Han märkte inte att hon närmade sig förrän hon var alldeles nära. Den välbekanta trygga doften letade sig in i hans små näsborrar och han registrerade omedvetet hennes närvaro. Utöver det, en vag känsla av att det fanns någon mer i närheten, att någon mer betraktade honom där han låg, men det var fortfarande tyst och han sov fortfarande djupt.
Han låg på ett moln och kände hur allt det mjuka fluffiga omslöt honom, vaggade honom. En plötslig känsla av att något vidrörde hans huvud fick honom att sekundsnabbt ryckas bort från molnens mjuka famn och han vände förvirrat på huvudet. Vad var det som hände? Nu var det borta, han kände inget längre. Lugnet återvände och han bäddades återigen in bland sina moln, omsluten, vaggandes.
Nu var det något som störde hans sömn igen. Det kittlade på hans öga och det ryckte till under de stängda ögonlocken. Vad var det för något? Nu försvann det igen. Nu rörde det hans andra öga. Instinktivt grep han tag om det, höll fast det tills det slutade röra honom. Men det kändes välbekant, det gjorde det. Känslan av att ha det mot handflatan skänkte honom återigen en känsla av trygghet och ro och han föll åter in i sin djupsömn, omgiven av sina fluffiga moln där allt var lugnt och fridfullt.
I hans värld var allt bara mjukt och skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar