Slut på statisteriet för den här gången. Något säger mig att det kommer att hända igen. För en del statistuppdrag får man statistarvode, för en del uppdrag får man det inte. För det jag har gjort nu fick vi det inte. Trots det tycker jag vi har fått väldigt mycket grejer under tiden vi har varit där.
Första dagen, genrepsdagen, gick vi så klart igenom vad vi skulle göra på scenen. Därefter dukades det upp bröd (misstänkt likt hembakat bröd, eller åtminstone mycket välgjort bageribakat bröd utan onödig luft), smör, ost, philadelphiaost, kalkonsalami, paprika, gurka, kaffe, té, mjölk och äpplen. Därefter fick vi se hela föreställningen och skriva upp på en lista om vi ville ha fritt antal fribiljetter till föreställningen till vänner och bekanta som ville komma och titta.
Dag två, premiärdagen, fanns det kaffe, té, mjölk och ett gäng olika drickor, potatischips, majschips, smågodis och marshmallows åt oss i logen. Efter premiären blev vi bjudna på mat, en buffé bestående av rökt lax, falafel, en couscousröra, tomatsallad, en vanlig sallad, något patéliknande med rödbetor i, tre olika såser, två olika sorters bröd, vindruvor. Champagne och vin fanns till dem som inte skulle köra bil hem till en Pälsboll. Senare uppträdanden på kvällen var vi välkomna att stanna kvar på.
Idag, sista dagen, var det återigen framdukat diverse godsaker i logen. Kaffe, té, mjölk, drickor, chips, ostbågar, cheese balls, nytt lösgodis och mer marshmallows. När vi gick hem fick de som ville ta med sig sin rekvisita, alltså sin kofot, hem. Hmm... Nej, det kändes helt fel för mig att gå omkring med en kofot i handen en lördagskväll i Storstaden. Inte var det rätt dag för det heller, denna dag då det är extrabemannat med hur många poliser som helst som är på sin vakt och på tå för att förutse och förhindra diverse brott till följd av demonstrationer under dagen. Om jag hade blivit stoppad på vägen till bilen med en kofot i handen, vad hade hänt då?
-Varför har du en kofot med dig mitt i Storstaden en dag som denna?
-Jo alltså, jag har varit statist på en teater och vi hade kofötter och nu fick vi ta med dem hem om vi ville.
-Teater? Kofötter?
-Ja.
-Jasså, vad handlade den föreställningen om?
-Jag vet inte. Jag förstod den aldrig riktigt.
-Vad hade ni kofötterna till då?
-De representerade att vi rent hypotetiskt skulle kunna gå ut och slå folk vi inte tycker om i huvudet med dem tills personerna dör.
-???
-Ja, det är lite svårt att förklara. Man måste nog se det. Ssshhblam.
-Ssshhblam?
-Yes.
-???
-No, it´s not possible.
-???
-Det är som sagt lite svårt att förklara.
-Slå ihjäl folk med den?
-Ja. Eller alltså, nej. Bara rent hypotetiskt. Jag ska inte slå ihjäl någon, jag ska bara gå till min bil och åka hem.
-Var har du bilen då?
-Där borta. *pekar*
-Ja, men var?
-Vet inte riktigt. Åt det hållet i alla fall.
-Och du har varit med i en föreställning på en teater?
-Ja.
-Med en kofot?
-Ja.
-Bara du?
-Nej, vi var tjugo ungefär.
-Tjugo personer med kofötter?
-Ja.
-Och dessa tjugo personer går nu omkring i Storstaden med var sin kofot?
-Ja.
Jag vill inte ens tänka på hur det där skulle kunna ha slutat, men ni förstår ju själva att det inte hade sett bra ut. Det jag ville säga var i alla fall att det känns som att teatern verkligen har bjudit till och tagit väl hand om oss även om vi inte har fått betalt i kronor och ören. Snällt, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar