14/8:2

Gamla damer som ska verka lite inne och up to date, kan man göra något annat än att tycka om dem?

Tidigare idag när jag var ute med Pälsboll gick jag ikapp och hamnade bakom två pensionärstanter i uppskattningsvis 75-årsåldern. Den ena damen hade en liten vit lurvig jycke, kanske en bichon havanais, den andra hade dels en trött gammal svart labrador och dels en liten vit/ljusgul valp av för tillfället odefinierbar ras. Valpen var uppenbarligen alldeles nyligen hemhämtad och de två damerna diskuterade valpens namn:

- Så han heter Simon alltså?
-Ja, fast vi tyckte det var lite tråkigt att han har ett människonamn men det får vi ju leva med nu när han lyssnar så bra till sitt namn, men vid tiofikat idag kom Bosse på att eftersom hans pappa bor i England skulle vi ju kunna uttala det på engelska i alla fall så att det inte blir ett helt vanligt svenskt pojknamn. Vi tyckte det var lite fiffigt.
-Ja, det är ju lite käckt. Ni kallar honom [Sajmon] då alltså?
-[Sajmon]? Nej, [Siiimen] (med en typ av "det-låter-engelskt-fast-jag-har-egentligen-ingen-aning-om-vad-jag-säger-uttal")
-Eh, jaha. Ja, så kanske man säger. Jag kan inte engelska. Hur stavar ni det då? Fortfarande som svenska Simon?
-Nej, (Tanten bokstaverar) S-e-m-e-n! Vi tror det stavas så på engelska.
-Jaha. Ja, det låter rimligt. Förresten, hörde du att Guns man har hamnat på sjukhus nu igen?
-Nej, vad säger du?
-...

Och så var hundnamnskonversationen slut och jag gick fortfarande bakom dem, fnissade, bet mig hårt i läppen och tänkte för mig själv att det kan uppstå väldigt roliga situationer med den vovven i framtiden, speciellt om de får för sig att åka och hälsa på valpens pappa i England. "Hiss nejm is Semen". Herregud.

(Om du mot förmodan inte förstod vad som var så roligt med ovanstående rekommenderar jag för det första att du inte döper någon till Semen och att du för det andra nu genast kontaktar din vän Google och ber denne berätta för dig vad damen har döpt sin lille skatt till.)