Vilken dag. Herregud. Ni vet hur det känns de där dagarna när man vaknar och är riktigt, riktigt bakis och bara vill ligga i soffan och titta på tv och äta pizza hela dagen? Precis så har det varit, bortsett från att jag omöjligt kan vara bakis då jag inte drack något igår.
Jag vaknade i morse och konstaterade att solen sken och att det såg ut att vara fantastiskt väder ute. Min kropp kändes ovanligt seg och trögstartad, för att inte tala om hjärnans ovilja att över huvud taget vakna, men jag lyckades till slut släpa mig ur sängen, sätta på kaffe och gå ut med Pälsboll. Han studsade piggt och glatt omkring medan jag frös och ansträngde mig till mitt yttersta för att orka sätta en fot framför den andra. Det kändes nästan fysiskt omöjligt att ta mig framåt. Mycket märkligt. Det enda jag kunde tänka på var en kudde, ett täcke och min soffa. När vi kom in satte jag på Nyhetsmorgon och hamnar mitt i en överhurtig väderpresentatörs "...och passa nu på att vara ute idag för i veckan blir det sämre väder igen." Passa på. *suck* Passa på...
Hela min dag har därefter gått åt till att tänka "soffa, täcke, kudde, tv". Hela Pälsbolls dag verkar ha gått åt till att tänka "hon rör på sig, vi ska säkert ut på världens längsta promenad!". Dålig tajming, Pälsboll. Jag hade gett mycket för att någon hade hade tagit ut honom på en långpromenad idag och helst också behållit honom hos sig ett antal timmar så att jag hade fått vara ifred med min tv och mitt täcke och min kudde och min soffa. Men nej.
Någon gång på eftermiddagen tog jag mig samman och släpade mig ut på en pälsbollspromenad. I vanliga fall brukar jag piggna till av det och även om jag inte är sugen på att bege mig ut brukar det kännas lite bättre när jag väl kommer iväg. Det gjorde det inte idag, jag ville bara gå hem. Pälsboll svansade dock omkring hur glad som helst, nosade på allt, slickade på varenda fläck han hittade och drog framåt i kopplet tills jag fick ett vansinnesutbrott på honom och läxade upp honom ordentligt. Läxade upp honom med ord, ska sägas. Inte fysiskt. När han insåg att vi var på väg hem igen utan att ha gått en långpromenad började han istället krångla med att långsamt gå bakom mig så att jag i princip fick släpa med mig honom. Han var högst missnöjd och likaså var jag. Än en gång, mycket dålig tajming Pälsboll.
Än har jag lyckats hålla mig från soffan och har istället smågrejat med lite allt möjligt. Dammsugit, städat badrummet lite halvslarvigt, lagat mat och ätit. Fryst och huttrat, gäspat och tjurat. Pälsboll surar och hade verkligen velat vara ute flera timmar, precis som vi var igår.
Vad ska man göra med såna här dagar egentligen? Bara spy på dem, eller? Jag är oändligt tacksam att de inte dyker upp speciellt ofta, för kul är det inte. Känslan av att inte kunna göra något åt situationen är hemsk. I vanliga fall går det att göra sega dagar åtminstone lite bättre på något sätt, det är väldigt sällan inget hjälper. Men idag rår inget på min dåliga dag, inget utom en soffa, en kudde, ett täcke och en tv. Om jag hade haft möjlighet att lägga mig där och bara vara vill säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar