onsdag 19 oktober 2011

19/10:2

Jag sitter och läser lite hudgrejer och försöker beta av instuderingsfrågor om kroppen och huden och sånt. Min frustration när jag sitter och pysslar med det vet inga gränser. Jag svarar på frågorna så som jag vet att jag "ska" svara, men jag håller inte med. Varje gång det står "man vet idag med säkerhet att..." eller "forskningen har bevisat att..." ser jag rött, frustar irriterat och suckar uppgivet. Det som gör mig mest frustrerad för tillfället är de benhårda fakta som de försöker tuta i oss om att solen är jättefarlig för huden och hur viktigt det är att kleta in sig i solskyddskräm dagligen året om samt att man ska undvika solen så mycket man bara kan. Det är ju nämligen, som ni säkert vet, vetenskapligt bevisat att solen får huden att åldras i förtid och dessutom är cancerframkallande. Vetenskapligt bevisat? Säkert. Om vi ska diskutera saker som är vetenskapligt bevisade vill jag gärna nämna det klassiska problemet med hönan och ägget. Vad är orsak och vad är verkan?

Man blir lång av att spela basket. Japp. Statistik visar att basketspelare genomsnittligt är mycket längre än personer som inte spelar basket, alltså blir man lång av att spela basket. Eller?

Om man ser till befolkningen i stort ökar risken att drabbas av prostatacancer med hur många hundra procent som helst om man har skägg eller mustach. Så är det faktiskt. Innebär det att skägg och/eller mustach ger prostatacancer? Eller har siffrorna möjligtvis något att göra med att en stor del av befolkningen som inte har ansiktsbehåring (kvinnor) inte kan få prostatacancer?

80-åringar som promenerar minst fem kilometer om dagen är mycket friskare än de som inte gör det. Ja, det stämmer alldeles säkert. Detta har man fått till att man som 80-åring blir friskare om man går minst fem kilometer om dagen. Men om man är en förlamad 80-åring som ligger som ett kolli i en säng på ett äldreboende, är det då avsaknade av promenaden som gör att man inte är frisk eller är det sjukdomen som gör att man inte kan gå fem kilometer? I teorin skulle man ju kunna ta alla 80-åringar och tvinga dem att gå fem kilometer om dagen och se vad som händer. Hur många skulle kolapsa av ansträngningen? Hur många skulle ramla och bryta benen? Hur många skulle ta så lång tid på sig att de frös ihjäl på vägen? Hur många skulle dra på sig en lunginflammation och avlida i sviterna av det? Skulle forskningresultaten visa annat då? Skulle det ändras till att forskning visar att fem kilometers promenerande om dagen är livsfarligt om du är 80 år gammal?

Ja, jag vet att jag överdrev i det sista jag skrev om 80-åringarna, men jag vill bara peka på hur vilseledande all denna forskning kan vara. Man kan få fram vilka resultat som helst beroende på hur man testar saker och beroende på hur man vänder och vrider på resultaten. när ska logik och erfarenhet börja spela någon roll? Jag har sagt det innan och jag tycker det är dags att säga det igen: när teori och verklighet inte stämmer överrens är det teorin det är fel på, inte verkligheten!

Med detta i åtanke återgår vi till huden och solen. Det är alltså bevisat att man får hudcancer av solen. Solen som ingenting på jorden över huvud taget kan existera utan är nu alltså det som tar livet av oss? Okej. Alltså bör man nogrannt smörja in sig i med solkräm innan man vistas ute? Okej.

Solkräm används i stort sett uteslutande i västvärlden och det är också där man hittar hudcancern. Hur vet man då att det är solen och inte solkrämen som är boven i dramat? Man ser att på de ställen i världen där man solar mest är hudcancer mest förekommande. Är inte solkrämer också mest förekommande på de ställena? Än en gång, hur vet man att det är solen som är boven i dramat? Man säger att det som är farligt är att bränna sig i solen, att det är det som ger cancer. Är det då smart att kleta in sig med saker som fördröjer kroppens sätt att tala om att den har fått, eller börjar få, för mycket sol, alltså att bli röd och "brännande"? Innebär inte det att man tvingar huden att ta emot mer sol än den egentligen klarar av att hantera? Mängden hudcancer har inte minskat sedan någon nisse uppfann det kemiska hopkoket som vi idag kallar solkräm. Faktum är att hudcancer idag är vanligare än någonsin. Är det för att vi solar mer eller för att vi smörjer in oss mer noggrannt?

Det finns så många aspekter av det här att det knappt går att fundera på hälften utan att bli helt snurrig. Jag tänker nöja mig med det jag har skrivit och inte dra upp en massa om D-vitamin som bildas i huden när den får sol på sig (D-vitamin som verkar motverka cancer), hur man som hudvårdsterapeut förstärker effekter av diverse hudkrämer och substanser med värme så att huden verkligen öppnar upp sig och tar in ämnena (med största sannolikhet gäller det även alla kemiska substanser i solkräm när huden blir varm av solbadandet). Hela grejen är hopplös, jag vet inte var jag ska börja och var jag ska sluta. Det enda jag vill just nu är att ni tänker efter en gång extra nästa gång ni ser att någonting är "vetenskaplig bevisat", oavsett vad det gäller. Vem har "bevisat" det? Vem eller vad är testerna gjorda på? Vem vinner på att just det här resultatet kommer fram och vem har finansierat den aktuella forskningen (MYCKET viktig aspekt!)? Stämmer resultatet överrens med vanlig erfarenhet bland vanliga människor? Är det logiskt? Och slutligen, vad säger din egen magkänsla om det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar