Stopp på motorvägen igår, på vägen från Grytet till gamla lägenheten. Vägarbete var det visst, 2,9 km bilkö genererade det. För en gång skull hade jag sinnesnärvaro nog att mäta sträckan, trots att jag hade ganska bråttom och irriterat satt och trummade med fingrarna på ratten. Varför sätter man igång vägarbeten vid den här tiden på året då alla turister är här och det är halvkaos på vägarna som det är, även utan vägarbeten? Det verkar väldigt konstigt tycker jag.
Man hinner lägga märke till en hel del saker medan man kryper fram på vägen. Ungefär hälften av bilarna är inte svenska. Majoriteten av de andra bilarna är från Danmark och Tyskland, tätt följt av holländska bilar. En del är från Frankrike och Norge. Ibland kommer någon polack åkandes. För mig är det en gåta att dessa människor väljer att semestra i Sverige av alla länder. Kallt och regnigt och bedrövligt. Är det verkligen semester att åka till ett sånt ställe? De norska bilarna är förhoppningsvis bara på genomresa för att ta sig hem från kontinenten, polackerna arbetar säkert här, men resten? Som sagt, en gåta.
Ett allmänt irritationsmoment vid sådan här köbildning, speciellt när det är tvåfiligt, är alla dessa personer som lägger sig i vänster körbana för att komma så långt fram i kön som möjligt och sedan tränger sig in i höger körbana när de själva tycker det är lämpligt. Ett sånt drygt j-a beteende det är och så mycket irritation det skapar. Undrar vilka dessa människor är som anser att just deras egna tid är så mycket viktigare än alla andras. Att det absolut viktigaste just nu är att just de kommer fram fortare än alla andra. Undrar hur de personerna är i vardagslivet, utanför bilköerna?
En person utmärkte sig alldeles särskilt igår, en pösmunk till karl i en Porsche Cayenne. Jag såg honom i backspegeln när han kom kryssandes mellan körbanorna. Det var fullt med bilar i både höger och vänster körbana en ganska stor del av vägen vilket innebar att det ömsom var höger och ömsom vänster körfält som rörde sig lite snabbare än det andra. Pösmunken skulle ovillkorligen ligga i den kö som för tillfället rörde sig snabbast. Detta löste han inte genom att ödmjukt blinka och vänta på att bli insläppt framför någon vänligt sinnad bil. Nej, han blinkade till en gång och svängde sedan resolut rakt in i ledet varpå varje bil som råkade ut för detta vrålåks vassa armbågar fick ställa sig på bromsen för att inte köra rakt in i sidan på den. På detta sätt avancerade han sig fram genom köerna och jag såg på, till hälften road och till hälften förbannad över hans beteende. Sicken dåre.
En sak till ska jag ondgöra mig över innan jag ska sluta gnälla. När man har tagit sig igenom vägarbetet, båda körbanorna öppnas och hastigheten stiger igen, är det en salig röra av personbilar, bussar, lastbilar och långtradare som ska redas ut. Ett hett tips från min sida är då att allt utom personbilar håller sig i höger körfält den första biten. Att som buss få för sig att köra om en långtradare i det läget faller inte väl ut bland personbilarna. När man suttit i bilkö i en halvtimme känns det ganska bra att komma iväg och få den där nästan stillastående proppen av fordon att lösas upp så att trafiken flyter på igen. Det sker inte speciellt smidigt om man ska behöva köa efter tunga fordon som ska köra om andra fordon så fort de får möjlighet. Varför, liksom?
Jaha, det här inlägget blev ju välidgt positivt. Not. Gnäll, gnäll, gnäll. Nu är det i alla fall över och positivare saker får gärna komma i vår väg. Idag regnar det inte till exempel. Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar