11/7:1

Nu är det faktiskt lite jobbigt. Jag vill inget hellre än att flytta nu, komma iväg härifrån, lämna det här stället, jobb, bostad, stad. Jag är innerligt tacksam för att ha haft någonstans att bo, för att ha upptäckt den här vackra staden och för att ha haft mina ganska välbetalda extrajobb, men jag är så väldigt klar med det här nu. Tidigare har jag haft bättre och sämre dagar på mina olika jobb. Vissa dagar har varit helt okej, andra dagar har varit rent för j***iga. Nu är alla jobbdagar tråkiga och går oändligt långsamt. Tick tack tick tack, fast klockan verkar inte röra sig alls.

Samtidigt känner jag mig lite stressad över allt som måste göras innan jag kan vara på plats permanent i mitt nya gryt. Väggarna måste målas klart, saker måste hämtas 30 mil bort i hemstaden, en del möbler och annat måste inhandlas. Kul och stressande på en och samma gång. Ena stunden pepp, andra stunden lite lätt panikångest. För lång tid kvar för att kunna fixa klart allt, samtidigt som jag vet att det kommer att bli tidsbrist i slutänden. Tidsbrist och stress.

Herregud vad skönt det kommer att vara när allt är klart och jag och Pälsboll är på plats i vårt gryt med min säng, mitt kök och min egen tv som fungerar även om det blåser på havet. Jag kommer att vara som ett litet barn på julafton den första tiden, lyrisk och med ständigt tindrande ögon. Nu är jag bara otålig och småsur över att allt går för långsamt.

Och Pälsboll? Tackar som frågar, Pälsboll var med och målade vårt gryt igår och passade på att skaffa sig en tatuering i form av till synes oregelbundna vita streck och fläckar på lite olika ställen av kroppen. Smart hund det där, han passade på när färgen var gratis. Min lille lurifax...