26/6:1

När jag står och diskar knackar det på dörren. Med diskhandduken käckt hängandes från byxfickan öppnar jag dörren och där står hyresvärden.
-Tycker du om bigarråer?
Inne i Majsans hjärna börjar glada små körsbärsälskande hormoner hoppa runt.
-Ja?
-Hjälp till att äta upp dem som finns på trädet då. Fåglarna har redan satt i sig det mesta.
Majsan funderar lite. Bigarråerna på trädet? Men de är väl inte mogna än, de är ju inte röda? Kanske kan hyresvärden läsa mina tankar, eller kanske vill han bara bryta tystnaden som uppstår medan jag funderar.
-Det är gula bigarråer. Jättegoda!

Gula bigarråer? Jag gick hela sommaren förra året och väntade på att jag skulle kunna börja äta körsbär, men de mognade aldrig (trodde jag) så jag gav mig på gräslöken och persiljan istället. Som om det skulle vara ett fullgott alternativ... Och nu, en månad innan jag ska flytta härifrån, får jag reda på att det visst fanns körsbär förra året. Massor av körsbär dessutom. Gula körsbär. Gula bigarråer. Alltid lär man sig något nytt. Nu är min mage i alla fall proppfull av dem. Fasiken vad gott!