Förkyld? Pyttsan! Min kureringsfanatism igår verkar ha gett resultat och jag känner mig frisk som en nötkärna och allmänt piggelin idag. Antingen lyckades jag bota förkylningen innan den bröt ut eller så är jag döende och idag är en sån där dödsryckning där all energi pyser ut innan det blir svart för alltid. Jag hoppas på det första alternativet för jag har för mycket energi för att ligga nergrävd i en kista på obestämd tid. Det verkar så himla tråkigt och intetsägande.
Jag hämtade paketet med beställda böcker (ni vet, hundakupressur, den goda viljan och den där spanska boken som jag skrev om) på den lokala Ica-affären för någon timme sedan. När jag ändå var där passade jag på att ta mig en sväng runt i butiken för att se om de hade något lockande. Det fanns massor av lockande, men det där måste vara en av Sveriges dyraste Ica-affärer. Trots det är de snälla nog att sänka priserna med 50 % när varorna är på väg att dö (dock inte nötköttet, det sänks bara med 30% av någon underlig anledning) så jag lyckades rycka åt mig en smaksatt creme fraiche gourmet som kostade nästan gratis. Gourmet! Japp, fiiiint ska det vara. Denna fiiiina creme fraiche, som förresten var smaksatt med getost, honung och rosmarin, blev min übersena lunch idag (inte hela burken dock) tillsammans med rökt skinka och en smaksatt ost som jag fick tag på billigt i min vanliga mataffär igår. Den nyss nämnda osten förtjänar förresten också att få en mening skriven om sig. Boxholms Havssalt & Örter heter den och är en vanlig hårdost smaksatt med soltorkade tomater, basilika, oregano, timjan, rosmarin och havssalt. Den är så vansinnigt god! Den osten ihoprullad med en bit skinka och doppad i den där fiiiina creme fraichen var galet gott! Det blev lite hemmagjord pizzasallad till också. Jag svängde ihop den i morse och passade på att nalla lite ur bunken som den bor i just nu. Inte för att det passade till eller över huvud taget fyllde någon funktion, jag ville bara smaka på den. Den var god, men hade nog gjort sig bättre i ett annat sällskap och säkerligen ännu bättre i morgon när den har gosat till sig ett dygn i kylskåpet.
Hmm... det var inte vad jag har ätit idag som jag skulle berätta om när jag skrev att jag hade gått in på Ica. Det jag skulle nämna var att jag funderade på hur man väljer vilket namn man använder på saker som har fler än ett namn, framför allt frukt och grönsaker. Squash/zucchini och aubergine/äggplanta exempelvis. Finns det någon bakgrund till vilket namn man personligen väljer att använda? Tanken slog mig när jag traskade igenom frukt- och gröntavdelningen i affären och det fanns ett bord med frukter och en skylt där det stod "persimon". Persimon och sharon är i grunden samma frukt och jag säger alltid sharon. Varför gör jag det? Ingen aning. Troligtvis för att sharon påminner mig om Israel. Inte för att jag någonsin har varit där, men det ska enligt uppgift vara väldigt varmt och soligt så det är säkert ett ställe som jag tycker om. Därför kallar jag frukten sharon. Persimon? Nä, det låter mer som en kattras eller något sånt. Jag är ingen kattmänniska, jag är en hundmänniska, alltså låter persimon inte bra i mina öron. Sharon heter det. Sharon, sharon, sharon. Vad det nu spelar för roll...
Nu ska jag sätta mig och bläddra i hundakupressurboken och se om jag kan få igång lite energier i Pälsbolls skröpliga lilla kropp. Tot ziens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar