Han stannade till i dörröppningen, tyst och utan att hon märkte det. Hans mörka ögon betraktade henne där hon stod böjd över sängen med sin ena hand nedsträckt mot pojken vars djupa andetag fick den lilla bröstkorgen att häva sig upp och ner, upp och ner. Kroppen låg utsträckt under den tunna filten, benen lätt böjda. Pojkens ansikte var vänt mot kvinnan, men hans ögon var slutna.
Han såg på när hon strök honom över håret och hur han, störd av beröringen, vände sitt huvud åt andra hållet. Han såg hur hon sedan förflyttade sin hand till hans ögon och strök över hans ögonfransar, först på ena ögat, sedan andra. Pojkens näve flög upp och knuffade irriterat bort hennes hand. Han log för sig själv där han stod i dörröppningen och kände hur en känsla som förde med sig ett uns av obehag välde upp inom honom. Skadeglädje?
Han skruvade lite på sig där han stod, lyfte blicken och såg på fågeln som tyst betraktade dem utanför fönstret. En kort sekund tyckte han att fågeln vände sina svarta blanka ögon mot honom, såg på honom, och blinkade medlidsamt och i samförstånd.
Kvinnan reste sig långsamt upp och vände sig om. Hon tog ett steg mot honom och log. Hennes leende gav en antydan till hån, ett avståndstagande. Han betraktade henne när hon rörde sig mot honom, aningen hotfullt. I spjälsängen sov den lille fortfarande djupt, lyckligt ovetande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar