3/8:2

Det här fungerar inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Från mitt flyttdatum var det ganska exakt sex veckor tills jag ska iväg på den lärarledda delen av en av mina utbildningar som jag ska gå nu under hösten. Min plan var att först ha något som skulle kunna likna en semester i tre eller fyra veckor. Slappa, fixa iordning i lägenheten, undersöka omgivningarna. Läsa, ägna mig åt Pälsboll, träna lite, utnyttja "välkommen till kommunen-erbjudanden", lyssna på Sommar i P1 och bara göra vad som faller mig in. De sista två eller tre veckorna hade jag tänkt börja ta tag i företaget igen, fixa hemsidans make over, undersöka jobbrelaterade möjligheter i närområdet, förbereda en del av studierna, se till att jag är någorlunda förberedd för att dra igång så smått "på riktigt" när jag kommer hem igen. I planen ingick även att jag skulle jobba lite under dessa veckor om möjligheten dök upp, men inte speciellt mycket och bara med saker som känns roliga. Inget annat. Ingen stress och ingen press.

Men som sagt, det här fungerar inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag ägnar mig mest åt... ingenting. Jag använder mina dagar åt att ömsom sitta här och slösurfa, ömsom oroa mig över ekonomin. Varför? Ingen aning, för sådan akut panik är det absolut inte. Dessutom har jag generellt en inställning om att det inte tjänar mycket till att oroa sig för sådana saker, så varför ens lägga energi på det? Men min hjärna vill inte alls lyssna på sig själv och sina egna förmaningar. Den verkar helt och hållet ha börjat leva sitt eget liv som om den vore värsta tonåringen. Trotsig och bråkig, käftar emot och verkar dessutom rymma lite då och då och lämna sig själv åt sitt eget öde tills den behagar komma tillbaka. Hur jag än försöker få kontakt med den vissa stunder så lyckas jag inte, precis som om den har stängt dörren om sig men glömt att sätta upp skylten där det står "Stör ej". När jag väl får lite kontakt och försöker tala den tillrätta får jag antingen inget svar alls eller väldigt otydliga sådana. Det här är nytt och känns just nu ohanterbart och vansinnigt irriterande. Det hela är mycket, mycket märkligt.

Någon som vet, eller åtminstone har någon idé, om hur man får kontakt med och lyckas börja styra sin hjärna ditt man vill ha den igen?