Självkännedomen i det här grytet är vid den aktningsvärda åldern 31 inte alltid vad den borde vara. En del saker har jag full koll på, men i det stora hela slutar jag aldrig att förvånas över... mig!
Det jag har lärt mig genom åren och som jag nu är helt fullständigt säker på är att mina infall, idéer, motivation, mitt "go" och personliga utveckling kommer i perioder. Det poppar inte upp saker lite då och då med jämna mellanrum utan plötsligt överöses jag av inspiration av de mest skilda slag. Jag vet inte vad som triggar igång det, om det är händelser, tankar, biokemi eller någon från andra sidan som styr det, men det betyder alltid att min hjärna får så mycket information under dessa perioder att det nästan känns som att den håller på att bubbla över åt alla håll och kanter. Sedan avklingar det och det händer ingenting, ingenting och ingenting ett tag innan det är dags för en av dessa intensiva perioder igen.
Ibland hör och läser jag när förståsigpåare hävdar att om man börjar med någonting så kommer viljan och inspirationen efter hand. Det stämmer inte på mig. Under perioderna när det händer ingenting, ingenting och ingenting, försöker jag ibland tvinga och pressa fram motivation, idéer och personlig utveckling. Det fungerar aldrig. Finns det inte där så finns det inte där och jag kan inte locka fram något som inte finns.
"Men ta tag i det! Bara gör det!" Hur många gånger har jag inte fått höra det när jag under en period mest har drällt omkring utan att egentligen göra någonting? Förr stressade det mig, men nu vet jag att det inte är någon idé att stressa upp mig över det. Det jag inte gör under en lugn period tar jag igen med råge under en aktiv period. Det är så jag fungerar.
Hur många av er tänker "manodepressivitet" nu? Nej, det är inte det det handlar om. Jag är inte riktigt så hypad under de aktiva perioderna, jag är inte vaken dygnet runt, och framför allt är jag inte djupt deprimerad och självmordsbenägen under de stillastående perioderna. Det bara är så jag fungerar. På eller av liksom.
Just nu har jag ramlat in i en sådan där supereffektiv period. Det handlar egentligen inte så mycket om att jag gör väldigt mycket saker i praktiken, men hjärnan går verkligen på högvarv av all information som ska tas in och sorteras och jag märker att jag utvecklas mentalt väldigt mycket av det. Det syns kanske inte utåt men jag märker tydligt av förändringen på insidan. Det svämmar över av light bulb moments och aha-upplevelser. Det är ganska behagligt faktiskt. Är det normalt eller finns det en diagnos på det här? Jag vet inte. För mig är det i alla fall normalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar