En bekant som ändrade sin status till "i ett förhållande" på Facebook idag skapade nyfikenhet bland sina vänner som frågade vem det var som hade fått den stora äran. Han svarade "Änglar finns, man ska bara låta dem landa". Det var fint tycker jag!
Dagen har i stort ägnats åt att längta till flytten. Jag har snokat runt efter försäkringar, billig el och kollat upp hur det blir med adressändring när jag flyttar både mig själv och mitt företag. Egentligen har jag inte blivit klokare på någon av punkterna utan har snarare skaffat mig en hel del jobb i form av samtal som måste ringas i morgon.
Att bo i en kappsäck som jag mer eller mindre har gjort i över ett och ett halvt år nu är bra ur en aspekt. Man lär sig att längta efter och sakna sina egna saker. Jag kan knappt vänta på att få lägga mig i min egen säng, äta mig på mina egna tallrikar, klä mig i kläder som för tillfället har legat undanstuvade i ett par år och slippa vispa grädde för hand. Jag kommer att ha hela mitt kök hos mig, allt mitt porslin, alla mina köksapparater, alla mina "måste ha"-köksprylar som kreti och pleti kanske inte förstår vitsen med. Jag kommer ha tillgång till alla mina böcker och alla mina filmer, massor av olika lakan och massor av olika handdukar. Jag kan köpa krukväxter och krimskrams som passar min smak. Jag kommer att ha många kanaler på min tv och förmodlingen inga störningar på tvn bara för att det råkar blåsa ute på havet. Jag kanske skaffar mig en morgontidning om andan faller på och jag kommer att få reklam i brevlådan. Till och med reklambladen saknar man nämligen när man inte får dem.
Jag kommer att bo litet och trångt, utan balkong och med grannar att anpassa mig till, men jag kommer åtminstone bo i MIN EGEN lägenhet med MINA EGNA saker. Hade jag uppskattat det så mycket om jag inte hade bott i kaos de senaste två åren? Tror inte det. Inget ont som inte har något gott med sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar