Hemma efter genrepet och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det var lite surrealistiskt, det kan jag tala om i alla fall.
Vi statister satt och tittade på hela grejen under den tiden vi inte skulle befinna oss på scenen och jag var mycket, mycket förvirrad och tänkte flera gånger "ska man fatta det här? finns det ett sammanhang? missar jag något som andra förstår?". Lättnaden när statistkillen som satt jämte mig vände sig mot mig när det var slut och sa "jag tror inte att jag förstod det där" var enorm. Han är dessutom en teaterapa i vanliga fall, så om inte han förstår, hur ska då en liten oestetisk Majsan förstå?
Fem skådespelare och elva statister och vi hade var sin kofot och alla skulle säga sitt namn i mikrofon och vi skulle räkna från tio till fem på engelska tillsammans i slutet av föreställningen och därefter göra en gemensam sorti ut från scenen.
Det var någon kille med kamera där, jag skulle tro att han var från någon tidning, och han tog massor av kort. Fattas bara att jag hamnar på bild i tidningen med en kofot i handen, en svart pappsiluett i naturlig storlek som det står "I´m not in this play" på bredvid mig och en krossad tomat framför fötterna.
Jag svamlar, jag vet. Det är för att jag inte vet vad jag ska skriva förstår ni. Jag återkommer i morgon igen, när jag har gjort om det med publik. Buar de ska jag kasta den där krossade tomaten på dem. Det vore nog ett populärt inslag tror jag.
Go´natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar