Hon böjde sig ner över spjälsängen och såg på den lilla kroppen som låg där på rygg, avslappnad och djupt sovande. Hans knubbiga små armar låg böjda uppåt mot huvudändan av den vitmålade sängen, hans tunna linblonda hår lockade sig på hans huvud, den runda magen höjde och sänkte sig långsamt, rytmiskt, och hans halvöppna mun blåste ljudlöst ut kroppsvarm luft. De djupa andetagen lugnade henne.
Hennes hand strök över hans silkeslena hår och han skruvade lite på sig, vände på sitt huvud, men öppnade inte ögonen. Under någon sekund var hon stilla, lät honom återgå till sin djupa sömn, innan hon långsamt och försiktigt strök med fingertoppen längs hans mjuka ögonfransar. Hans ljusblå ögon rörde sig under ögonlocken men han höll dem fortfarande stängda. Hennes hand förflyttade sig till hans andra öga, gjorde samma sak en gång till. Hans lilla hand for upp och grep tag i hennes finger. Hon lät honom hålla i det under någon sekund innan hans hand åter föll ner mot madrassen. Hon vilade sina händer mot kanten av spjälsängen, lutade sin haka mot dem och lade sitt huvud lite på sned, betraktade honom förundrat och lyssnade på andetagen, andades helt betagen in varenda liten atom som den lilla varelsen bestod av. Den välbekanta lyckokänslan bubblade upp inom henne och hon stod alldeles stilla och bara njöt av stunden, av ögonblicket.
Hennes blick drogs mot fönstret och hon betraktade under någon sekund fågeln som satt där på fönsterbläcket, alldeles stilla, som för att inte förstöra ögonblickets magi. I ögonvrån såg hon en gestalt ta form och hon visste, utan att behöva vända sig om, att han stod i dörröppningen och såg på henne där hon stod bredvid deras gemensamma underverk. Hon log för sig själv, tog ett djupt andetag och reste sig upp, rätade försiktigt ut ryggen. Tyst vände hon sig om för att gå ut ur rummet, mötte hans blick, och log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar