25/10:1

Om livet som tv-beroende

Måndag kl 15:
Majsan ägnar sig åt lite allt möjligt och tvn står som vanligt och skvalar i bakgrunden. Plötsligt fryser bilden och ljudet försvinner. Majsan hajar till och börjar förvirrat leta efter fjärrkontrollen, hittar den och byter kanal. Svart bild överallt. En lätt panikångestkänsla börjar sprida sig i kroppen. Hon börjar undersöka tvn och kommer efter lite testande och undersökande av diverse enheter fram till att det inte är tvn det är fel på. Nej, det finns ingen signal till den från väggen. Okej, djupa andetag och avvakta ett tag. Den kommer säkert igång snart igen.

16.40:
Fortfarande ingen fungerande tv. Fascinerad av sin egen tålmodighet ringer Majsan slutligen till leverantörens support och hamnar såklart i telefonkö. "Du är nummer sexton i turordning". Sexton är bättre än fyrtio tänker Majsan och läser lite förstrött nyhetersrubriker på Aftonbladet i väntan på att få prata med någon. En kvart senare svarar en trevlig kille. Som vanligt när supporten får reda på att det gäller en hyreslägenhet går ärendet vidare till en specialkundtjänst som inte har något direktnummer. "Jag kopplar dig dit, häng kvar!" Visst, Majsan hänger kvar som om det gällde livet.

16.55:
"Du är nummer femton i turordning". Happ. Morrar lite över alla dessa olika telefonköer men i det här fallet går nedräkningen ganska fort och inom fem minuter hörs det "Du är nummer ett i turordning". Majsan blir tacksam. Fem minuter senare är hon fortfarande "nummer ett i turordning". Det kan väl aldrig bero på att klockan är strax efter 17 och att dagsupporten är på väg hem?

17.05:
"Välkommen till supporten, du talar med XX. Vad kan jag hjälpa dig med?" Problemet avhandlas snabbt och innan supportkillen får en syl i vädret har Majsan sett till att berätta att hon har startat om allt och dragit ur den sladden och testat det och det och det och konstaterat att felet inte är tvn i sig utan att den inte får signaler utifrån. Detta för att slippa de där grundläggande frågorna "Är du säker på att du har satt på tvn?" och "lyser lampan på boxen rött eller grönt?". Okej, han verkar fatta att han inte behöver börja gå igenom en felsökning från början. Istället ber han om personnummer och lägenhetsnummer och säger "Oj". Oj?!? Ångesten som hade börjat dämpas den senaste halvtimmen är tillbaka på en mikrosekund. "Det är ett stort fel, de håller på att gräva upp en kabel som måste lagas. Ni är många som är utan tv nu." Nejnejnej, nu börjar det krypa att obehag i Majsans mage. "Det kommer att fungera klockan 15 i morgon. Starta om allt då så ska det fungera." 15?!? Majsan stammar desperat fram en fråga om det möjligtvis kan komma igång tidigare. "Nej tyvärr, det kommer att ta den tiden". Djupa andetag och en mental uppmuntrande klapp på axeln. Du har klarat dig utan tv innan Majsan! Ut på hundpromenad för att glömma eländet en stund.

18.30:
Tillbaka i lägenheten och det är obehagligt tyst. Tänker att supporten kanske var oerfaren och utan någon som helst koll på verkligheten och startar hoppfullt om allt för att tvn ska gå igång. Det gör den inte. Majsan konstaterar att det kommer att bli webb-tv som gäller under kvällen och letar upp ett lämpligt program. Resten av kvällen går avsnitt efter avsnitt av en dokusåpa, men det är inte samma sak som att ha på tvn. Det känns...fel.

23.30:
Majsan inser att det inte kommer att bli något Nyhetsmorgon på tv på tisdagen, hyperventilerar några sekunder, försöker glömma sin olycka och går och lägger sig. Ligger vaken en stund och kikar då och då hoppfullt på de blinkande lamporna på boxen. Nej, de blinkar fortfarande fel. Ingen mottagning.

Tisdag kl 7.30:
Dags att gå upp för att hinna sortera tvätten innan klockan hinner bli 8. En snabb blick på tvn. Ingen mottagning. Morrar lite. Sätter på Nyhetsmorgon via webb-tv och får lyssna på lokalnyheter och trafikinformation från Hufvudstaden. Nödigt, liksom. Går en snabbsväng med Pälsboll, slänger in tvätten i tvättmaskinerna, äter frukost.

9.15:
Majsan plockar ur tvätten och hänger upp den. Kollar igenom hemsidor och forum och lyssnar på hur trafiken flyter på, eller snarare inte flyter på, i någon tunnel. Himlar med ögonen. Tittar på klockan och inser att det är ganska många timmar kvar tills tvns bakgrundssurr kommer att återinföras i vardagen. Trummar med fingrarna på köksbordet och tittar sorgset på den högst älskade tvn som står där alldeles tyst och död. Lägger märke till att lamporna på boxen blinkar annorlunda och hjärtat åker upp i halsgropen. Vågar nästan inte tänka tanken men... ser det inte rätt ut nu? Flyger upp från stolen, ur med alla sladdar och kablar och kopplar in dem igen, en efter en i precis rätt ordning. "Startar digitalbox" står det på tvn. Majsan håller andan och väntar på att något ska hända.

9.30:
Tvn går igång, lokalnyheterna gäller rätt stad och lugnet sprider sig i Grytet. Över fem timmar innan utlovad tid fungerar saker och ting och vardagen har återgått till att bli riktig vardag. Tänker tanken att det kanske inte är helt normalt att vara så beroende av en tv men ursäktar det hela med att det faktiskt är 2011 och att det inte är speciellt stimulerande eller poulärt att vara ute och leka med barkbåtar nu för tiden. Jag är nog helt normal. Nästan.

10.30:
Majsan har skrivit klart det här och börjar göra vettiga saker. Diskar, läser om skelett och leder och väntar på att tvätten ska torka så att Pälsboll kan få en efterlängtad långpromenad i skogen. Allt detta med ett evigt babblande från tvn i bakgrunden. Oh, happy day!