1/6:1

Tennis måste vara en av de mest meningslösa radiosporter som finns.

På jakt efter något vettigt att lyssna på råkade jag hamna mitt i Radiosporten när jag satt i bilen för några timmar sedan. Tydligen var det någon viktig match mellan Söderling och Nadal och jag fastnade fascinerat några minuter i detta totalt meningslösa lyssnande. *Smack* (ljudet när de slog till bollen) varvades med tystnad medan bollen befann sig i luften. Kommentatorn var tyst så länge bollen var igång och gav någon kort kommentar då och då däremellan. Jämför det med en fotbollsmatch där truten på kommentatorn går som ett smatterband hela tiden...

*Smack*-tystnad-*smack*-tystnad-*smack*-tystnad-*smack*-tystnad. Publiken applåderar. "0-15" säger kommentatorn. Tystnad. "Nadal servar" säger kommentatorn. Tystnad. *Smack*-tystnad-*smack*-tystnad-*smack*-tystnad-*smack*-tystnad. Publiken applåderar. "15-15" säger kommentatorn.

Ja, ni förstår ju själva. Hur intressant kan det vara att lyssna på hela matchen? Troligtvis ungefär lika intressant som att åka och titta på en orienteringstävling. Du kan stå vid mållinjen och applådera när orienterarna ta sig i mål men mycket mer än så kan du inte göra för du har ingen aning om var de är någonstans. Hade du vetat det och befunnit dig utmed banan hade du ju avslöjat för orienterarna var de ska ta vägen, var kontrollerna finns och därmed förstört hela grejen. Snacka om meningslös publiksport. 

Jag trodde aldrig jag skulle säga (eller skriva) det här, men efter min tennisupplevelse i bilen idag insåg jag en viktig sak: en del sporter måste man utöva själv för att ha någon riktig glädje av dem.