det något värre än att behöva ta såna här beslut själv?
Jag får tag på MrT som bor i Malmö och han ställer som tur är sin lägenhet till förfogande som övernattningsställe ifall jag åker ner. Jag funderar ett tag på att på att åka ner och hålla till där bara för att ha nära till djursjukhuset ifall Pälsboll skulle bli sämre. Mitt i dessa funderingar somnar dock Pälsboll för första gången på många timmar så jag bestämmer mig för att låta honom fortsätta sova och avvakta och hålla tummarna. Han sover oroligt under natten och vaknar ibland, ömsom pipandes och gnyendes, ömsom skrikandes av smärtan när magen krampar.
Lördag: Pälsboll är fruktansvärt hård i magen och får verkligen krysta när han går på toa men han försöker åtminstone så fort vi går ut, vilket blir ungefär en gång i timmen för att få bort så mycket magont som möjligt så fort som möjligt. Det som kommer ut är så hårt och torrt att det bokstavligt talat smular sönder så fort det slår i marken. Det ser helt sjukt ut. Hans mage fortsätter att krampa några gånger i timmen och han är så trött, stackaren. Han ligger i mitt knä hela förmiddagen och sover och skakar om vartannat när magen blåser upp sig lite då och då. Dessvärre har jag jobb inbokat och måste åka hemifrån på eftermiddagen. Hyresvärden lovar att ta ut Pälsboll någon gång när jag är borta, men det är svårt att åka iväg när det sitter en darrande Pälsboll som gnäller och skäller när jag stänger ytterdörren efter mig.
På jobbet kollar jag mobilen så ofta jag kan. Så länge min hyresvärd inte har ringt lever Pälsboll säkert i alla fall. När jag kommer hem på kvällen visar det sig att Pälsboll som tur är lever, men han har spytt på mattan i vardagsrummet. Så fort jag tar ut honom sätter han sig och krystar, tre gånger på den korta stund det tar att gå runt gården. Mat får han naturligtvis inte, men vatten dricker han och får behålla i sin lilla kropp, trots att magen protesterar å det bestämdaste när det kommer ner i magsäcken. Han svänger flera gånger mellan att verka okej och att bli väldigt dålig väldigt snabbt. Osäker på om jag kommer att behöva åka iväg med honom under natten får jag lånepengar översatta på mitt konto istället för att behöva plocka ut pengar ur företaget. Tur att det finns back up på både pengar och övernattningsställen! På natten spyr han igen, men sover ganska lugnt jämte mig, under mitt täcke, resten av tiden.
Söndag morgon: Pälsboll verkar relativt pigg. Han hugger efter några flugor som blir för närgångna och han jagar livet ur en katt som inte hör hemma på gården, precis som han brukar göra i vanliga fall. Jag mosar ihop lite kokt äggula med lite smör åt honom för att se om han kan få i sig någon mat. En dålig idé tydligen. Han tar en jätteliten tugga och genast är magen i uppror igen. Han springer omkring, hyperventilerar och magen har blåst upp sig. Ut med honom i trädgården och han lägger sig där och flämtar en stund. Sedan ger han ifrån sig världens rap och det verkar lätta lite i lille magen. Ingen mer mat för hans del. I skrivande stund ligger han och sover i en solfläck på golvet. Just nu verkar han okej. Om han inte blir sämre igen ska jag åka iväg till skogen med honom en stund senare idag. Det blir ingen långpromenad, men jag tror att han skulle må bra av att få nosa runt lite på något annat ställe än gården.
Min helg blev uppenbarligen inte så bra som jag hade hoppats på. Utöver Pälsbolls otur (eller kanske snarare min dåliga sovtajming) har det även avbokats en del jobb nästa vecka och jag har börjat fundera seriöst på att försöka flytta lite tidigare än planerat. Möjligheterna till detta behöver undersökas lite närmare först, men om det går så drar jag så fort jag kan. Jag blir verkligen mer och mer trött på olika omständigheter här och det känns fortfarande som en evighet tills jag kommer loss härifrån. Ett mirakel som löser alla praktiska problem vore trevligt. Hör ni det, ni där uppe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar